Det gick som väntat, och det brukar det ofta i den första deltävlingen. Bekanta namn med bekanta låtar rullade vidare mot final.
QX coverboy Greczula blev, som i princip alla tippat, den första finalisten. Hans ABBA-blingade Half of Me fick flest röster av alla i första omgången och tog enkelt sin finalplats. Half of Me har åkt jo-jo på oddsettabellen över tippade Melodifestivalvinnare 2026, ibland etta och ibland tvåa. Nu lär hans odds sjunka en smula och han kan mycket väl göra samma resa som Markus & Martinus gjorde för ett par år sedan – från pallplats året innan till vinnare året efter. Men mer om det längre fram.

Finalist nummer två blev härligt nog A*Teens med sin poppga comeback Iconic. Det var så vackert att se Marie och Sara ta sig till final med sina polare Amit och Dhani efter att ha testat Mello solo 2009, 2011 och 2012. Kvartetten verkar verkligen trivas ihop och som gammalt A’Teens-fan är den här finalbiljetten underbar. Visst, jag hade önskat lite mer av refrängen när versen nu är så jäkla snygg. Men äh, kul att det blev så här och heja! Det här förgyller finalen på ett snyggt sätt. Har ni förresten koll på att QX i somras rankade A’Teens alla låtar som de släppt? Och kolla såklart in QX färska intervju med A*Teens där de berättade vad låten hette innan, om Pride-kärleken, och såklart, vilka favoriter de har i Mello.

Kvalfinalsbiljetten gick till Jacqline och hennes Ariana Grande-klinkande Woman. Ett resultat som jag var säker på innan vi kom till Linköping, men sen svängde vi som vanligt och så tror man när man är på plats att allt möjligt kan hända. Fniss.

Och det betyder då att Indra blev fyra, noll2 femma, och Junior Lerin sist och därmed lämnade tävlingen. QX Schlagerprofiler hade en tanke om att Indras Bond-låt skulle kunna knipa tredjeplatsen, men så blev det inte. Nåja, inte mycket att säga om det här resultatet. Jag har svårt att se att Jacqline skulle kunna ta sig till final längre fram, men vem vet. Engagemanget i första deltävlingen brukar vara högt och det gynnar Jacqie Oh med nuvarande system.

Programmet var väl rätt bra?
Gina Dirawi är en härligt oberäknelig ”firecracker” som levererar bitska sägningar på löpande band. Visst, ibland blir det kanske lite hårt, men oftast träffar hon rätt och får skratten. Hon är också så självklar som green room-intervjuare att jag skulle vilja ha henne där varje år. Det blir härlig på gränsen och ger programmet en skönt vuxen nerv. Hampus Nessvold gjorde en bra debut som programledare, men som komiker imponerade han inte. Den där Niklas Holm-sketchen borde strukits, och jag bävar redan för kommande veckors figurer…
Admira och Elecktra gjorde en härlig insats som skvallriga telefonister i Maja Ivarssons bi-boogie-version av Hall of Fame-invalda Växel hallå. Vi älskar våra queens!