Robin Dahlstedt är idag 26 år och bor i Kista, på dagarna jobbar han som resurspedagog på en skola i Järfälla medan hans fritid mest går åt till favoritsporten, ishockey som han spelar i Vallentuna. Robin är den första transpersonen i ett svenskt ishockeylandslag och har bland annat tagit brons i VM.

– Jag kom ut som transsexuell mellan nian och gymnasiet, då berätta jag att jag egentligen var kille och jag påbörjade en behandling för att stoppa hormonproduktionen.

Men efter att Robin tagit examen märkte han att allt inte stod rätt till med vänsterfoten.

– Den vred sig liksom inåt märkte jag, och en fot ska ju vara rak. Jag blev sämre och sämre och när jag tog kontakt med läkaren kom de till slut fram till att jag hade spastisk parapares – en neurologisk sjukdom som gradvis ökar svagheten i underbenen. Idag går jag med ortoser men mestadels blir det rullstol.

Robin hittade paraishockeyn år 2020 och satsade allt på den. Och han blev snabbt duktig, efter bara en månad spelade han sin första turnering och togs senare ut till landslaget.

– Mina föräldrar har varit fantastiska, utan dem hade jag aldrig varit där jag är idag, säger Robin ödmjukt och berättar att han blev familjehemsplacerad som ung och att han idag adopterats av sina nya föräldrar.

– Adopterad, trans och med en funktionsnedsättning, säger han och skrattar. Om jag skriver en bok någon gång ska den heta ”Mot alla odds”.

Och så säger han:

– Man kanske tror att man skulle bli bitter, men det här är det bästa som hänt mig. Jag har fått möjlighet att hålla på med en idrott som jag älskar och jag får föreläsa och prata om viktiga ämnen, från funktionsnedsättningsfrågor till hbtq.

Och nu är Robin nominerad till Årets förebild på Parasportgalan som hålls ikväll i Göteborg.
Nomineringen lyder:

”Robin är en inspirerande förebild, både inom idrotten och i livet. Att komma ut som transperson inom idrottsvärlden kräver ett enormt mod, och Robin har trots utmaningar gått sin egen väg och nått framgång. Han är en sann fighter och en förebild för alla som vågar vara sig själva.”

– Jag åker ner tillsammans med en medföljare, jag ska ha på min en mörkblå kostym, vita dojor, jag har ortoser som är specialgjorda för galan. och jag sak ha en slips som är blå, röd och vit.

Har du förberett något tacktal?

– Nej, det får jag komma på där och då isåfall om jag skulle vinna. Då får det bli lite spontant.