28-åriga Emilia är behandlingsassistenten från Uddevalla/Göteborg som nu dyker upp i SVT:s Gift vid första ögonkastet.

Hur kommer det sig att du är med i GVFÖ?
– Det är väldigt ”cheesy” att säga, men man vill ju så gärna hitta kärlek, och dejtingappar suger livet ur en. Det blir så opersonligt på något vis, då många bara har bilder och ingen text. Många letar heller inte efter en seriös relation, och eftersom det är det jag ville ha så sökte jag. Jag har tittat på programmet, och skojat om att jag en dag ska söka. Det är ett lärorikt program där man får bra hjälp av experter.

Vad är den stora skillnaden jämfört med att se det på tv och vara med?
– Hur trött man blir och hur krävande det är. Att det skulle vara så mentalt krävande gick inte riktigt att förbereda sig på.

Har du någon favorit från tidigare säsonger?
– Jag gillar Jannika och Dennis, de är väldigt gulliga. Jag gillade ”tacoparet” också. De var lite skakigt i början, men båda var bra människor och på ett sätt ett praktexempel på att det här experimentet kan funka med rätt hjälp.

Hur ser ditt kärleksförflutna ut?
– Innan programmet hade jag varit singel i ett och halvt år. Jag har bara haft en enda lång, seriös relation och den var i tre år med en man. Innan dess har jag dejtat och bara haft kortare relationer. Jag har rest jorden runt och bott i Australien och på Cypern och inte riktigt haft en fast punkt.

Du arbetar på ett vårdhem…?
– Ja, jag jobbar med unga vuxna som befinner sig i hemlöshet, kriminalitet eller missbruk. Jag tog examen förra året och blev fast anställd efter det. Jag är utbildad beteendevetare med kandidat i psykologi, vilket är likvärdigt socionom. På fritiden gillar jag att resa både utomlands och i Sverige, dansar,  målar och ser mig som en hobbyslukare som får en hobby och går in i det en månad, tröttnar och hittar nåt nytt. Just nu är det renoveringar och platsbyggnationer som är kul.

Du berättar i programmet att du var väldigt nervös innan ni såg varandra…?
– Ja, det är ju inte konstigt att vara nervös när man ska gifta sig. Det blev så verkligt att det stod en tjej där som jag ska gifta mig med. Men Sofie fick mig att känna mig trygg och lugn, och var så snäll och fin.

Hur känns det att det ska börja visas?
– Det är blandade känslor. Skönt, för att man gått runt och levt det här ”hemliga” livet ett år, så det blir skönt att andra ska få veta. Men också skrämmande för att alla har åsikter om allt. Jag vet ju själv hur det är, för jag kollar ofta på realityserier. Men har man gett sig in i leken får man leken tåla…

Ni är det första samkönade kvinnliga paret i GVFÖ, varför har det tagit så lång tid tror du?
– Det känns sjukt att det inte varit något innan oss. Men det beror nog på en mix av att produktionen tar det seriöst och inte tagit med någon för sakens skull. Det måste ju vara par som är kompatibla. Eller så är det inte så många som söker? Det är lite komiskt att Sofie i programmet säger att det borde vara en lesbisk dröm att snabbt gifta sig och flytta ihop, så det borde vara många sökande (skrattar).

Du är pansexuell?
– Ja, det passar bäst på vem jag är. Många kallar mig bi och jag orkar inte rätta alla, men pan är rätt. Jag kom fram till det ganska tidigt och blev kär i min första tjej när jag var 13. Sen blev det lite identitetskris, och sen sa jag att jag är bi. Men med åren har jag listat ut att jag än pansexuell och inte blir kär i ett kön.

Du nämner i programmet att du dejtat en transman, vad lärde den relationen dig?
– För min del stärktes det ytterligare att kön inte spelar någon roll för mig. Den personen var då mitt i sin resa och enda stunden kunde den sig som en man och andra som en kvinna, och jag var ju lika kär i båda.

Du var öppen med att du är pan, och inför att de skulle sätta ihop dig med rätt person fick matchingteamet en känsla av att du kanske ville ha fru mer…?
– Jag var öppen för vilket som eftersom det som sagt handlar om person för min del. Så jag ville bara att det skulle matcha personlighetsmässigt. Samtidigt skrämde mig tanken lite, att nu måste jag fatta ett slutligt beslut, eftersom tanken är att jag ska leva med denna person hela livet. Och då låg en tjej närmst till hands. Jag kände att jag blir lycklig oavsett vad det är så länge jag klickar med personen.

Sammanfatta bröllopsdagen!
– Den var väldigt fin. Man visste ju inte vad man skulle förvänta sig, så jag var otroligt nöjd med att det var Sofie som stod där och hon kändes nöjd. Vi var väldigt måna om varandra.

I kommande avsnitt ställs ni inför hur ni vill göra under bröllopsnatten..?
– Ja, Sofie var mer öppen, men jag hade knappt någon sexuell erfarenhet av att vara med en kvinna och vågade inte bara kasta mig in i det där och då. Jag berättade inte det då, men ”stay tuned”…