Björn Kjellman inledde kvällen med att säga att han är ”hyfsat straight, och lite nyfiken”. En perfekt öppning för en Schlagerkvälls-konferencier, och han bjöd på lite sångsmakprov av obskyra ESC-låtar innan allt rullade igång. Björn, kanske lite väl dämpat klädd i tissla och jeans, förde kvällen framåt med stor värme och ännu kunnighet.
Vi började med att bege oss tillbaka till 2010 för att se Neo framföra sin Andra Chansare Human Frontier, men utan snurrande käpp denna gång. Därefter fick vi Annielas Elektrisk från 2011. Båda riktigt bra låtar, en smalt nördig start för kvällen.
Therese Andersson Lewis fortsatte sen med When You Need Me (2009) innan årets semi-överraskning Ella Tiritiello och fina Bara du är där. Innan nästa akt gjorde Kjellman såklart sin Älskar du livet från 2006. Riktigt ljuvligt att höra den igen. Dock, att den slog Silverland, Like Fire Tonight och Jag tar det jag vill ha i getingboet som var Göteborgsdeltävlingen 2006 har jag fortfarande svårt att greppa..
Från årets Mello kom Annika Wickihalder som framförde årets Life Again och fjolårets Light. Akt ett avslutades sedan med Tess Merkel och Martin Rolinski som bjöd på ett håll-käften-fyrverkeri av BWO och Alcazar-låtar. Ett riktigt partyavslut innan folk styrde kosan mot barerna.
Akt2 frågar ni?
Jodå, där startade vi med Nanne Grönvall som brände av Eldorado, Alexandra, Den vilda och Avundsjuk innan hon välte parken med Håll om mig. Nanne gick verkligen all in i regnbågsklänning och allsången visste inga gränser när Håll om mig brakade igång.
Därefter fick vi ytterligare en Mello-vinnare, Roger Pontare som gjorde Silverland, Stjärnorna (med Annika Wickihalder) och såklart, allsångsvänliga 2000-vinnaren När vindarna viskar mitt namn.
Detta skulle jag säga var en av de bästa Schlagerpride-stunderna ever. Silverland är en underskattad pärla från nämnda 2006, och Annika Wickihalders Marie Bergman-insats i Stjärnorna var magisk. Gammal mötte ung i en duett av en låt som faktiskt inte kändes så dum så här 31 år senare. Och Pontare gjorde När vindarna viskar mitt namn så starkt att han fick göra den en gång till! Allsång och gåshud de luxe! Wow!
Efter det dök Terran Andersson upp igen, nu med PayTV-polarna Fatima Eden och Anna Widing. Trion bjöd såklart på Refrain Refrain och Trendy Discoteque.
Sen blev det celebert besök av tvåfaldige ESC-vinnaren Johnny Logan som såklart gjorde What’s Another Year och Hold Me Now. Vi fortsatte sedan på ESC-spåret, fast nu 2025, med årets Lighter av norrmannen Kyle Alessandro.
Kvällen avslutades med två tvättäkta Eurovision-queens: Charlotte Perelli, som såklart gjorde sina hits Still Young. Här står jag, The Girl, Hero och Take Me To Your Heaven. Fasiken vad bra (även om jag nyfiket vill fråga varför hon valde The Girl som finallåt…). Hursom, Charlotte vet hur man levererar inför HBTQ+publiken och hon hon har ju HITS! Vilket drag!
Kvällens sista akt blev finska Erika Vikman som gjorde Eurovision-elvan Ich Komme, bögfavoriten Cicciolina och sen avslutade med årets tyskfinska favorit en gång til. Det var ett rejält tryck i parken när hon brände av sin stora hit.
Men hörrni, detta var ju en riktigt härlig kväll!
Det var liksom bortom en uppryckning från fjolåret. Vi slapp covers, och det spelades inga nya singlar och vi fick både vinnare, pärlor, återföreningar och hits. Halleluja!
Visst, jag sörjer att ingen av årets stora Mellohits var på på plats: Klaras On and On and On, Meira Omars Hush Hush, Dolly Styles Yihaa, Maja Ivarssons Kamikaze Life, och såklart KAJ:s Bara bada bastu. Var alla på semester?
Men äh, nu ska vi lyfta det härliga vi bjöds på och ikväll fick jag känslan av att folk i parken var riktigt nöjda. Vi serverades en riktigt kul kväll med en skoj mix av ESC-favoriter, svenska vinnare och smånördiga inslag. En galet härlig uppryckning från fjolårets förfärliga flopp! Heja!
Uppdaterad 2025-08-01
