Så Carl-Oscar, är det Carl-Oscar eller kör du smeknamn?
– Jag har hur många namn som helst: Carl-Oscar, Carl, Oscar eller Jonathan, som är mitt mellannamn. Och i Italien kallas jag för Carlo.

Hur det sig att du är med i Robinson?
– Jag kollade när jag var liten, och har inte haft en tanke på att vara med i vuxen ålder. Men så jag nämnde Robinson för ett par klasskompisar som sa att jag aldrig skulle klara det, och när jag beklagade mig för mamma sa hon att jag borde söka. Så jag gjorde det, och det krävdes bara en träff med produktionen och sen var jag med.

Har du en favoritdeltagare från förr?
– Mikael, han den finlandssvenske kocken som vann för ett par år sedan. Han var en snäll och schysst spelare och det gillar jag.

Är det en dramatisk säsong vi har framför oss?
– Ja, det kommer vara mycket drama, och det startar redan dag ett. Och jag var absolut en del av dramat. Jag kom ju in där i scarf med hårinpackning som min grej, och det är en karaktär som är lätt att underskatta till en början…

Vad tyckte du om att man delade upp er i fyra mindre lag från start?
– Jag fattar att det var ett nytt koncept, men det gjorde saken svårare för mig. Jag hamnade i ett lag med tre äldre stora starka herrar och en tjej som heter Lena. Så jag kände att jag eller hon skulle åka först om vi hamnade i ö-råd.  Det var en press jag inte alls var beredd på. Så det var en tuff start!

Vad var den största skillnaden mellan att se Robinson på tv och vara med?
– Mycket av det som sker på morgonen när kamerateamet inte är på plats är ju inte med i tv. De kommer först efter att vi har fiskat, försökt laga mat och är klara med allt och bara ligger och samlar energi. Sen får ni ju inte se när vi sover, och hur vi sover genom regn, stormar, djur och…ja, man sov väldigt lite.

Djur?
– Ja, fy fan! Det var jätteviktigt för mig att det var städat för annars kommer det smådjur som lockar till sig mellandjur, och de i sin tur lockar till sig stora djur. En natt vaknade jag av att att jag hade en råtta på mitt huvud. Så jag slungar huvudet och hör hur nåt landar och sen springer iväg. Det var inte mitt favoritmoment! Sen var det flygande hundar överallt och ormar i vattnet.

Hur känns det att programmet nu ska börja visas i tv?
– Jag är jättetaggad och spänd, för det är så mycket man inte kommer ihåg. Många är nog nervösa för vad de sagt och gjort, men jag sitter tryggt. Jag har uttryckt mig färgstarkt, men inte varit elak.

Vad är din roll i Robinson tror du?
– Modebögen från Milano. Och det var helt okej att jag underskattades…

Modebögen från Milano i egen hög person. Foto: Privata

Ja, du jobbar som modeinköpare, berätta!
– Just nu jobbar jag med bälten och väskor där jag väljer från det som visas på olika runways vad som ska in i butik och online. Jag frilansar för mindre företag, men har jobbat för stora namn som Fendi tidigare. Men nu funderar jag på att lämna Milano och ta mig till Tyskland.

Så du hamnade i Milano för modet?
– Ja, modeintresset tog mig hit. Jag är från Forserum, en byhåla i mitten av Småland och passade aldrig in där. Jag var hip hop, casual smart och Parisian Chic, och längtade bara bort. Jag insåg att jag aldrig skulle passa in, och var bra på kläder, så jag drog till en av modets stora städer. Och eftersom jag föredrar pasta över sniglar så blev det Milano. Där pluggade jag mode och blommade ut.

Vad är ditt favoritställe i Milano?
– Mio Lab, en cocktailbar åt det finare hållet. Här dricker man konstverk!

Vem var förresten bäst klädd av dina medtävlande?
– Ola hade en nice unik hatt från Brasilien, annars hade alla svart på sig så det var inte så kul.

