Lördagen kunde börjat bättre. Göteborgsposten hade i princip sågat alla akter på förhand och dömt dagens utbud som “förbryllande magert”, själv lyckades jag slarva bort mitt absoluta favorit-solglasögon och när Sarah Cracknell skulle dra igång Saint Etiennes låtskatt på Linné-scenen så försvann allt ljud inte bara en eller två utan hela tre gånger innan konserten kunde tas upp igen nästan en halvtimme sen. Otroligt tråkigt, men lyckligtvis slapp Sarah uppfylla sitt hot om att lämna scenen och sticka iväg till närmaste bar, för på tredje försöket lyckades trion leverera åtminstone en handfull av sina fantastiska pop-hit, och dessutom en av festivalens bästa spelningar.
Och det skulle bli fler! Veronica Maggio och Gorillaz skulle jag kanske bara kalla axelryckningar, och jag försökte inte ens ta mig fram i kaoset som var Terras spelning, men dagens (och kanske hela helgens) höjdpunkter kom med Joshua Idehens ljuvliga glädje-explosion på Höjden (jag måste se honom fler gånger – vilken skön snubbe), Sombrs oväntade kärleksbombning av Sverige i allmänhet och Zara Larsson i synnerhet (fan vad bra han sjöng, och att få till en så grym konsert med så få album i bagaget är verkligen en konst) och såklart då Lorde.
Jävlar! Jag har gillat henne länge, men jag var inte beredd på att hon skulle vara SÅ bra som hon var. En riktigt snygg scenshow med flygande LED-skärmar, dansare, hits man nästan glöm bort att de fans och en artist som var i total synk med sin enorma publik. Helt klart årets bästa konsert i mina öron.
Så en snabb sammanfattning av årets Way Out West blir tokfullt, oväntat bra väder, Zara Larsson (både som en av de bästa konserterna och som rådande stilikon för festivalmode), Fcukers, Lorde, Agnes och Joshua Idehen.
Traditionsenligt så släpptes första batchen av nästa års biljetter i går kväll så fort Gorillaz klivit av Flamingo-scenen – och de sålde slut på direkten… Så jag längtar redan till nästa sommar.
Men vad kan vi då hoppas på inför Way Out Wests 19:e upplaga 2027? Möjligen vågar man inte sikta lika högt som på de artister som ryktas kunna dyka upp på nästa års Glastonbury-festival i Storbritannien. Visst vore det härligt att hoppas på artister som Harry Styles, Taylor Swift, Ariana Grande, Madonna, Olivia Rodrigo, Kylie Minogue, Beyonce, Rosalia och Oasis, men sannolikheten för att se flera av dem i en park i Göteborg är ungefär lika stor som att Zara Larsson skulle dyka upp i en Mello-deltävling i Karlstad.
Troligare är då RAYE, som släppt ett av årets bästa album och som tippas göra en festivalrunda nästa sommar, och hennes brittiska kollegor Olivia Dean och Sienna Spiro. Kanske kan vi få två fantastiska nepo-babies som Gracie Abrams och Miley Cyrus? Eller varför inte Dua Lipa, som varit på Way Out West en gång tidigare precis i början av sin karriär, och fick då inte ens plats i parken utan spelade på Pustervik mitt i natten.
QX hoppas så klart lite extra på Troye Sivan, som släpper nytt album senare i år och som skulle vara ett fantastiskt HBTQ-namn på affischen, och varför inte Orville Peck (gärna med turnékompisen Debbii Dawson)? Dessutom… The XX i all ära, men efter torsdagens konsert så vill vi ha solospelningar med både Romy och Oliver Sim (och Jamie XX för den delen). De har alla tre bättre material isär än ihop!
Erasure har ju slutat turnera, men hur härligt vore det inte med synt-ikonerna Depeche Mode på Flamingo? Och efter att festivalen släppt sin fobi för tidigare Idol/Mello-artister med Molly, Agnes och Benjamin så borde väl snart Darin dyka upp också som det där breda, svenska “eftermiddagsnamnet-i-parken”?
När det gäller svenska namn så är det lite konstigt att det återförenade The Cardigans inte spelat på festivalen, som aldrig fegat för retro-namn. Och om Håkan Hellström fortfarande kan gör WoW då och då mellan sina utsålda Ullevi, så skulle säkert Kent kunna göra ännu en sista spelning på festivalen också. Tove Lo känns självklar, liksom Icona Pop, och dessutom så måste väl Robyn äntligen dyka upp som kompensation för den där inställda spelningen 2022?
Samtidigt så är oftast det allra bästa på festivalen de namn som man inte tänker på eller som man inte vet vilka det är ännu. De som just nu ligger där och bubblar och bara väntar på att få slå igenom, göra comeback eller bara visa att de fortfarande äger på Way Out West 2027. Precis som de bästa konserterna i år.
Här nedan är Carls fantastiska bilder från igår. Vi ses om år i Slottsskogen!
Uppdaterad 2026-08-16
