Iki Gonzalez Magnusson är en av säsongens deltagare i Robinson där deltagarna delas in i fyra olika lag: Lag Nord, Syd, Väst och Öst. Den community-bekanta crossfit-utövande DJ:n och kulturentreprenören bor på landet utanför Enköping och livnär sig på att vara ”klövfru”. QX ringde upp en av säsongens mest spännande deltagare…

Så Iki, hur kommer det sig att du är med i Robinson?
– Jag har tittat på Robinson sedan 1997 och gillar att tycka en del om programmet. Jag är född 1983, så jag var i en perfekt ålder att bli fascinerad av de första säsongerna. När min tjej var mellan jobb och var tvungen att vara hemma samtidigt som jag, som också jobbar mycket hemifrån, föreslog hon en ”maskerad semester” och skickade in en ansökan till Robinson. Så ”du borde göra nåt, så jag anmälde dig till Robinson” började lite som ett skämt. Men sen hörde de av sig, och jag är för mycket tävlingsmänniska för att inte tacka ja.

Har du en favoritdeltagare från förr?
– Jag gillar deltagare med mycket pannben och lite trams, så Joanna Swica är en Robinson-deltagare jag gillar.

Är det en dramatisk säsong vi har framför oss?
– Det skulle jag nog vilja säga. Den är lite som Cirkus Scott, från fina hästar via roliga clowner till stora elefanter.

Vad tyckte du som Robinson-kunnig om att man delade upp er i fyra mindre lag från start?
– Det var en spännande take, men det kändes lite nittiotal att sätta fyra kvinnor och en man i samma lag. Vad vi än sa så blir vi ”feministerna”. Jag som jobbat med de frågorna, som intersektionalitet, hatbrott och diskriminering, kunde såklart inte vara tyst och säger ifrån när jag hamnar med personer med noll koll. Men jag bär stolt min feminist-stämpel.

Vad var den största skillnaden mellan att se Robinson på tv och vara med?
– Det var ju vidrigt att vara med, och det hade jag ju kunnat räkna ut (skrattar). Jag är 40+och vet mina gränser och jag hade kunnat  räkna ut att det skulle bli jobbigt och att mina gränser skulle prövas. Jag kände ganska snabbt att det här inte var något för mig. Men vi är där för att skapa innehåll och delta i en tävling, det är ju rollen vi har. Så jag bröstade det och hade ju satt mig i den här situationen på egen hand. Så när det var jobbigt tog jag en promenad och bestämde mig för att fullfölja det jag startat. Sen kan man ju älska eller hata det, och vissa tycker att det är kul med monsunregn och diarré. Där gör inte jag men jag var inte Robinson-Grinchen hela tiden, utan spelade med för jag ville att laget skulle vinna.

Vad är din roll i Robinson tror du?
– Vinnarskallen. Jag intalar i alla fall mig själv det. Jag har tävlat i simning, tagit SM-guld i amerikansk fotboll och tränar fortfarande en hel del. Och jag tänker att antingen är man med för att bli känd eller så vill man tävla, och jag var definitivt det sistnämnda.

Hur känns det att programmet nu ska börja visas i tv?
– Det känns både och. Det finns såklart en liten rädsla för att de porträtterat mig som något jag inte är. Men ”haters gonna hate” när man är en brun lesbisk tatuerad person som jobbar med grisar.

Ja, du jobbar som klövfru, berätta.
– Jag trimmar klövarna på minigrisar. Det finns fler minigrisar än man tror, och jag åker runt på exemplevis 4H-gårdar och gårdar i Sverige, Danmark och Norge. Vi är åtta i hela Europa som lärt oss den här tekniken av en och samma Ragnhild i Nederländerna. Precis som att man ska klippa klorna på hundar så måste grisarnas klövar hållas efter. Men många vet inte detta eftersom vi slaktar grisar i tidig ålder och då håller man inte efter dom på samma sätt. Klövarna växer hela tiden och vi vänder grisen på rygg och använder tång på klövarna, och passar samtidigt på att kolla tänder, ögon och öron. Jag är ingen veterinär, och gör inga ingrepp men kan exemplevis ta bort tandsten och rensa öron. Det är så himla kul och till varje adress man kommer så vill folk lära sig mer.

