Någonstans läste jag att Dag Johan Haugerud triologi inspirerats av Krzysztof Kieślowskis klassiska Trikoloren-triologi, men det snacket tar han snabbt hål på under vårt zoom-möte.
– Nej, det stämmer inte. Det var den enda referensen vi hade, och det var nåt som nämndes i samband med att vi bad om pengar till finansieringen av projektet. Idén kom av att jag ville göra något annat än det jag gjort tidigare, och se om det var möjligt att göra en serie för bio. Och samtidigt jobba med skådisar jag ville jobba med. De flesta rollerna i de här tre filmerna är skrivna specifikt för skådespelarna.
Drömmar handlar om Johanne som faller för sin lärarinna och skriver om sina upplevelser. Hennes mamma och mormor hittar hennes texter, och funderar om Johanne bara skriver väldigt bra eller om hon verkligen har upplevt detta. Texterna får de båda kvinnorna att fundera på sina egna ungdomskärlekar.
”Sex”, ”Kärlek” och nu ”Drömmar”, alla tre innehåller queera relationer, varför?
– Det är alltid viktig för mig för att jag själv är queer. I Norge görs det mellan 30-40 filmer för bio och tv varje år. och det är inte så många regissörer som jobbar med queera uttryck. Och som queer har man ett större behov att berätta att det finns fler som jag. Nu finns också en större variation än för 20-30 år sedan, då berättelserna var väldigt enkelspåriga och rörde homofobi och att komma ut.
Vad vill du att biobesökaren går hem med för känslor efter att ha sett ”Drömmar”?
– Det är upp till publiken, men man hoppas att de ser en kärlekshistoria om den första stora förälskelsen, och att man kanske kan skriva in lite av sin egen sexualitet i olika åldersspannens berättelser. Det gemensamma för alla tre filmerna är att de handlar om folk som motsätter sig att få en etikett. De utforskar sin sexualitet utan etikett.
Varför då?
– Jag tycker att den queera identiteten är ganska sträng. Jag tänker att man skulle vara mer öppen. Man kan vara queer på så många olika sätt och queerkulturen funkar inte för alla. Det måste finnas större takhöjd.
Vad gjorde Ella Overbye rätt för rollen som Johanne?
– Jag jobbade med henne när hon var tio och det var ett bra samarbete. Vi hade redan då samma humor som gjorde att vi kunde ha bra samtal. Hon fanns i mitt medvetande när jag skrev rollen, och kändes rätt.
Hade du en ungdomskärlek eller flirt du gått miste om?
– Ja, jag kan ha tänkt att man tagit olika beslut som påverkat en i olika riktningar, och att man kanske önskar att man gjort annorlunda. Men det är försent nu. Drömmar är nostalgi och melankoli på en och samma gång, en längtan till när man var ung och kunde fatta beslut som skulle påverka en senare i livet.
Vilken av de tre är du mest nöjd med nu när allt är klart?
– Det kommer jag inte svara på av hänsyn till de inblandade. Men jag har en favorit.
Du vann Guldbjörnen under Filmfestivalen i Berlin, vad betyder det?
– Det betyder att väldigt många fler länder kommer att visa filmen än om jag inte gjort det.
Så, vad händer nu, blir det en ny triologi?
– Jag har lite idéer om olika format men inte en triologi. Det var befriande att jobba så här. Det var hårt arbete, men väldigt betydande rent personligt.
