Malmöboende Fredrik Ekelund/Marisol M är författaren, dramatikern och översättaren som givit ut 22 böcker. Det har blivit romaner, diktsamlingar och kriminalromaner. Och självbiografiska böcker om tankarna kring sin transidentitet. Paris! kom ut i februari och avslutar nämnd triologi.
Boken är döpt efter staden dit Fredrik åkt sedan tidigt 70-tal för att läsa, studera och skriva. I den franska huvudstaden blev också en annan sida av Fredrik synlig: Den som med tiden ska få namnet Marisol. Men Fredrik Ekelund var vid de första åren i Paris helt ovetandes om sin transidentitet och levde ett helt vanligt heteroliv där. En stark förälskelse i en fransyska gav honom en enorm inspiration intellektuellt och styrde in Fredrik på författarspåret. Och nu 42 år senare släpper han självbiografiska Paris! som beskrivs som en ”osminkad dagboksroman” där Fredrik ger närgångna skildringar av mötesplatser för transor och bögar. De klubbmiljöer i Paris där sådana kontakter odlas och frodas.
– Det har skrivits i hundratals år om heteroerotik, hyfsat länge om bögerotik och lesbisk erotik men här anser jag mig vara rätt ”revolutionär” och nydanande i min skildring av transpersoners erotik i klubbmiljö, berättar Fredrik Ekelund för QX.
I Paris! skriver Fredrik Ekelund om två perioder i Paris, och ett intellektuellt och sexuellt uppvaknande. När han kom till Paris tidigt åttiotal hade”postmodernismen” börjat slå igenom i med filosofer som Michel Foucault och Jacques Derrida,och han gick på föreläsningar och njöt av hur fritt, intelligent och elegant de associerade mellan olika saker.
– Det var oerhört befriande, ett slags frihetsrus och långt ifrån det där inkrökta jag var van vid hemifrån. Vad gäller det sexuella uppvaknandet som trans och som ”Marisol” har nog Köpenhamn varit viktigare som mötesplats men Paris med alla sina klubbar har så klart hjälpt till att göra mig gladare och tryggare när det kommer till det sexuella. Utbudet på klubbar och mötesplatser är rätt stort men något annat, lika viktigt, har varit den där häftiga känslan att sitta på caféer och krogar som ”Marisol” i Paris, just för att Paris är ett slags huvudstad för lust och kvinnlighet.
Transvestismen upptäckte Fredrik Ekelund först omkring femtio års ålder. Han skriver både i boken Q och diktsamlingen Läppstifterska om hur han upptäckte det under en promenad i Stockholm våren 2013. Efter upptäckten berättade han rätt omgående för sin sambo, för barnen och några vänner. Och 2016 kom han ut som ”Marisol” offentligt 2018.
Marisol hade funnits i dig länge innan hon fick ett namn, vad förändrades i dig när du faktiskt blev Marisol?
– Jag fick äntligen ett svar på ett mysterium jag levt i sedan min ungdom, den där tanken att jag ”kanske var bög eller bi” men som jag upplevde som så konstig eftersom jag aldrig tänt på män. När jag upptäckte min transidentitet föll det myntet ner och på plats ty det är bara när jag är ”Marisol” som jag kan uppskatta män, aldrig som ”Fredrik”. Vad som förändrades var att jag blev mer harmonisk, att jag plötsligt kände att jag hängde/hänger ihop på ett fint sätt och det handlar väldigt mycket, har jag märkt under de här drygt tio åren som jag levt i det nu, om BRÖSTEN, att varje gång jag sätter på mig dem så infinner sig en lugn och fin mjukhet. Det är märkligt och fortfarande lite av ett mysterium men så är det.
Fredrik Ekelund berättar att hans öppenhet kring transidentiteten hjälpt ett antal transpersoner att se på sig själva på ett bra vis.
– Det är klart att jag hoppas att alla de som fortfarande är ”i garderoben” ska våga komma ut. Ju fler som kommer ut, desto lättare blir det för oss alla. Och det är ju också så att ju fler som vi är som kommer ut och vågar visa oss öppet på stan, desto färre är de som vågar attackera oss på gator och torg. Ju stoltare vi tar plats, desto svårare blir det för våra belackare.
Paris! är ute nu.
