Om många konserter med stora stjärnor skriver man att de är efterlängtade, men när det gäller Agnes är det ingen metafor, utan ett faktum. Efter att albumet ”Beautiful Madness” släpptes i januari i år gav hon bara en enda konsert i Stockholm för att marknadsföra det. Konserten på Berns, en orimligt liten lokal för en artist av hennes kaliber, sålde slut på några minuter, och bland dem som hade turen att se henne fanns till och med fans som hade flugit in från USA.
Arrangörerna av Rosendal Garden Party sa rakt ut att sommaruppträdandet skulle bli en chans för de tusentals fans som inte hunnit köpa biljetter under vintern. Varför Agnes idag väljer att göra så sällsynta framträdanden på scenen är en öppen fråga. Men just därför kändes hennes timslånga set under bar himmel särskilt värdefullt.
Artisten inledde med hitsen 24 Hours och Here Comes the Night från albumet ”Magic Still Exists”, som i praktiken återlanserade hennes karriär och gjorde Agnes till en ny ikon inom den europeiska discopopen. Det senaste albumet ”Beautiful Madness” är återigen fyllt till brädden med hits värdiga de hetaste dansgolven. Balenciaga Covered Eyes, Sign It, Milk är enkelt kraftfullt material som låter trendigare än hennes stora hit Release Me. Men till skillnad från nämnd superhit behöver de en sak: att nå globalt erkännande.
Och Agnes har alla förutsättningar för detta. Under de senaste åren har hon förvandlats till en artist med en tydlig estetik präglad av klubbkultur, disco och dansens frihet. Albumen ”Magic Still Exists” och ”Beautiful Madness” bygger på teman som självacceptans, befrielse från omgivningens förväntningar och sökandet efter sig själv genom musik och dans.
Förutom sitt budskap och sin förmåga att skapa hits har Agnes ytterligare en egenskap: hon kan förvandla varje dansgolv till en catwalk, och det perfekta soundtracket till detta är Balenciaga Covered Eyes, artistens egen favoritlåt från det nya albumet. Estetiskt sett har hon redan skapat en helt igenkännbar och unik image, något som varje popdrottning behöver. Och den har nästan ingenting gemensamt med det som gällde under tiden för Idol och Melodifestivalen. Från den epoken finns mest bara Release Me kvar i setlistan.
Kanske borde hon ta ett ännu större steg bort från radiohits och in i disco-house och club-pop och flytta fokus från glittrande paljetter och välbekant koreografi till en mer fri, nästan rituell form av performance. När allt kommer omkring är hon ju enligt sig själv ”mother of spiritual disco”, Queer-communityt kommer garanterat att älska det.
Konserten på Rosendal var i alla fall värd den långa väntan. Och vet ni vad? 2026 upptäckte hela världen Zara Larsson på nytt. Nästa år måste det helt enkelt bli Agnes tur.
Anton Isiukov
