Felix Greisinger är från Österrike, hans pojkvän från Kroatien, de matchade på Tinder i Barcelona och bor nu i Stockholm. Rörigt? Vi tar det från början.

– Jag flyttade hit för kärleken, säger Felix och ler stort när vi ses på en fika på Södermalm.

Han har precis fyllt 30 år och är född och uppvuxen i Österrike strax utanför Salzburg.

För åtta år sedan jobbade Felix i Barcelona där han matchade med en kille på Tinder. Men killen hade redan åkt hem igen så de kunde inte ses.

– Det visade sig att han var från Kroatien men att han bodde i Stockholm, jag skrev att jag aldrig varit i Stockholm och kunde komma och hälsa på om han ville.

Felix åkte hit och det sa klick mellan killarna.

– Sen hade vi ett långdistans-förhållande i 1,5 år innan jag tog mina saker och flyttade hit i slutet av 2017.

Gillar du Sverige?
– För det mesta. Det finns saker jag tycker väldigt mycket om och andra saker jag inte riktigt förstår. Jag tycker till exempel att svenskar ibland är lite ospontana och undviker sociala interaktioner. När jag sökte jobb till exempel så gick jag oannonserat upp till olika företag och knackade på och presenterade mig, och det var inte populärt. ”Varför mailade du inte bara?” fick jag höra.
– Jag är ofta lite för spontan och det är inte alltid så uppskattat. Sen känner jag mig ibland som ett spöke när grannar inte hälsar på en i trapphuset.

  ”Svenskar älskar sina såser (skrattar). Det är gräddsås, bearnaisesås, brunsås, vaniljsås”

Felix hittade snabbt vänner i Stockholm och lärde känna nytt folk tack vare att han gick med i simklubben Stockholm Dolphins.
– Där fick jag massor av vänner med olika bakgrunder. Vänskapen sträcker sig över generationer och det är kul att umgås med folk som inte lever i exakt samma Södermalmsbubbla som man själv gör.

Felix berättar att han även funderar på att testa rugby i Berserkers.
– Men jag är lite rädd för alla starka flator. Men skriv inte det, säger han och skrattar.

Felix pojkvän pratar bra svenska men själv hade han svårt att lära sig i början då alla i hans omgivning pratade engelska.
– På mitt dåvarande jobb pratade man engelska, hemma pratade vi engelska, så till slut sa jag och min kille att vi måste börja prata svenska med varandra hemma, men det kändes jättekonstigt.
– Så fort svenskar hör att man har en accent när man pratar svenska så byter de till engelska. Jag önskar att de fortsatte prata svenska, man tror man hjälper någon genom att börja prata engelska, men man hämmar dem bara.

Du pratar ju fantastiskt bra, hur lärde du dig?
– Tack. Vändpunkten var när jag började på ett jobb där alla pratade svenska. Jag gick ett mastersprogram på Stockholms Konstnärliga högskola, tidigare Dramatiska Institutet, och där lärde jag mig ganska snabbt. Sen har jag en liten fördel av att jag pratar tyska, Det finns många likheter.

Felix är manusförfattare, filmregissör och produktionsdesigner och nyligen visades hans första svenska kortfilm på Göteborgs filmfestival.
– Det är fantastiskt, men filmbranschen är så himla tuff idag och många har produktionsstopp. Jag har två kortfilmsmanus på gång, ett långfilmsmanus och en hybriddokumentär, så just nu ansöker jag om utvecklingsstöd och ytterligare finansiering.

Vad är det bästa med Sverige?
– Åh, enkelt. Det är swish. Jag älskar swish (skrattar). Det representerar allt som jag älskar: snabba och praktiska lösningar.

Vad är det som inte är så bra här?
– Segregationen i Stockholm… Wien är så multikulturellt med en blandad mix av kulturer och människor, här känns det mer kategoriserat. ”Ok, om du bor på Södermalm, då är du sån här”. Man uttrycker sig med det materiella. Jag vill se människorna bakom kläderna, märkena och heminredningen. När jag gick på SFI mötte jag människor från hela världen, det har jag inte gjort i något sammanhang sen dess. Jag kan sakna den blandningen.

Vad tycker du om svensk mat?
– Svenskar älskar sina såser (skrattar). Det är gräddsås, bearnaisesås, brunsås, vaniljsås. Österrike är lite mer av en smörnation, medan jag själv mer är en olivoljaperson.

Hur är gaynattlivet tycker du?
– Well… Jag kan sakna mångfalden inom nattlivet. Men en vän till mig har nyligen öppnat onsdagsklubben BLOW och så det finns dragfesten Tuck O’Hej som jag älskar. Båda har fantastiska arrangörer som tänker utanför boxen.

Hur ofta åker du hem?
– Det brukar blir två till tre gånger per år. Påsken, sommaren och på julen. Varje sommar åker vi dessutom till vårt sommarhus som ligger på en ö i Kroatien.

Du är från Salzburg säger du, då kan du din ”Sound of Music”?
– Haha, jag har förstått att den är jättepopulär här. Men vet du, hemma är det inte alls så, jag känner inte en enda österrikare som sett Sound of Music. Inte ens jag. Märkligt va?