Fyrans Filippa: ”När jag var 16 år funderade jag på att ta mitt liv”

På bara några år har Filippa Fernqvist, 32, tagit en position som en av Sveriges mest inflytelserika och respekterade politik- och samhällsreportrar. Den förra lite längre QX-intervjun med Filippa Fernqvist gjordes 2023, men den hamnar anmärkningsvärt ofta fortfarande i topp bland våra mest lästa artiklar.
– Orsaken till att folk är så nyfikna och vill veta mer om vem jag är beror säkert på att jag är på TV nästan dagligen. Att jag är öppen som transperson och gjort flera uppmärksammade gräv har säkert också bidragit. Dessutom är QX-intervjun en av de första träffarna när man googlar mig, vilket jag är glad för.

Nyfikenheten på Filippa håller alltså i sig, så vi bestämde oss för att ta reda på vad som hänt sedan sist.
– Jag är numera fastanställd på TV4, fått lite friare händer, har blivit ännu mer profilerad och fått en ny publik. Jag har klättrat ganska rejält karriärmässigt. Man har tagit fram en roll som är anpassad just för mig och jag är från i år specialreporter inom politik och samhälle. Jag är även TV4:s ansikte utåt i sociala medier, framför allt TikTok. Vi är ju tredje störst i Sverige på TikTok! Privat har det inte hänt lika mycket eftersom jag jobbar så mycket, så privatlivet har fått stå tillbaka. Då, 2023, hade jag en flickvän, men numera är jag singel. Det är väl i stort sett det som har hänt.

Vad händer under 2026?
– Valet är det stora i år och där kommer jag att ha en framträdande roll både i rutan och i sociala medier. Jag har en rätt unik position eftersom jag har en bred publik då jag både följs av TikTok-ungdomarna och syns i alla TV4:s nyhetsprogram. En annan viktig sak är att jag har stort förtroende både från vänster och från höger, eftersom jag inte är rädd att granska någon.

Något du kommer att fokusera lite extra på när det gäller riksdagsvalet?
– Jag hoppas att via min plattform kunna fokusera på vad partierna har för visioner för Sveriges framtid, för det tycker jag inte att de har varit tydliga med hittills. Istället är det mycket negativt kampanjande och smutskastande av motståndarna, det tycker jag personligen är dåligt. Jag tycker att man ska rösta på det man tror på, och inte välja parti utifrån att man hatar sin motståndare.

Hur förbereder du dig inför valet?
– Genom att läsa enorma mängder, allt från statistiken bakom väljarströmmar till partiernas interna dokument. Budgetar, utredningar och remisser… Inför varje intervju gör jag också en egen research där jag kartlägger vad varje parti faktiskt har sagt i olika frågor, inte bara vad de säger just nu. Ju bättre påläst jag är, desto svårare är det för politikerna att dribbla bort mig. Det viktigaste för mig är alltid att tittarna ska få raka och tydliga svar, inte snurriga formuleringar.

Vilket är ditt bästa knep när politikerna vägrar svara rakt och bara upprepar sina talepunkter?
– När en politiker inte svarar på frågan jag ställt går jag tillbaka till kärnfrågan om och om igen, men med olika infallsvinklar. Det gör jag alltid med respekt, men släpper aldrig en viktig fråga. Om svaret uteblir helt brukar jag tydliggöra det för tittarna, att jag har ställt frågan och att politikern valt att inte svara. Det är också ett svar i sig, och det är min uppgift att synliggöra det.

Du intervjuar ofta partiledarna och andra makthavare – har du fått några kommentarer från dem apropå att du är trans?
– Nej, det har aldrig hänt. Man respekterar den professionella roll jag har, det gäller alla partierna. Jag representerar ju inte mig själv utan våra miljontals tittare. Den enda gången någon sagt något var när Ebba Busch sa ”Bra intervju i QX”.

Varför är det viktigt för dig att synas även i sociala medier som TikTok?
– Genom TikTok når jag unga tittare, och genom TV4:s nyhetsprogram den breda publiken. Det är ganska unikt i svensk politisk journalistik. Jag gör det för att förklara politik på ett sätt som funkar för många olika målgrupper, vilket jag tycker är en av mina viktigaste uppgifter under valåret.

Var du orolig för hat och hot när du blev TV4:s sociala medier-profil?
– Nej, jag var ganska beredd på det och hade haft diskussioner med min arbetsgivare om vad som kunde väntas komma. Så jag tvekade aldrig på grund av det. Och ingen av mina kolleger, särskilt inte de som är kvinnor, är skonade från negativa kommentarer.

