Norea Samuelsson känner igen mycket av sig själv i Enid, även om hon har gett rollfiguren en egen bakgrund.
– I min tolkning är Enid uppvuxen med pengar. Hon har haft förutsättningarna att gå på Harvard, men vill göra revolt mot den värld hon kommer ifrån. Hon har ett stort socialt patos och vill arbeta med jämställdhets- och klassfrågor.
Norea berättar att hon och ensemblen brukar skämta om hur mycket hon egentligen spelar och hur mycket som är hon.
– Jag känner igen mig i aktivismen och i hur starkt hon engagerar sig. Dessutom betyder det mycket för mig att få gestalta en lesbisk rollfigur eftersom det finns väldigt få homosexuella kvinnliga karaktärer i musikaler.
Legally Blonde har emellanåt diskuterats utifrån frågan om hur feministisk berättelsen egentligen är. Norea tycker att den rymmer både föråldrade inslag och ett starkt feministiskt budskap.
– Den handlar mycket om att man inte ska döma hunden efter håren. Alla förutsätter att Elle är korkad för att hon är snygg och modeintresserad. Samtidigt finns det sådant från den tidens filmer och musikaler som känns daterat i dag, som skämt om tjocka personer och vissa utseendeideal.
Norea lyfter särskilt fram hur kunskap värderas olika beroende på vem som besitter den och vad den handlar om.
– Elle har studerat fashion merchandising och kan massor, men den kunskapen räknas inte eftersom den betraktas som ytlig. Så ser det ut i samhället också. Det finns kvinnor som är otroligt kunniga inom exempelvis makeup och hudvård, hudvård kan verkligen vara kemi, men ändå avfärdas deras kunskap. I Legally Blonde är det just Elles kunskaper som gör att hon knäcker fallet. Det är en väldigt fin twist.
En annan scen som berör Norea starkt är när professor Callahan gör ett sexuellt närmande mot Elle. I musikalen bevittnar Vivian händelsen och tillsammans med Enid söker hon upp Elle.
– När vi har repeterat den scenen har jag fått gåshud. Kvinnor som berättar att de blivit utsatta blir ofta utfrysta eller ifrågasatta. Man vill gärna tro att det inte ser ut så, men jag upplever att det gör det, även i den här branschen. Därför blir det starkt när kvinnorna sluter upp bakom Elle och säger: Han ska bort. Nu kör vi.
Tycker du att Legally Blonde är feministisk?
– Ja, verkligen. Men feminism kan se ut på tusen olika sätt. Alla feminister måste inte tycka exakt likadant. Det finns problematiska inslag kring utseende och mode, men Elle försöker inte tvinga sina intressen på någon annan. Hon råkar bara älska smink och kläder. Det är fortfarande skambelagt att vara en tjej som gillar sådant, som om det automatiskt betydde att man var ytlig och inte kunde någonting.
Om Norea själv får välja en queer musikalroll att spela i framtiden är svaret självklart: College-Alison i Fun Home.
– Manuset är helt otroligt och Jeanine Tesori har skrivit så bra musik. I låten ”Ring of Keys” ser den unga Alison en butch för första gången och känner igen någonting hos henne. Det är inte en kärlekssång, utan en sång om identifikation. Den är så himla stark.
Vid sidan av musikaljobben uppträder Norea som dragking. Hennes huvudsakliga dragpersona heter Lebbward Cullen och beskrivs som en vampyr som genomgår en dramatisk utveckling på scenen. Norea lärde känna andra dragkings genom Drag King Boot Camp och har bland annat medverkat i showen Bestiefest på Teater Tre och uppträtt under Stockholm Pride.
Som ståuppkomiker hämtar Norea mycket material från sitt liv som lesbisk, och från erfarenheten av att ha haft bröstcancer.
– Jag uppträder ofta på queera kvällar, så det blir många lesbiska skämt. Men det blir också en hel del cancerskämt. Det känns konstigt att säga, men det kan faktiskt bli väldigt roligt.
Ett av hennes nummer tar avstamp i mötet med en kontaktsjuksköterska som skulle förklara vikten av kondom under cellgiftsbehandlingen.
– Jag försökte antyda att det kanske inte var så relevant för mig, men hon förstod inte hinten. När jag till slut sa att jag var lesbisk fick hon panik och sa att homosexuella också kan bli gravida. Därifrån byggde jag en rutin om hur jag skulle råka inseminera mig själv på en krogtoalett.
Det har gått två år sedan Norea avslutade sin aktiva cancerbehandling. Eftersom hon hade hormonell bröstcancer använder hon inte ordet friskförklarad, men behandlingen förändrade hennes syn på livet.
– Jag känner att jag lever med en tidsstämpel på ett annat sätt. Förhoppningsvis får jag inget återfall, men risken finns. Därför vill jag göra mycket av min tid. Jag hade tänkt på stand-up i åtta år, men efter cancern kände jag bara: Fuck it. Samma sak med drag. När jag avslutat behandlingen anmälde jag mig till ett dragkingläger.
– Jag har inte tid att känna skam. Visst får jag fortfarande prestationsångest, men inte på samma sätt. Jag har rätt att fylla min tid med det jag vill och måste ta vara på den.
Under utbildningen på Performing Arts School i Göteborg grundade Norea den queerseparatistiska showgruppen LL-Pride. Idén föddes ur en frustration över att Pride-scener och gayklubbar ofta dominerades av män.
– Jag ville skapa en underhållande show riktad till queera kvinnor och andra inom communityt.
Gruppen blandade musik, dans och humor med allvarligare inslag om identitet och rätten att vara sig själv.
– Vi pratade mycket om känslan av att inte vara ”queer nog”. Man ska se ut på ett visst sätt för att räknas som tillräckligt lesbisk, samtidigt som man kan betraktas som för lesbisk av det övriga samhället. Vi hade en riktig partydel med känslan ”jag äger den jag är”, men också spoken word om att balansera mellan olika identiteter.
Pandemin och flyttar gjorde till slut att LL-Pride rann ut i sanden. Men drivkraften att ge plats åt queera erfarenheter finns kvar, i skådespeleriet, dragnumren och ståuppkomiken.
Norea var 17 år när hon för första gången träffade en lesbisk person. Fram till dess hade hon inte förstått att hon själv kunde vara lesbisk.
– Jag tänkte att jag inte kunde vara lesbisk eftersom jag inte var lastbilschaufför. Jag har alltid varit väldigt prinsessig. Representationen jag hade sett var så snäv att jag inte förstod att vem som helst kunde vara lesbisk.
Varför ska man se Legally Blonde?
– För att det är ett sådant jäkla feelgood-piller! Alla mina kollegor är så otroligt bra och det finns väldigt många kvinnliga roller, dessutom många kvinnor som får vara roliga. Man blir imponerad på det där bästa musikalsättet och går därifrån stärkt av budskapet. Det är som världens bästa feelgoodfilm, fast hundra gånger bättre eftersom det händer live.
Legally Blonde har premiär den 16 oktober på Södra Teatern
