2009 lämnade Erik Engelv Jehovas vittnen för att kunna leva öppet som homosexuell. Efter uppbrottet vände familj och vänner honom ryggen och han stod ensam att utforska sin sexualitet.
– Jag hade fått lära mig att världen utanför församlingen var farlig. Jag var lika delar rädd och exalterad, berättar Erik Engelv, vars berättelse var en förlaga till en rollfigur i Jonas Gardells klassiker Torka aldrig tårar utan handskar.
Erik, idag 40, har nu skrivit boken Livet efter Jehova som han ser som en fristående uppföljare på hyllade debuten Jag är inte död. Idén föddes efter att han funderat på vem man blir som person efter ett liv i en sekt. Tanken var då en mer fiktiv bok med påhittade scenarier, men efter diskussioner med förlaget landade han i ännu en självbiografisk bok där han också blev ännu mer privat. Och privat, det blir han.
Livet efter Jehova handlar om hur Erik skapar ett liv som nyutkommen bög, skaffar konto på Qruiser, upptäcker Grindr, och vi tas med på trevande möten med män. Vi får också läsa om hur han träffar kärleken, gifter sig, skiljer sig – och var, och vem, han är i dag.
– Det har varit väldigt roligt att skriva, men också lite läskigt i att dela med sig av så mycket. Jag är på äventyr, och har vågat att beskriva det sexuella och åtrån. Jag frågade en kompis om hur gay jag skulle vara i boken, varpå han svarade ”var så gay du bara kan”. Så jag berättar rätt öppet om mina erfarenheter i gayvärlden. Jag har nästan utelämnat för lite (skrattar).
Erik berättar att han kastat sig ut för att testa och prata om saker han inte pratat om i motsats till den frireligiösa person han var. Som att han visat penis (men inte ansikte) i Jonas Noréns bok 100 Pix of Dixs.
– Jag kände inte ens igen min egen penis när jag såg bilden (skrattar). Jag gjorde det i hemlighet och ljög för omgivningen att jag var på jobbresa. Men det var en töntigt befriande upplevelse. Att steg för steg ta sig till något nytt.
Han tycker att det känns sorgligt att Qruiser nu ska läggas ner. Det var ju där han tog sina första trevande steg i att kontakta andra killar.
– Jag inser att man är en av ”gammbögarna” nu (skrattar). Min resa startade i en tid då kontaktsökande såg annorlunda ut, och jag är glad att det var på Qruiser jag gjorde det. Så på sätt och vis blir den berättelsen ett tidsdokument, lite nostalgi för communityt.
Erik berättar att responsen efter förra boken var överväldigande och han fick så mycket kärlek. Många gånger från personer som varit med om liknade situationer där de inte kunnat leva öppet.
– Så det känns nästan läskigt att släppa en ny bok: Kommer de att bli besvikna om de gillade den första boken så mycket? Men jag hoppas att de uppskattar den här berättelsen också.
Vad vill du att man som läsare tar med sig efter att ha läst ”Livet efter Jehova”?
– Att det är okej att tappa fotfästet, att inte stressa in i en plats i livet och att acceptera alla sidor om sig själv.
Har du någon relation till Jehovas idag?
– Nej, ingen alls. Det har varit totaltystnad från dem sedan den första boken kom, och ingen har hört av sig. Eller stämt mig.
Efter två självbiografiska böcker känner Erik att det nu är dags att testa nya saker. Han har klarat av tiden i sekten och bearbetat den. Så nu håller han på med två nya skrivprojekt, båda fiktiva.
– Livet är roligt, det är nya saker att berätta, avslutar han.
Livet efter Jehova släpps på Storytel i dag, den 22 april.
