När NK-galan anordnades i veckan var stora delar av Sveriges modeelit samlad på varuhuset. Robert Fux, som lett QX-galan två år i rad, var konferencier för kvällen och i slutet av galan delades Hederspriset ut. Ett pris som i år gick till designern Efva Attling.

Grattis Efva, hur känns det att få så fin utmärkelse?
– Det var häftigt, säger hon. Jag har varit på NK-galan tidigare när andra människor har fått pris, så det var trevligt att få pris. Och lite överraskande. Priset delades ut så sent så jag hann dricka mycket vin innan jag skulle prata (skrattar), men det gick bra. Robert Fux som var konferencier boostade mig.

I ditt tal berättade du bland annat om skorna du hade på dig på kvällen.
– Ja, det var min farmors gamla skor som hon faktiskt köpte på NK 1925, för 100 år sedan. Jag tyckte det kunde passa att ha på sig dem en sån här kväll.

I tacktalet sa Efva bland annat: ”Jag är så glad att jag har träffat rakt in i den svenska själen med mina uttryck och att få tweaka lite med Homo Sapiens, jag delade upp Homo och Sapiens och visade att… man får väl älska precis vem man vill.”
Något som rev ner applåder hos publiken.

Motiveringen till Hederspriset löd:
”För ett livsverk präglat av mod, passion och en unik förmåga att sätta ord på känslor i metall och ädelsten. Efva Attling har med sitt smyckeshantverk förvandlat design till poesi, och skapat budskap som bärs nära hjärtat av människor över hela världen. Hennes arbete förenar stil, substans och styrka – och har gjort henne till en av de mest inflytelserika gestalterna inom svensk smyckesdesign.

Vad känner du när du läser motiveringen?
– Jag tyckte den var otroligt välskriven och fint formulerad så jag frågade faktiskt vem det var som skrivit den, om det var CoPilot (skrattar), men det var det som tur var inte.

Är det viktigt att få priser?
– Det är väl härligt, och ett kvitto på att man har gjort något som lämnat ett avtryck, det är klart att det är smickrande.

Vad skulle du säga är nyckeln till dina framgångar?
– Min nyfikenhet, den har alltid funnits där, den där ”vad händer runt hörnet?”-nyfikenheten. Och att säga JA och ge sig ut på okänd mark, i hela mitt liv har jag slängt mig ut, och nästan jämt leder till det till något annat, något nytt.

Du har ju gjort så oerhört mycket i ditt liv, ett liv som skulle väl bli en fantastisk Netflix-serie, vad skulle du säga om det?
– Ja, om Josephine Bornebusch gör den och spelar mig. Eller varför inte Charlize Theron…(skrattar).

Och den där självbiografin som jag tjatat på dig att du ska skriva, hur går det med den?
– Nja… Det kanske kommer någon variant på den, men ingen självbiografi.

Hur ser hösten ut?
– Nu ska vi åka till Australien och hälsa på vårt andra barnbarn Fred. Det ska bli kul. Frank har fått en lillebror i Fred. Frank som i Frank Sinatra och Fred som Fred Astaire.

Grattis igen till både Hederspris och barnbarn och njut av alla fina hyllningar!
– Tack!