Avsnitt 2 har den otacksamma uppgiften att leva upp till premiäravsnittet, och det lyckas man inte riktigt med. Detta avsnitt får ses som ett av seriens tunnaste, en transportsträcka förbi ett gäng år där Shane Hollander och Ilya Rozanov mest messar varandra.
”Olympians” startar sommaren 2011 och livet löper på i Montreal och Moskva. Hollander/”Jane” och Rozanov/”Lily” messas hela tiden, men ses inte. Att de lyckas hålla liv i relationen över 2012, 2013 och en bit in i 2014 är därför smått otroligt. Men kanske gjorde Rozanovs kukbild sitt för Hollanders tålamod?  Vi får förresten veta att Ilya Rozanovs klubba är 9 inches (23 cm), (vilket den inte såg ut att vara på nämnd bild).

Visst, Heated Rivalrys tvåa blir precis som i första avsnittet både sexig och avklädd. Men avsnitt två fokuserar mest på karaktärsbyggande. Steg för steg mejslas Shanes och Ilyas personligheter ut. Som när retsamme Rozanov försöker få Shane ur spel genom att ”sexta” honom precis innan matchen. Ilya frågar hur många gånger Shane kan komma under en timme varpå Hollander torrt svarar ”kanske två gånger”. Det har skrivits spaltmeter om att Hollander befinner sig på autism-spektrat och det här är väl ett bra belägg för det.

Sen ses de äntligen igen (efter två år om jag fattat allt rätt?), nu hemma hos Hollander som nervigt vinkar in Rozanov som fortsatt retar Hollander. Det får snart bli ett ”drinking game” varje gång Ilya säger nåt kaxigt som får Hollander att utbrista ”Fuck You, Rozanov” eller ”Fuck off, Rozanov”. ”Jag tror du gillar det” svarar Rozanov självsäkert, och ja, det är helt klart en del av den tuffa jargongen som tänder Hollander.

Men precis när man tycker att Ilya Rozanov är för kaxig så visar Rachel Reid/Jacob Tierney en mjukare sida av honom. Karaktärerna är så otroligt snyggt skrivna. För trots Rozanovs kaxighet och spel, så visar han så mycket ömhet gentemot oskulden Hollander i sängen. Två gånger frågar han: ”Är du okej”. Så fint.

Jag älskar också de små detaljerna här. Hur Hollanders hjärna direkt efter sex går från intimitet till vardagsläge. Det är ju alltid en som avbryter ”efter-sexbubblan” snabbare. Alltid någon som snabbare vill duscha eller hämta papper efter sex. Under sex är ju hjärnan i ett annat fokus (kropp, närvaro, njutning) och när det är över slås den rationella delen igång, “okej, nu behöver detta fixas”. Och det är helt logiskt att det är Shane Hollander som är den killen i den här konstellationen.

Så hopp till vinter-OS i Sochi 2014.
Rozanovs Ryssland torskar mot Lettland vilket gör både honom och pappan vresiga. Och ja, det är sant att Rysslands hockeyherrar gjorde ett uselt hemma-OS, de åkte ut i gruppspelet på hemmaplan. Däremot förlorade de aldrig mot Lettland utan gjorde 4-0 mot letterna och just den matchen ses som Rysslands enda riktigt övertygande stund i turneringen. Nåja, man får brodera om lite när man skriver fiktion.
Rozanov stöter i alla fall bort Hollanders närmanden under OS och vi förstår att både förlusten och hans pappans begynnande demens påverkar hans humör. Men tänkte ni på hur snyggt Svetlana skildras? Vi tittare älskar Ilya med Shane, och det hade varit så lätt att skildra Svetlana som ett oskönt hot. Istället blir hon är en cool, schysst och extremt hockeykunnig polare. Vi får också veta att tränarsonen Sasha, killen som Ilya hade tonårssex med, är just Svetlanas brorsa.

Killarna möts igen ett par månader senare för att dela ut ett pris ihop. Efteråt möts de på en toalett och vi får reda på att Hollander messat Rozanov i sex månader utan svar. Herre, vad det är lätt att identifiera sig med hans svarslösa ovisshet (och ja, hade detta varit en annan serie hade nån garanterat kommit ut från de där toabåsen under deras snack).
Ilya möter Hollanders irritation och oro med en sexuell invit. Han fortsätter att ”äga” relationen och vill att Hollander kommer till ”Penthouse 1” efteråt. Och eftersom Ilya vann MVP under nämnd gala tillåts han dessutom styra en redan underlägsen Hollander i sängen. Än en gång visar Heated Rivalry att serien gör belägg för att vara världens kåtaste tv-serie. Blickarna och meningsutbytet när Hollander runkar i sängen framför Ilya är hetare än 99 procent av alla andra sexscener. Någonsin.

By the way: Jag är uppenbarligen en ”Hollander” eftersom vi båda tänkte att de skulle synas tydligt genom de där stora hotellrumsfönstren…
Efter hotellrumsmyset vävs verkligheten in när Hollander frågar Rozanov om situationen i Ryssland, som vid den här tiden var vida omtalad i resten av världen efter att de hade infört skärpta HBTQ+lagar. Rozanov rycker på axlarna åt funderingarna och menar att det är hans liv.
Avsnittet avslutas träffsäkert där Hollander står i hissen och filar på ett mess. Vi vet nu att det här är mer än sex för honom, och att han vill förmedla sina känslor. Han har steg för steg börjat ta initiativ, men rädslan att avvisas finns hela tiden där. Hans raderade mess ”We didn´t even kiss” är så träffsäkert talande och vackert. Hur många gånger har man inte varit där, då man skrivit, raderat, skrivit, raderat, sen stoppat ner telefonen i fickan och i och med det förlorat mot sin rädsla.
Hoppas Hollander vinner över sin framöver.