Så beskrev Lykke Li sig själv i SVT:s Sommaren med Lykke. Då sade hon också att hon var ”stor i den homosexuella världen”.
QX blev extra nyfikna på Sveriges hetaste musikexport, som dessutom är årets bäst klädda kvinna.
När jag ringer upp sitter hon barn-vakt i en park.
Hur känns det att vara tillbaka i Sverige, landet du hatar?
– Bra! Jag älskar Sverige. Det där med hat har tagits från en ironisk kommentar i en intervju på engelska om att jag hatar Sverige ibland för att allt ska vara så skinande perfekt. Så har Aftonbladet ryckt det ur sitt sammanhang och kört på det, sådär som de älskar att göra.
I Sommaren med Lykke öppnade du ditt hem och dig själv för kamerorna och talade fritt om depressioner och ecstasy. Har du lätt för att lämna ut dig själv?
– Jag tycker inte att jag lämnar ut mig. De som känner mig ser nog att det där inte är hela jag. Det där var en dag i mitt liv, då jag dessutom var jetlaggad, och det som var sant då behöver inte vara sant idag. Fast jag kanske borde gå någon medieträning. Jag säger så mycket som jag hamnar i trubbel för.
Bland annat har du sagt att du är stor i gayvärlden. Hur har du märkt det?
– Framförallt märks det i USA. Många unga gaykillar gillar min musik och ofta har jag kvinnor som är på mig efter spelningar. Fast det är bara härligt… även om vissa är extremt närgångna, nästan så att de slagit vad om vem som kan ta på mig mest.
Har du fler tjejer än killar efter dig?
– Det har nästan blivit så. Jag har aldrig varit sådär öppet glad och sockersöt, och då tror jag att killar håller sig undan. Men jag är nog lagom svår för en självsäker flata.
I en intervju med en gaysajt sade du att du älskar kvinnor. På vilket sätt?
– Jag ser upp till kvinnor. Vi har övervunnit så många hinder och fått utstå så mycket att det är en bedrift att vi kan stå upp och le.
Vad har du själv fått utstå?
– Allt från att någon tafsat på en när man var liten till att journalister i intervjuer ibland enbart fokuserar på och vill prata om mitt utseende. Eftersom tjejer inte kan vara både smarta och snygga så blir jag genast oseriös bara för att jag tycker om att ha mascara när jag är bland folk, förstår du hur jag menar?
Din syster är stylist, får du några skönhetstips av henne?
– Nej det får jag inte. Det går bra för henne, så hon borde fixa en massa grejer åt mig kan man tycka. Vi borde bygga ett imperium ihop! Börja från noll och ta över världen.
Fast du ligger väl inte på noll…
– Nej, men jag lever rätt minimalistiskt. Mamma gav mig ett råd: ”Ta inga lån och håll ryggen fri.” Så lever jag. Om allt går åt helvete får inte friheten ta slut, så jag vänder fortfarande på varje krona.
Fast du har en rätt välfylld garderob. Enligt tidningen Elle är du årets bäst klädda kvinna. Vad har du på dig i höst?
– Jag trivs väldigt bra i svart, men nu har jag hittat en ljus, fransad mockajacka som jag gillar. Så jag lär se ut som en sofistikerad indian, om jag själv får välja.
Apropå indianer… du har bott på indianreservat och farit jorden runt fyra gånger. Vilken är den mest absurda plats du vaknat upp på?
– På en sten mitt ute i öknen. Det var absurt men fantastiskt. Eller. Varje dag är absurd. Idag vaknade jag med tre barn i sängen i min lilla etta. Det är absurt.
Du har sagt att du inte alls kunde sjunga från början. Varför satsade du på musik?
– Jag har ett stort behov av att uttrycka mig. Musiken gav mest frihet. Det är inte bara att sjunga, jag drar i alla andra trådar också. Allt från hur musiken låter till hur videor och skivomslag ser ut och vad jag ska ha på mig. Det är skönt, jag har ingen skyldighet mot någon annan än mig själv.
Efter en spelning i USA beskrev en recensent din musik som ”larger than life”. Hur känner du när du hör sånt?
– Jag känner något när någon kysser mig i nacken, tar på mig eller kastar en glass i ansiktet på mig. Det där är bara ord, visserligen fantastiska, men jag är ändå på min vakt. Nästa recension kan vara dålig. Förresten är väl alla större än livet? Man är lika stor som sin vision. Det vore tragiskt annars eftersom så många aldrig fick chansen.
Din egen vision var att bli världsstjärna. Det är du väl nu, men för bara något år sen sjöng du gospel i Tensta utanför Stockholm. Har det inte gått väldigt fort?
– Nej. Vet du hur många timmar jag stått på Skeppsbron och bett till gud att någon ska förstå mig? Jag hade inte upptäckts om jag inte hade några låtar. Och jag hade inte haft låtarna om jag inte blivit kär, mått dåligt eller stått och nött i en balettsal sen jag var fem. I tonåren gick jag hem tidigt från jag vet inte hur många fester för att skriva istället. Jag har åkt på vinst och förlust till London och New York för att få in en fot någonstans. Så det finns egentligen inget genombrott, bara massa små steg. Varje dag, en liten seger. Var det Ingvar Kamprad som sade så?
Är det sant att du bluffade till dig gig i USA genom att säga att du var berömd i Sverige?
– Ja, men sånt gör jag fortfarande. Senast idag. Jag sade att jag var under 20 för att gå in gratis på ett museum. Haha, varje dag, en liten seger. Och en liten, vit lögn.
Vad betyder musiken för dig?
– Den är som balsam för själen, en lucka mellan jorden och himlen där man bara får vara och släppa ut sin ångest. Det är som om man lånar kraft från ett större medvetande. På ett år har jag varit runt jorden fyra vändor. Jag är bränd och slut. Ändå kan jag fortfarande stå på scen och släppa ut mer energi. Jag tror inte att den orken finns hos mig, utan att det är något jag lånar tillfälligt från världens samlade lycka och sorg… Nej, nu blir det flummigt känner jag.
… har du alla de här formuleringarna liggande på hög?
– Nej, men det är väl det som är min gåva, att jag kan säga saker.
Vad händer när du slutar turnera i september?
– Jag börjar skriva igen. Jag har spelat så mycket att jag inte hunnit känna efter var jag står som privatperson. Men för en tid sen så tog jag en paus från turnerandet och livet kraschade på mig. Jag lyckades klämma in hela känslospektrat på en och en halv månad. Så nu finns mycket att ta av. Jag behöver bara ro. Promenera och lukta på blommor.
Men om musiken tar slut? Om du blir stum, vad gör du då?
– Då ska jag battla Angelina Jolie om vem som kan få flest barn.
Har du en Hollywoodambition också? I Sommaren med Lykke visade du vilken klänning du ska bära när du vinner din första Oscar.
– Fast det där var också ett skämt. Men hela livet är ju ett skådespel. Antingen gör jag en film någon gång, eller så fortsätter jag spela de 17 roller jag redan försöker hantera.
Vill du ha en citatkoll på det här?
– Gärna.
Intervjun publicerades i QX septembernummer: Ladda ner QX september 09 som PDF
Li Lykke Timotej Zachrisson
Ålder: 23
Familj: Mamma, pappa (båda musiker) lillebror och storasyster.
Hemma: Överallt där mina vänner är
Aktuell: Har just avslutat turnén med albumet ”Youth Novels” som ligger på egna skivbolaget LL Recordings. Ska få ro, samla tankar och skriva nytt material.
Uppdaterad 2017-03-03
