Det märktes direkt att årets festival är den mest utsålda någonsin. Köerna ringlade som en ormlik installation runt hela Slottsskogen redan på torsdagen, och när Manchester-baserade Jasmine 4.T öppnade Höjden-scenen med sin självutlämnande singer-songwriter-indie om livet som trans var det redan i princip fullsmockat framför scenen. Ljudet? Inte riktigt lika välstämt som publiken, men ändå en fin start på helgen.
Därefter tog en ganska rockig torsdags line-up fart. Fontaines D.C var väl kanske de som jag tyckte var absolut bäst med sin Oasis-doftande indiepop, men även Queens of the Stone Age och Refused levererade, och Iggy Pop… ja, jag var redan för 15 år sen förundrad över hur gammal och sliten han såg ut. Nu, vid 78, är han fortfarande i högform och levererar som om han hade en tidsmaskin i bakfickan. Vilken go gubbe!
Kvällen i parken avslutades med Kite, som med en magnifik ljusshow och imponerande scenografi visade varför de har kallats en av Sveriges bästa liveakter.
Sen tog klubbdelen Stay Out West över hela Göteborg, och ryktena säger att vi som missade GIRLBAND! på Oceanen gick miste om något grymt. Men man kan inte se allt – det är liksom en del av festivalens DNA.
Men mest handlade ändå allting på torsdagen om Kneecap. Trion från Belfast hade utan tvekan varit den mest omdiskuterade akten på hela festivalen innan de steg upp på Linné-scenen, där politiker höjt röster för att stadshuset ska vara med och ha åsikter om vilka som ska få spela på festivalen. Vansinne. Visst, bandet är väldigt öppna med sin ställning mot folkmordet i Gaza, de är (minst sagt) drogliberala och (såklart) starkt emot att Nordirland är en del av Storbritannien. Men främst är Kneecap extremt skickliga artister med ett knippe oemotståndliga partylåtar som de bränner av med enorm energi och visuella käftsmällar på skärmarna. Vilken konsert! Tältet formligen bubblade av energi. Varför skulle någon vilja stoppa det här?
Bandets kamp mot britterna sker ju dessutom främst genom att all rap är på iriska (se deras fantastiska självbiografiska film från 2024 så förstår ni mera) så det är i de få brittiska textraderna som allsången blir massiv. “Your sniffer dogs are shite!” och “Get Your Brits Out!” fick förmodligen till och med pingvinerna på andra sidan parken att sjunga med, och när allt avslutades med hitsen H.O.O.D och The Recap var båten i hamn och lappen på luckan; det här var en av de bästa konserter jag sett på Way Out West! .
Men trots det… Nu växlar festivalen upp! Här är fem förslag för fredagen:
Molly Sandén (Flamingo 17.15)
Från Mello till Oscarsgalan – och nu till Way Out West. Molly är inte bara en av Sveriges mest lysande popstjärnor, producenter och låtskrivare, hon är nu också en av de få som lyckats ta steget från Mello till Slottsskogen. Legendarisk konsert incoming!
Mythologen (Lilla Pustervik 0.05)
Jag vet absolut ingenting om den här Göteborgs-killen, och Pusterviks lilla scen minns jag som ungefär så stor som mitt hallmatta – men kallar man sitt album för Eurovision så har man utan tvekan min uppmärksamhet.
Wet Leg (Linné 21.15)
Yung Lean i all ära – men när jag måste välja, så blir det denna queera grupp som blåst nytt liv i den brittiska indiepopen. “Sad music for party people and party music for sad people”? Det är ju ett helt festivalmantra.
CMAT (Höjden 18.00)
Tänk: irländsk Chappell Roan-doftande countrypop möter glitter, queerhet och Glastonbury-hype. CMAT är artisten du kommer vilja ha på din ”jag såg henne innan hon exploderade”-lista. Att hon dessutom döpt sin nya låt till Euro-Country? Ja tack.
Charli XCX (Flamingo 22.30)
BRAT Summer kanske är över, men det finns få akter på årets festival som jag ser fram emot att se så mycket som nygifta Charli XCX. Kommer Icona Pop? Kommer Young Lean? Kommer Robyn?? Det enda jag vet är att jag kommer.
Dessutom ett litet bonustips:
Sentimental Value (Capitol 14.00)
Ja, solen skiner. Ja, Slottsskogen lockar. Men OM du känner dig kulturell och sugen på aircondition, så visas Joachim Triers Cannes-hyllade Sentimental Value med Oscars-buzz kring Stellan Skarsgård inne på Capitol.
Foto: Carl Björklund
Uppdaterad 2025-08-09
