”Kommer jag att accepteras som man? Är det okej för dem att jag fortsätter att röra vid dem när vi tränar judo?”
Frågorna formulerades av Timo Cavelius i en Arte-intervju 2024, som också publicerades på hans Instagram. Den tyske judokan, född 1996, blev senare samma år den första öppet homosexuella mannen att tävla i judo i ett olympiskt spel.
I en personlig krönika i den tyska dagstidningen Tagesspiegels serie ”Sport Pride” skriver han nu mer utförligt om beslutet att berätta för sin familj och sina lagkamrater. Han beskriver det som ett medvetet beslut: det var dags att sluta gömma sig.
Redan 2012, när han var omkring 15 år, berättade Cavelius för sin familj och sina närmaste vänner att han var homosexuell. Inom landslaget fortsatte han däremot att hålla sin läggning hemlig.
I Arte-intervjun berättar han exempelvis om en Bundesligamatch dit han tog med en ”nära vän” som i själva verket var hans pojkvän. Trots att pojkvännen fanns på plats vågade Cavelius inte säga till lagkamraterna vem han var.
Att ständigt låtsas ha en flickvän eller vara intresserad av det motsatta könet blev utmattande för honom. Samtidigt skulle Cavelius klara studentexamen och hantera prestationskraven inom elitidrotten. Pressen kom från flera håll. Till slut insåg han att hemlighetsmakeriet kring att han var homosexuell blev en belastning han själv kunde göra något åt. Därför bestämde han sig för att komma ut internt i landslaget.
Det som oroade honom mest var inte att säga orden, skriver han, utan hur människorna omkring honom skulle reagera. Han fruktade att bli utfryst, mötas av hat eller att han skulle betraktas på ett annat sätt av dem han tränade med.
Oron blev särskilt stark eftersom han inte riktigt litade på attityderna i judomiljön. Judo är en fysisk närkampsidrott och Cavelius funderade kring om lagkamraterna skulle känna sig obekväma när han tog i dem under träningen. Bakom frågorna fanns hans egen föreställning om att homosexualitet av många fortfarande betraktas som omanligt.
Men Cavelius berättar att lagkamraterna reagerade positivt, trots att laget bestod av personer med olika nationella och kulturella bakgrunder. En av de främsta aktiva tog honom åt sidan och sade att hans sexuella läggning inte var något problem så länge han levererade resultat på mattan.
Reaktionen innebar en stor lättnad för honom. I stället för att förlora sin plats i gemenskapen kunde Cavelius fortsätta med judon utan att samtidigt försöka kontrollera vad andra visste om honom.
Hans erfarenhet skiljer sig därmed från många av de skräckhistorier om hbtq-personer inom elitidrotten han hade hört. För Cavelius gjorde öppenheten att han nu kundet lägga mer kraft på idrotten.
Samtidigt säger han att homofobi och fördomar inte har försvunnit från idrotten. Han har mött både slentrianmässiga kommentarer och påhopp i sociala medier. Men hans egen öppenhet har påverkat omgivningen: när människor inom judon vet att en av deras lagkamrater är homosexuell blir det svårare att låta homofoba kommentarer passera obemärkta.
I krönikan återkommer Cavelius till föreställningar om homosexualitet och manlighet. Han skriver också att människor ibland har blivit förvånade eftersom hans sätt att uttrycka sig inte stämmer med deras stereotypa bild av en homosexuell man. Och han påpekar att homosexualitet är inte knuten till ett visst utseende eller sätt att vara.
För honom blev tyska OS-mästaren i judo Yvonne Bönisch en viktig förebild. Att en av landets mest framgångsrika judoutövare levde öppet med en kvinna och bildade familj fick honom att se att homosexualitet inte är ett tecken på svaghet. Och nu, skriver han, vill han själv vara en förebild för yngre idrottare.
Cavelius krönika har på kort tid uppmärksammats utanför Tyskland. Amerikanska Outsports har lyft hur han skirver om att smygandet måste få ett slut och beskriver hur han nu nu antar rollen som förebild. Även franska Stop Homophobie har rapporterat om berättelsen och dess betydelse för hbtq-synligheten inom elitidrotten.
Cavelius, som kom ut offentligt 2020 och blev tysk mästare 2023, siktar nu mot OS i Los Angeles 2028.
