Den som kliver av vid Norbergs busstation möts av en stor rosa skylt som välkomnar till Queertopia – Sveriges största queerfestival. Genom det lilla gruvsamhället går en snitslad bana av rosa rosetter mot campingen, funktionärsområdet och Folkets park.
Här, bland gräsrötterna, håller arrangörerna på att lägga sista handen vid vad de hoppas ska bli en gryta av kokande queerkultur. Artistlistan domineras av kvinnliga akter, där Chicks on speed och Yo Majesty! är den extra kryddan i curryn, även om Queertopias arrangörer ogärna lyfter fram någon artist framför den andra.
Norberg är inte ovant vid festivaler; i tio år har Norbergfestivalen lockat synthare och elektronikor till området. Men hur pass välkomna är queerfolket?
– Vi har blivit väl mottagna. Jag och en annan medarrangör var ute och knackade dörr, informerade och gav ut fribiljetter, säger Therese Johnson, en av arrangörerna. Folk har varit positiva och undrat om de kan ”komma hela hushållet”. Norberg är en väldigt bra by för en queerfestival. Sossarna har makten och många gröna vågen-människor flyttade hit på 70-talet. Vi har bara mött en gubbe som sagt att ”Queertopia? Det är ett jävla pack – det där är jag för gammal för”.
För någon vecka sedan meddelade arrangörerna för Hultsfredsfestivalen att de kastade in handduken, vilket innebar att landets äldsta festivalinstitution gick i graven. Trenden är publiken söker sig till stadsfestivaler som Way out West eller Peace and Love. Queertopia är, liksom Hultsfred, en campingfestival. Planen är att komma tillbaka nästa år, men med två dagar kvar till festivalen har, enligt Therese Johnson, 500 biljetter sålts av de 700 som festivalen behöver för att gå runt.
– Men vi är inte på något sätt oroliga. Visst vore det tråkigt om vi gick i konkurs, eftersom vi är en ideell förening och det skulle slå mot oss arrangörer personligen, men queersen är lata och vi räknar med att många kommer att köpa i dörren.
Området har plats för 2000 personer, en biljett kostar 700 kronor och blir det något överskott i kassan går det till arbete med hbtq-frågor i Bosnien och Litauen. Två personer från Bosnien och tre från Litauen kommer till festivalen för att hålla i workshops. Det har hittills varit oklart om det utbytet skulle bli av.
– Men i fredags på väg upp fick vi ett mess: ”Vi har fått våra visum”. Då blev vi fantastiskt glada, säger Therese Johnson.
Vad ser du själv mest fram emot under festivalen?
– Invigningen, att få dra igång alltihop och bara se det hända. Avslutningsdemon ska också bli fantastisk.
”Demo” som i demonstration alltså – varför inte ”parad”?
– Parad låter så glättigt, demo låter fint. Det blir en klassisk DIY-demo – do it yourself.
Drar hela gänget vidare mot Stockholm Pride sen?
– En del av oss gör det, andra inte. Personligen började jag välja bort Pride förra året, till förmån för Köpenhamns queerfestival. Jag flyttade till Malmö och märkte att Pride blev för dyrt när jag inte längre bodde i Stockholm. Köpenhamns festival är gratis, så det var bara att ta med en polare och en sovsäck och så var en hemma.
Läs mer:
2010-06-08: Festival mot mansväldet
2010-03-02: Imponerande Queerfest intar Norberg
Uppdaterad 2016-11-15
