På Venhälsan har man på senare tid fått en hel del frågor om mycoplasma genitalium, många har läst att den här bakterien är svår att bli av med så de vill testa sig. Infektionen är egentligen inte ny utan har varit känd länge, men det finns flera faktorer som gör den speciell när det handlar om sexuellt överförda infektioner.
Finn Filén, överläkare på Venhälsan förklarar:
– Mycoplasma genitalium är en bakterie som inte lyder under svensk smittskyddslag. Det innebär dels att provtagning och behandling inte är gratis, dels att att man inte behöver testa sig eller ta behandling om man inte vill. Det görs heller inte någon kontaktspårning som vid exempelvis gonorré och klamydia.
Men om sjukvården inte gör något, sprider sig inte bakterien då?
– Frågan är om det skulle ha någon effekt att kontaktspåra alla partners som kan vara bärare av mycoplasma. Klamydia omfattas tex av smittskyddslagen sedan 1988 men trots snart 40 års ansträngningar, och trots att behandlingen är betydligt enklare än mycoplasma, så har man aldrig varit i närheten av att utrota klamydia i Sverige. Frågan är vilken skada vi ställer till med att ta antibiotika stup i kvarten, istället för att spara effekten av medicinerna till att bota de som har smärtsamma eller allvarliga symptom. Det diskuteras nu om det i vissa fall faktiskt är klokare att vänta ut om immunförsvaret kan ta hand om vissa infektioner utan att vara där och störa med mediciner.
Ok, men hur vanlig är då mycoplasma genitalium?
– Faktiskt så har en studie gjorts på gaykillar alldeles nyligen i Malmö, där sågs att ca 10% bar på bakterien, de flesta hade den i ändtarmen.
Och det går inte att bli av med den med hjälp av antibiotika?
– Oftast fungerar det, men bakterien har en särskild förmåga att lätt utveckla resistensmutationer, alltså nedsatt känslighet mot flera antibiotika. Faktum är att det är den första bakteriella STI som inte alltid går att behandla bort med antibiotika. Om antibiotika inte lyckas ta bort infektionen är det enda vi kan erbjuda att invänta självläkning och ta regelbundna prover för att se när det har hänt. Självläkning kan möjligtvis ge en viss grad av motståndskraft i slemhinnorna, alltså mindre risk att återsmittas. Däremot är det ju jobbigt för den som drabbas av en infektion där inga mediciner har säker effekt. Och hur kul är det att dessutom veta att bakterien kan smitta till en partner? Hur sjuk blir man?
– Det som är ”bra” med mycoplasma genitalium är att den mycket sällan ger allvarliga symptom hos män. På Venhälsan märker vi att en del får jobbig sveda och flytning från urinvägarna, men allvarligare än så blir det extremt sällan. Infektionen kan däremot vara ett större problem för unga kvinnor där inre genitalia kan påverkas av inflammation vilket kan påverka fertiliteten på sikt, alltså möjligheten att bli gravid.
Vet man varför just den här bakterien är så svårbehandlad?
– En faktor är att ju mer antibiotika som används i samhället, desto mer resistens uppstår hos bakterierna som finns i våra kroppar. Ett exempel på det är Doxy-PEP, alltså att ta en engångsdos antibiotika efter oskyddat sex för att minska risken för syfilis, klamydia och kanske gonorré. Medicinen som används (doxycyklin) är en sort som är en del av behandlingen mot mycoplasma, ibland i kombination med andra sorter. Detta är en av anledningarna till att vi på Venhälsan är skeptiska till att använda antibiotika som engångsdoser. När man någon gång blir sjuk på riktigt vill man ju att medicinen verkligen ska ha 100% effekt!
Vad ska man då göra om man oroar sig för mycoplasma genitalium?
– Har du symptom av sveda och flytning i urinröret är det första steget att testa dig för klamydia och gonorré. Blir det negativt kan provtagning för mycoplasma kanske behövas. Om du däremot inte har några symptom ska du tänka efter en gång extra innan du ber om ett test. Ett positivt provsvar för en infektion du inte känner av, och som inte garanterat kan tas bort, vill du verkligen ha det?