Vem är din egen stilförebild?
– Jag har olika, men Prince har jag haft länge, och så klart Dolly Parton och David Bowie. I Sverige finns bara en ikon: Nanne Grönvall.  Jag kan varenda låt med henne, och alltid när jag ska ut och festa lyssnar jag på Många Karlar, lite tid. Jag pratade om henne jätteofta i Robinson! Hon hjälpte mig på sätt och vis att komma ut genom sina låtar, och främst då Många karlar lite tid. Hon ÄR ju schlager och Eurovision, och eftersom det communityt är HBTQ+ vänligt så är hon en ikon. När jag kände mig trött på ön, sa jag: Skicka hit Nanne så stannar jag ett tag till (skrattar).

Är ”Många karlar lite tid” en passande låt i ditt liv just nu?
– Nja, men ibland har det varit så. Kommer man till Italien som blond och blåögd så blir man populär. Det har helt klart varit enklare med dejtingen i Italien.

Hur identifierar du dig inom communityt?
– Jag är homo, det stora H:et. Bög var ett skällsord när jag växte upp och jag hade inga bögar i min närhet under uppväxten och tonåren. Men mitt privilegium var två väldigt accepterande föräldrar som alltid stöttat mig. Jag kom ut i tv-programmet Hemliga beundrare där en kille som heter Gustav bjöd in mig och ville berätta att han var intresserad. Så jag nappade, trots att jag inte kommit ut för fler än mamma. Så, pappa fick se att jag var bög i tv, han visste inte innan. Han skrev ett jättefint meddelande efter det där han undrade om han gjort något fel som gjort att jag inte kunnat berätta för honom innan tv-programmet. Men det berodde inte på honom alls, det var jag som ville göra så här.

Pratar du om att du är gay i Robinson?
– Jag vet att jag pratade om det i gruppen, men vet inte om det framkommer i rutan. Men har man en någorlunda fungerande ”gaydar” plockar man mig direkt (skrattar).

Är du i relation?
– Nej, och efter två relationer som inte slutade bra så lär det dröja. Min första kille gick bort kort efter att det tagit slut och sedan träffade jag en kille precis när jag kommit till Italien som inte alls var bra. Han sitter faktiskt inne på grund av vår relation… Det har varit lite svårt efter det, och jag behöver min ”healing process”. Det var verkligen inte bästa tiden i mitt liv, och jag var nära att brytas ner. Jag bodde hos honom när corona bröt ut och det var varken psykiskt eller fysiskt bra.  Så nu tar jag det lugnt med dejtandet.

Vad saknade du mest på ön?
– Jag saknade min tandborste. Hygien är så viktigt för mig, och det var äckligt i munnen nästan hela tiden.

Vad hade du för personlig sak och varför?
– Hårinpackning. Jag ville ta med något som påminde om hemma. Jag visste att det skulle provocera att jag inte hade med dig något mer användbart, men jag bryr mig inte om vad andra tycker och kunde ju lägga inpackning varje dag om jag ville. Ska jag överleva kan jag se snygg ut när jag gör det! Det är intressant hur Robinson skalar av all yta. Det var svårt att acceptera hur man ser ut utan allt fix, eftersom jag uttrycker väldigt mycket i det ytliga. Det är ju en del av min identitet.

Men du har bara fem inlägg på din Insta..?
– Jag är så dålig på att ta bilder! Eller… jag tar många bilder, men är så petig kring hur jag visar mig så det blir sällan inlägg.

Vad händer mer för dig just nu nu?
– Jag funderar som sagt på att ta mig till Berlin för jag gillar stilen där. Just nu är jag inspirerad av punk och Y2K, och har sökt en del jobb där.

Namn: Carl-Oscar Bodalen
Ålder: 26
Bor: Milano
Civilstånd: Singel
Yrke: Modeinköpare
Hur valde du kläder att ha i programmet? Man får ju en lista på vad man ska ha med sig och den innehåller bara två underkläder! Så jag tvättade varje dag! Annars byggde jag min outfit kring scarfen med vitt, marinblått och lite gult. Men det kommer mer plagg och dom är ”iconic”…
Den skulle jag vilja åka till en öde ö med: Jag hade valt Nanne.  Även om hon kanske inte är bäst för att överleva så dör jag lycklig.
Lyssnar helst på: Förutom Nanne, så blir det mycket Felicia och Fröken Snusk. Klart jag lyssnar på EPA-dunk eftersom jag är från Småland! Och Benjamin Ingrosso. Jag såg honom i Milano, vilket liveartist han är!