Laura Pergolizzi föddes i Brooklyn, har bott på Manhattan hela livet, men bor nu och i Los Feliz i Los Angeles.

– Det sägs att Manhattan lär dig att klä dig och Los Angeles lär dig att leva, säger hon med ett skratt när vi ses i en hotellbar en solig höstdag i Stockholm.
Nu går hon under namnet LP, och har en hit med Lost On You, en låt som skrevs efter uppbrottet med ex-flickvännen. Den har nu toppat listorna ibland annat i Frankrike, Grekland och Israel, och här i Sverige spelas den i hög rotation på radio.
Så efter att ha gett ut ett par soloskivor verkar hon nu få ett genombrott som sångerska också.

Hon har varit nära det stora genombrottet förut. 2011 fick hon en framgång med låten Into The Wild som förekom i en bankreklam, och hon har spelat på festivaler som Lollapalooza. Men 2016 började det lossna ordentligt då låten Muddy Waters förekommer i det sista avsnittet av Orange is the New Black, i en mycket viktig scen.
– Jag vill inte spoila något för er som inte sett, men jo, den scenen verkar ha berört väldigt många, och Muddy Waters är väldigt omtyckt.

Kollar du på serien?
– Absolut, men jag har bara hunnit fram till sista avsnittet av säsong tre. Men alla har redan berättat vad som händer. Och de säger att låten passar scenen.
Har du någon favoritkaraktär?
– Piper gilar jag. Och Poussey. Jag gillar också hon med afro-bollarna, Big Cindy.
Det må ha dröjt innan brejket som artist kom men som låtskrivare har hon redan etablerat sig. Skivbolagsbossen LA Reid signade henne redan 2006, ett steg som LP beskriver som väldigt viktig.
– Han såg något i mig. Det var en bekräftelse, innan kunde jag fråga mig ”Är jag dålig men ingen talar om det för mig?”. Efter att ha signats sattes jag ihop med en massa olika låtskrivare och skrev som en galning. Jag skrev 130 låtar under ett par år, tidigare hade det kanske blivit 15 om året.

Backstreet Boys fick låten Love Will Keep You Up All Night, svenske Erik Hassle fick Standing Where You Left Me, och 2012 kom det stora låtskrivarbrejket då Cheers (Drink To That) kom med på Rihannas platta ”Loud”.
LP älskar Stockholm och våra svenska musiker. Hon är bekant med såväl RedOne som Max Martin.
– RedOne och jag skrev en del låtar, men jag tror vi båda är överens om att det inte är våra starkaste verk, så de kommer inte att släppas. Max Martin är en lysande popkompositör som jag vill jobba med.
Är det svårare att skriva till andra än dig?
– Inte svårare, annorlunda. Jag tycker det är coolt att skriva en story som just du berättar, exakt så du själv upplevde den. Som i Lost on You. Min tjej och jag gjorde slut och det var tufft att skriva om. Men jag ville berätta min story.
Men är det inte svårt att balansera mellan att vara personlig och bli för privat?
– Bra fråga. Men ofta vet du när det blir för äckligt. Jag har en låt som heter <i>Other People</i>, och en sån låt kan du inte skriva förrän du är klar med personen ifråga. Det tuffa är däremot att förklara sina gamla låtar för sin nya partner (skrattar)
Så din nya partner ifrågasätter texter om ex?
– Haha, ja det händer, senast idag. Jag spelade en låt som heter No Witness. Har något påverkat mig så påverkar det mitt skrivande och då blir det en låt. Men min tjej är också låtskrivare så hon fattar.

När LP var ny i branschen jobbade hon med flatikonen Linda Perry, och det är henne många tycker att hon påminner om röstmässigt.
– …Och Gwen Stefani. Linda är en fantastisk musiker. Och när vi jobbade ihop var jag nervös och rädd. Inte så tuff som jag är idag (skrattar).
Du har en androgyn stil. Har du nån stilikon?
Bryan Ferry> och David Bowie. Och Patty Smith såklart. Men androgynitet är inte bara en stil, utan en mix av olika stilar. Alla tolkar det olika.
LP lutar sig mot mig och säger med inlevelse.
– Jag älskar sättet som könsidentitet håller på att ändras på. Jag tycker inte om att sätta människor i fack. En yngre generation skiter i om du är straight, bi eller vilket kön du än har. De ser bortom det. En sån som Jaden Smith är superintressant, för han struntar i konventioner och bara är. Sånt gillar jag.