Så Vanessa, hur kommer det sig att du är med i Farmen?
– Jag har alltid velat testa hur det är att leva som förr i tiden. Jag visste faktiskt inte om att Farmen fanns förrän jag träffade min tjej och vi började kolla på det tillsammans. Det såg kul ut så jag sökte, och kom med. Jag tror de tyckte att jag var en intressant person (skrattar).
Vad har du för förhållande till att sköta en gård med djur?
– Jag har noll erfarenhet… Jag kommer från en storstad och har bara haft hund. Allt var nytt, men jag gick in med inställningen att jobba hårt, sköta djuren och att vi alla ska hjälpas åt. Jag lyssnade på allt Vincent och veterinärerna sa, och tog det på allvar. Djuren ska må bra hos oss.
Pluggade du bondekunskap innan inspelningen?
– Nej, det enda jag läste på om var vilka olika kroppsdelar djuren har.
Hur var det att vara med jämfört med att se det på tv?
– Tittarna får ju inte se allting, en hela dag filmas och kamerateamet ska hänga med i alla olika konstellationer. Men det är kul att se sig själv i tv. I början var jag lite obekväm, men nu är det kul nervositet. Trots att jag vet vad som ska hända så är det kul att se hur de klipper det.
Vad får du för roll i rutan?
– Den jag är i verkliga livet: Snäll, omtänksam, rättvis och vill alla de bästa. Jag kan uppfattas som hård av folk som ser mig på avstånd. Men jag är ”värsta mjukisen” som Alexander sa i programmet.
Så, berätta lite: Vem är Vanessa?
– Jag är en tjej som känner att jag är född i fel kropp. Jag har alltid känt mig mer som en kille, och mer sett killar som kompisar. Under min uppväxt fick jag höra att det var fel på mig, att det var en sjukdom att vara trans eller gay. Men jag är den jag är, och det växte starkare i mig att jag kände att jag var född i fel kropp. Idag definierar jag mig som en tjej, men jag står i kö för könskorrigering.
Hur är det att stå i kö?
– Jag visste inte att det skulle ta så här lång tid, jag har väntat i fyra år. Det tog 25 år innan jag insåg att jag ville genomgå en könskorrigering, så det är frustrerande. Men folk runt omkring mig vet vad jag känner och är respektfulla. Man ser ju på mig att jag inte är en tjej-tjej, och jag blir glad när folk tror att jag är en kille.
Hur var deltagarna i Farmen med det här, pratade ni om det?
– Ja. Jag märkte att folk först var tveksamma till om jag var en tjej eller en kille. Jag brukar se det på blickarna ”hur ska man göra här?” Men jag har vant mig och är inte lättkränkt. Jag pratar gärna om det och tycker det är kul att få frågor. Ibland kan inte ens jag svar på dem, och då läser jag på. I Farmen var alla schysta och respektfulla, och jag kunde vara mig själv.
Du nämnde att du har tjej, hur länge har ni varit ihop?
– I fyra och ett halv år. Jag jagade henne. För hon var lite svår i början men sen gav hon efter. Hon är det bästa som hänt mig i mitt liv. Hon har haft mycket tålamod med mig för jag var mycket mer impulsiv innan. Där jag kom ifrån tog man ingen skit, man står upp för vad man tycker oavsett om man har fel. Men sån är jag inte nu, och gör jag fel uppskattar jag feedback så att jag blir en bättre människa. Jag vill hela tiden sträva efter att bli en bättre version av mig själv, både på in- och utsidan.
Vad gör du när du inte är med i Farmen?
– Jag pluggar till applikationsingengör. Min nisch är inom fordon/industri, och programmering av elbilar. Annars umgås jag med familjen, vänner och tränar, och läser mycket om självutveckling. Vem vet, jag kanske blir lifecoach en dag?
Namn: Vanessa Salloumova
Ålder: 30
Yrke: Studerande.
Bor: Stockholm, men kommer från Göteborg.
Civilstånd: Sambo.
Ser helst på TV: Kollar inte så mycket på TV, det blir mest Farmen och Robinson.
Lyssnar på: Kärleksmusik, låtar som handlar om kärlek och glädje.