Förutom allt spännande du har på gång jobbmässigt – hoppas du på att kanske hitta kärleken igen?
– Hoppas och hoppas, ha ha. Jag är inte den som direkt letar, men händer det så händer det. Jag känner inte att jag måste ha en flickvän, men träffar jag rätt person så är jag absolut öppen för det.

På vilket sätt är det i så fall troligast att du träffar en blivande flickvän?
– Tittar man på hur mina kollegor träffat sina partners så är det här på jobbet, ha ha. Vi har ju några par här i huset, som exempelvis Anders Pihlblad och Henrik Alsterdal. Nu när jag är så igenkänd är det svårare att ragga, inte minst på dejtingappar. Och när jag går ut och en tjej kommer fram vet jag ibland inte om det är för att ta ett kort med mig eller om de flörtar.
Vilket är din bästa raggningsreplik?
– Jag har ingen tjusig raggningsreplik, men är inte blyg så om jag ser någon jag gillar säger jag det bara. De räcker bra med ”Vad fin du är”.

Vilken typ av tjej faller du för?
– Hon ska vara öppen och inte dömande. Jag har svårt för människor som känner hat gentemot andra människor, det stjäl så mycket energi. Hon ska ha humor och vara nyfiken på världen. Sedan får hon gärna vara snygg också, ha ha.

Filippa Fernqvist är född och uppväxt i stockholmsförorten Sollentuna. Hon har en helsyster, Emilia som är två år yngre, och två bonussystrar, hennes styvpappas döttrar.
– Vi är väldigt nära allihopa. När det gäller Emilia har jag alltid känt mig som en typisk storasyster.
Under skoltiden intresserade sig Filippa mer för att spela teater än för idrott, som de flesta av killarna ägnade sig åt, men hon blev aldrig mobbad. På högstadiet bestämde hon sig för att försöka passa bättre in i ”killmallen” och började träna kampsport.
– Det funkade inte, jag blev bara ledsen och deprimerad och mådde riktigt dåligt. När jag var 16 mådde jag som allra sämst och funderade på att ta mitt liv. Då hjälpte mina föräldrar mig att komma till BUP (barn-och ungdomspsykiatrin), det var så jag så småningom fick kraft och ork att komma ut som den jag är.

Är det lättare att komma ut som trans i dag tror du?
– Absolut. När jag var liten fanns inga transpersoner på TV, inga transförebilder alls. Den första transpersonen jag såg på TV var Vanessa Lopez i Big Brother. Då förstod jag att man kan vara trans och ändå vara vacker och hyllad för den man är. Då passade jag på att fråga mamma vad hon tänkte om det där, och blev så himla glad när hon tyckte att Vanessa var fin. Då hade jag plötsligt en referenspunkt att förhålla mig till. I dag finns ju dessutom så mycket information att hämta på nätet om transpersoner. Självklart är det tufft att komma ut som trans oavsett detta, men det finns ändå andra förutsättningar nuförtiden.
– Många unga transpersoner hör av sig till mig och berättar om hur jobbigt de har det, att de blir mobbade och såna saker. Och det finns tyvärr många föräldrar som är väldigt negativa och kritiska mot sina barn. Familjen är ju så viktig. Jag har dock haft turen att ha en familj som stöttat mig, jag har alltid kunnat vara mig själv inför dem.
Tänker du dagligen på att du är trans, eller känner du dig bara som en helt vanlig tjej?
– Jag tänker aldrig på att jag är trans förutom när andra tar upp det, men det är otroligt sällan någon har kommit fram och sagt negativa saker på grund av att jag är trans. På sociala medier får jag dock en hel del sådana kommentarer, men jag tycker att det har börjat minska lite. Det beror kanske på att det inte har stoppat mig, att jag bara har fortsatt.

Du får också många positiva kommentarer, inte minst från unga transpersoner. Känner du dig som en förebild för dessa?
– Det är ingen roll jag känner att jag behöver axla, men det är klart att det är kul att få positiva kommentarer från unga transpersoner. Även deras föräldrar hör av sig och oroar sig för precis samma saker som mina egna föräldrar gjorde. ”Hur ska det gå för Filippa? Kommer hon att kunna få jobb och hitta kärleken?”. Det känns fint att kunna inge hopp. Jag får även kommentarer från andra minoritetsgrupper i stil med ”Om Filippa kan så kan jag”.

Ibland utmålas transpersoner som något slags hot mot samhället, är det något du har tänkt på?
– I USA har ju detta blivit en stor fråga och visst förekommer det även i Sverige, men det är inget jag märker av i mitt liv förutom det jag ser på sociala medier. Jag tror det hänger samman med att transpersoner har fått mer uppmärksamhet, men jag tror också att när folk väl lär känna en transperson så ändrar de uppfattning. Och man kan ju fortfarande visa respekt även om man inte förstår.

