”Jag identifierar mig som pansexuell” – Eurovision-vinnaren Nemo släpper album

Nemo: Jag tänkte mycket på vad

innebär att skapa musik och konst i en tid som denna. Jag tror att vi alla har upplevt

världen förändras mycket, och det har ganska turbulent. Så att göra konst som är hoppfull och positiv, är vad vi behöver.

Var det svårt att följa upp ESC-vinnaren The Code?

Nemo: Jag tror inte att jag försökte återskapa den på det här albumet, utan mer ”vad kommer härnäst?” Albumet har definitivt vissa kopplingar till The Code, som hur genreöverskridande och experimentella vissa låtar är. Men jag försökte inte tänka: ”Åh, jag måste göra ett drum’n’bass-opera-rap-album”.

Nemo: Ja. Jag messar då och då med grekiska Marina Satti och Luna från Polen. Jag träffade nyligen Jerry Heil i Ukraina och hon kom och hälsade på mig i Zürich. Jag känner att man har en förståelse för varandras erfarenheter eftersom det var en galen, märklig och oncein-a-lifetime-upplevelse.

Du har alltid varit öppen med att du är icke-binär. Är du trött på frågor om det?

Nemo: Nej, det är ju en stor del av mitt liv. Och det är ett privilegium – om man ser på världen just nu – att kunna prata om det fritt. Plus, jag uppskattar nyfikenhet hos människor. Jag kan göra plats för min queerness i låtarna och i mitt artisteri, så det är naturligt att det kommer upp. Det hade varit annorlunda om min musik inte hade något med mig eller min identitet att göra, men jag ser det som en viktig del av min konst.

Nemo: Ja, vinsten gjorde många fler medvetna om vad det innebär att vara icke-binär. Innan Eurovision fick jag ofta frågor som: Berätta om din sexuella identitet! Men min könsidentitet har ju inget med min sexuella identitet att göra; det handlar ju inte om vem jag älskar, utan om vem jag är. Så vinsten gjorde att folk fattade.

Nemo: Jag identifierar mig som pansexuell. Det är lite som en motsvarighet till att vara ickebinär, i meningen att jag blir kär i människor mer än i ett specifikt kön.

Nemo: Åh, bra fråga! Jag tror att Cara Delevingne skulle vara väldigt intressant.

Nemo: Jag är ett stort fan av Alok, som är en så tydlig röst och icke-binär. Det är fantastiskt hur de uttrycker sig och de har varit väldigt hjälpsam för min resa. Och Chappell Roan, både ur ett musikaliskt perspektiv och hur hon öppnar upp för queerpersoner över hela världen. Hon är väldigt inspirerande för mig.

Nemo: Som Lilyphéa från Diptyque. Jag tillbringade jättelång tid i en Diptyque-butik i Barcelona där jag doftade på varenda parfym, och det fanns en parfym som var inspirerad av hur skaparna föreställde sig att en näckros skulle dofta, och så skulle ”Arthouse” dofta.