Sofie är den 35 åriga biokemisten som bor i Torslanda/Göteborg som nu gifter sig med Emilia i Sit:s Gift vid första ögonkastet. Emilia och Sofie, har GFVÖ-veteranen Suzann Larsdotter som parterapeut.

Hur kommer det sig att du sökte?
– Jag var trött på dejtingappar som jag känner är väldigt ytliga, så varför inte? Jag hade sett de tre senaste säsongerna och tänkte att det kan vara ett bra sätt att få hjälp med att hitta kärleken. Men jag tänkte ju inte att jag skulle komma med. Jag sökte egentligen till säsongen innan, men då hittade de ingen matchning till mig. Så nu fick jag chansen att vara med den här säsongen istället.

Hur ser ditt kärleksförflutna ut innan GFVÖ?
– Jag hade varit i en lång relation som tog slut två år innan programmet, sen dejtat lite och varit på apparna. Men det var inte min tekopp. Det blir som ett mobilspel till slut där man svajpar utan att tänka på det. Så när det här kom upp kändes det rätt.

Hur gick dina tankar innan Emilia kom in och du fick se henne för första gången?
–  Det var ju mycket tankar kring vem den här personen är. Vi hade sista bröllopet för dagen, så vi fick vänta länge. Men det kändes lugnt när hon kom ut, och bara positivt. Nu såg jag ju att hon finns på riktigt!

Hur känns det att det ska börja visas?
– Ganska skönt. Det blir ett slags vakuum man befunnit sig i eftersom det spelades in förra sommaren. Det ska också bli kul att se vår resa, hur den skildras. Sen är det lite läskigt också eftersom folk har åsikter och kommentarer till ett populärt program. Så det är med skräckblandad förtjusning jag ser premiären. Jag hoppas att folk är snälla och jag vill tänka på de där 98 procenten som bara har kärlek. Men är man öppet homosexuell så är man också duktig på att bygga upp skyddsmurar, och fatta att man inte är favoriten hos alla. Samhället är normativt, och vissa kommentarer är man van vid.

Du identifierar dig som homosexuell?
– Ja, jag kom ut när jag var 19 och har aldrig någonsin haft intresse för killar. Mina föräldrar har varit stöttande sedan dag ett, och det enda mamma oroade sig för var hur samhället skulle vara mot mig, att jag skulle bli behandlad annorlunda. Men jag har så fina vänner och bekanta omkring mig hela tiden.

Emilia är ju pansexuell, spelade det någon roll för dig?
– Nej, det spelade ingen roll. Jag ville bara vara med någon som dejtat tjejer innan.

Varför har det dröjt så länge innan vi fick ett första samkönat kvinnligt par?
– Bra fråga! Jag vet att de sökt med ljus och lykta, men folk kanske inte har sökt. Jag säger det ju i programmet, men det låter ju som den lesbiska drömmen att gifta sig vid första dejten (skrattar).

Så det där med att flator gör allt snabbt är inte helt osant?
– Nja, jag talar verkligen inte för alla men ja ”flatfart” finns. Jag har vänner och bekanta som gjort saker väldigt snabbt. Men när man hittar någon och blir glad, så vill man kanske bara kasta sig ut.

Du spelar rugby, berätta!
– Jag spelar på högsta nivån, men det finns också bara en liga i Sverige. Jag har alltid varit intresserad av lagidrotter och när jag flyttade till Göteborg blev det ett perfekt sätt att skaffa ett socialt nätverk. Det är en liten sport i Sverige en stor ute i världen.

Och är biokemist?
– Ja, så det innebär att man är en hel del på labb. Jag jobbar mycket mot sjukvården och diagnosticerar sjukdomar. Mamma är kemist, och jag tyckte alltid att kemi och biologi var de roligaste ämnena i skolan, så på något sätt blev det självklart.

Du berättar i programmet att du är en pojkflicka sedan du var liten…
– Jag hade min sista klänning när jag var fem och gjorde lumpen 2009.  Och det var självklart att gifta mig i kostym eftersom jag känner mig bekväm i det. Man vill vara fin och bekväm när man ska träffa sin blivande fru. Jag brukar säga att min klädstil ‘r som en 16-årig pojke.

Till sist, du har en hund också och Emilia har katt: Hur funkade det?
– Åh, min elvaåriga tant Nikita är ett skilsmässobarn och en varannan-veckas hund. Det blir ju som ens barn, och den biten funkar bra. Däremot älskar inte Nikita katter, så vi lät dem inte träffas under experimentet. Det är tillräckligt att lära känna varann (skrattar).