Händer det att du känner dig ifrågasatt inom HBTQ-communityt?
– Nej, men jag engagerar mig å andra sidan inte inom HBTQ-communityt. Jag brukar säga att jag inte är aktivist, utan journalist. Självklart har jag vänner som är HBTQ, och jag får alltid mycket uppskattning när jag går på något HBTQ-event.

Det finns ju även vissa feminister, som exempelvis Harry Potter-författaren JK Rowling, som inte tycker att transkvinnor är riktiga kvinnor. Är detta något du märkt av?
– Nej, det är ingen som har tagit den diskussionen med mig. Jag vill inte ge mig in i någon debatt, folk får tycka som de vill. Jag blir inte rädd när någon tycker annorlunda än jag. Folk måste få ha sina åsikter.

Vilken är enligt dig den vanligaste fördomen om transpersoner?
– Det viktigaste tycker jag är att man förstår att alla transpersoner inte är på ett visst sätt. Själv är jag ingen ”postergirl” för transpersoner, utan bara Filippa. Alla är olika och har gått igenom olika saker. Det enda vi har gemensamt är själva transupplevelsen och den är väldigt individuell.

Hur ser ditt liv ut när du inte är i TV-rutan?
– Jag umgås med familj och vänner, försöker varva ner och koppla av så mycket jag kan. Samtidigt finns ju jobbet med mig hela tiden, jag ser det inte som ett vanligt nio till fem-jobb, utan lite som ett kall. Jag känner mig mer som journalist än som transperson. Politik är mitt stora intresse även privat, och så gillar jag att ta det lugnt i soffan och se på TV-serier. Jag älskar också att resa, äta god mat och uppleva nya kulturer.

Har du någon TV-seriefavorit du kan rekommendera?
– Ja, min favoritserie just nu är Silo på Apple TV; jag längtar efter nästa säsong! Jag har aldrig gillat reality, med undantag för Förrädarna, som jag tycker är SÅ kul. Kanske beror det på att jag bevakar politik och att det ibland känns som om jag själv är med i Förrädarna, det är ju mitt jobb att ta reda på vem som ljuger och vem som talar sanning, ha ha. Politikerna som är med i Förrädarna är så himla duktiga, och det finns en anledning till det. Jag är själv nyfiken på att testa, så jag skulle nog svara ja till att medverka om jag blir tillfrågad.

Något särskilt resmål du längtar efter att besöka?
– Jag vill åka överallt och har exempelvis aldrig varit i Afrika eller Sydamerika, så det finns på min önskelista. Tyvärr kan jag ju inte kan resa överallt eftersom vissa länder inte är trygga för transpersoner.

Du har bott i Thailand länge, berätta!
– Ja, jag bodde där i nio år, alltså större delen av mitt vuxna liv, eftersom min mamma var rektor på några svenska skolor där. Själv jobbade jag med marknadsföring och försäljning för svenska företag. Jag har aldrig någonsin känt mig otrygg i Thailand, vilket jag kan göra här i Sverige ibland. Jag går exempelvis inte ut ensam eller åker kollektivt sena kvällar, men det gör ju nästan inga kvinnor. Något jag verkligen ogillar är när folk smygfotar mig på tunnelbanan, men kommer man fram och ber om att få ta en bild så säger jag alltid ja.

Mellosäsongen är igång, är det något som intresserar dig?
– Ja, jag älskar både Mello och Eurovision och har förvånansvärt bra koll på låtar och artister. Vi behöver mer musik, kärlek och glädje! Jag hoppas vi skickar något bra till Eurovision, vilket vi brukar göra.

Har du någon Mello/Eurovision-favorit genom alla tider?
– Dana International är en av dem, och jag önskar att jag som liten vetat att hon är trans. Tänk att en transkvinna vunnit hela Eurovision! Och så älskar jag Loreen, hon är så speciell. När hon precis vunnit med Tattoo var jag en av dem som tog emot henne på Arlanda; en av de finaste personer jag intervjuat. Hon sa ”Så fin du är” till mig, då blev jag lite starstruck, vilket nästan aldrig händer.

Hur ser ditt liv ut om tio år?
– Jag gör det jag gör nu, förhoppningsvis fortfarande på TV4. Kanske har jag skrivit någon bok om allt jag varit med om som journalist, och kanske har jag ett eget program, who knows?

Tror du att du då har familj, kanske barn?
– Jag hoppas det, jag kanske till och med har en fru, vem vet. Och på senare tid har jag faktiskt börjat känna lite barnlängtan.