Du flyttade ut på landet för ett par år sedan när du tröttnat på storstadslivet?
– Ja, jag hade jobbat med klubbar och som DJ så länge och kände att jag inte orkade med livsstilen. Det är så lyxigt att nu göra det då och då, för nu uppskattar jag det mer. Jag är uppvuxen ute på landet så jag har hela tiden haft en tanke om att det skulle ske när jag blev gammal.  Men jag var inte riktigt så gammal som jag tänkt att jag skulle vara när det hände.

Berättar du i Robinson att du har flickvän?
– Ja, självklart. Det var inga tvivel, men jag hade ingen baktanke om att ha en Prideparad för det. En trebarnsmamma från Västerås berättar ju att hon är gift och har barn, så då är det lika givet att jag synliggör mitt liv. Jag hoppas att vi kommit längre än att det ska vara en grej. Men det blev ju bråk i programmet på grund av sexuell läggning, så jag vet inte… Detta är tokstollarnas år, så håll i er.

Jag läste att du tyckte att det var jobbigt att vara tyst om att du varit borta medan du var med i Robinson?
– Ja, det var inte helt enkelt. Hur döljer man det när man rätt ofta syns i olika sammanhang och så blir det helt tyst? Någon föreslog att jag skulle säga att jag rest bort för att hitta mig själv, men det kände jag inte att folk skulle gå på. Sen syns det ju att man gått ner mycket i vikt på kort tid när man varit borta, så vissa trodde att jag drabbats av akut psykisk ohälsa. Så det var skönt att kunna berätta att jag ”bara” varit med i Robinson.

Du är ju ett bekant ansikte för många inom communityt, främst inom flatscenen där du DJ:ar under namnet Lebb Zeppelin, men också för att du spelade en av huvudrollerna i klassikern Dyke Hard…
– Ja, jag spelar en del fortfarande, mest gammal RnB, hip hop och 90-tals hits. Dyke Hard var en fantastisk upplevelse där vi skulle spela in i tre-sex månader men höll på i fem år. Jag tror att den spelat stor roll för många inom communityt i Sverige, och Bitte Andersson som regisserade var en jävel på att lösa saker. 

Vad saknade du mest på ön?
– Att vara torr. Jag älskar inte att resa och har aldrig upplevt den här luftfuktigheten. Det spelade ingen roll om man var i vatten eller på land. Man var jämt blöt.

Vad hade du för personlig sak och varför?
– Bomullstops. Jag ville hellre ha sovsäck och yxa, men man bangar aldrig en god kli i örat. Topsen kunde även användas till att starta eld eftersom de var torra.

Vad händer mer för dig just nu nu?
– Jag blev nyutbildad i somras så jag koncentrerar mig på grisarna. Jag är inte så intresserad av att bli känd, utan vill visa att jag jobbar med grisar och kanske kan få ännu fler uppdrag.

Namn: Iki Gonzalez Magnusson
Ålder: 42
Bor: Enköping
Civilstånd: Sambo med min flickvän sedan fyra år tillbaka.
Yrke: Klövfru
Hur valde du kläder att ha i programmet? Klart man tänker på hur man ser ut, så det blev en blandning av bekvämlighet och stil. Hade jag tagit med mig nåt fult hade jag ångrat det hela säsongen.
Ser helst på TV: Jag tittar nästan bara på amerikanska krimserier som Chicago PD.
Den skulle jag vilja åka till en öde ö med: Om det varit säkert för en gammal människa att åka, hade jag tagit med mamma: Det hade varit mysigt.
Lyssnar helst på: Jag lyssnar mycket på det jag spelar, 90:s R´n`B och hip hop. Och jag hatar autotune!