Anki Lidén, Gizem Erdogan och Philip Oros spelar huvudrollerna i filmen om hur Monika (Lidén) flyttar in på ett äldreboende där de boende beter sig märkligare, och Joel (Oros) upplever att hans mamma hemsöks av något skrämmande…

Efter världspremiären på SXSW filmfestival kallades filmen”extremt effektiv” och ”kvävande obehaglig” av internationell press, så klart QX var nyfikna på Philip Oros som spelar Joel i filmen.Philip Oros klickade med regissören Mattias J Skoglund när de gjorde SVT-serien Deg, och de har sedan dess haft kontakt. Så när Mattias regiassistent kontaktade Philip angående Hemmet kändes det rätt att provspela för rollen som Joel.
– Jag hade läst Mats Strandbergs Färjan, men inte Hemmet. Och när jag läste den fick jag en fysisk reaktion. Jag kunde inte sitta still eftersom den gav mig en krypande ångestkänsla. Så jag kände att det vore spännande att ge sig på den här genren som är både svår och läskig att förhålla sig till.Efter att ha provspelat mot både Anki och Gizem var rollen hans. Philip beskriver inspelningen som ”snäll” och ”rolig”, tack vare Mattias J Skoglunds regi. Men också utmanande eftersom Hemmet gjorts med relativt små medel i förhållande till annan långfilm.
– Fotot av Malin MQ, och ljuset, i filmen är verkligen otroligt, så när det ställts in så fick man skynda sig med scenen och man hade inte så mycket tid för varje scen. Joel i filmen är gay och hans numer avlidne pappa var fysiskt våldsam mot både Joel och hans mamma.
– Joel har inte kunnat vara sig själv under uppväxten, hans pappa har kallat honom ”bögjävel” och ”fjolla”. Han har nu lämnat familjehemmet, men inte bearbetat det han varit med om. Det gör att han inte har någon vidare kontakt med sin mamma. Kärleken finns, men båda har svikit varandra och det finns mycket de har inte pratat om. Och nu när Monika drabbats av demens är det lite för sent. Så det är komplicerat.

Hur var det att spela mot Anki Lidén?
–  Jag kan ärligt säga att jag älskar Anki. Hon var en gåva att spela mot, och det var fantastiskt att ha så många scener med henne.I filmen ser vi hur Joel kommer tillbaka till orten han en gång lämnat för att rensa upp barndomshemmet och sätta sin mamma på hem. Det är en tyngd son som återvänder, och han dövar smärtan med alkohol, droger och tillfälliga ligg.
– Han vill glömma sig själv och sitt förflutna och berusar sig ofta. Och det är främst i sådana situationer han har relationer. Jag tror inte ens att han varit i relation med en kille. Men det är nog det han behöver, tålamod och förståelse av någon som är trygg och stabil.Har du några gemensamma beröringspunkter med Joel?
– Jag har absolut inte varit utsatt på samma sätt som Joel, men de flesta kan nog relatera till snåriga familjerelationer som är eller har varit på ett annat sätt än vad man skulle önska. Och jag har tidigare också bedövat mig för att skydda mig mot jobbiga saker.

Philip har tidigare spelat gay i Isabella Carbonells kortfilm Bror, om Khalid och Nico som är bästa vänner och hemligt förälskade i varandra, och en långfilmspilot som inte blev något. Så detta är Philips första långfilmsporträtt av en gaykille. Men det är inte första gången han spelar en kille med missbruksproblematik.
– Det slog mig att jag ofta får spela killar som far illa fysiskt och har just en missbruksproblematik. Men man kanske gjort nåt folk gillat och så är den bilden kvar, spekulerar Philip Oros, som vi nyligen sett i Åremorden och Barracuda Queens.

Du spelade tvillingbror mot Silvana Imam i Dogborn också, hur var det?
– Skitkul. Det var den första långfilm jag spelade in och vi tyckte mycket om varandra med detsamma, och hon är idag en av mina bästa vänner. Vi hörs regelbundet, tränar ihop och hon inspirerar mig. Hon är grym.

Avslutningsvis, har du någon favoritskräckis?
– Jag gillar både Herzogs och Murnaus versioner av Nosferatu. Min släkt kommer från Transsylvanien så hela vampyrgrejen har jag alltid fascinerats av. F.W Murnaus Nosferatu var den första svart-vita film jag såg och den gjorde starkt intryck, men Werner Herzogs och Klaus Kinskis film är min favorit.