Ögonblicksbild från Pride 2010: entré på scenen för Lill-Marit Bugge och Anna-Lena Brundins mest älskade karaktärer, det finska, lesbiska paret Marja och Agneta. Två män i medelåldern bredvid mig skrattar så mycket att de viker sig.
Ögonblicksbild från Gärdet 1989: Undertecknad ska intervjua Anna-Lena Brundin och Lill-Marit Bugge som slagit igenom i Sveriges television med något helt nytt. En komikerduo med två kvinnor som spelar olika karaktärer, bland andra Nancy och Carina. De älskades och hatades, hela svenska folket engagerades, ingen var oberörd. Intervjun må ha varit ett obetydligt steg för mänskligheten men ett gigantiskt kliv i min journalistiska karriär. Det var min första stora intervju och jag var skitnervös. Anna-Lena och Lill-Marit minns överhuvudtaget inte intervjun idag. Så klart.
De berättade om hur de först träffades, hur Lill-Marit ”släpade” hem Anna-Lena, hur de flyttade ihop och hur det bara tog tre månader innan Ann-Lena fick köra Lill-Marit till psyket. Om hur de vräktes, flyttade in till en lesbian som trodde hon hade chans på Lill-Marit, kastas ut därifrån när det uppdagades att så inte var fallet. Hur de fick sin beskärda del av homoförtrycket när de nekades lägenhet i Malmö eftersom hyresvärdarna utgick ifrån att de var ett par. Och hur de till sist hamnade i Berlin, köpte varsin rosa cykel, Anna-Lena en dam och Lill-Marit en herr, vilket bara spädde på lesbianryktet, satte upp Cabaré Cool på tyska, levde och arbetade där i sju år tills de knappt stod ut med varandra och blev utbrända långt innan ordet uppfanns.
Men åter till Marja och Agneta. Huvudpersonerna i boken ”Marja och Agneta- The story of True love”, vilka också dyker upp flera gånger, både live och i videosketcher, i nyskrivna showen ”Cool- återkomsten”.
Marja och Agneta var det första offentliga lesbiska paret i Sverige, långt före Eva och Efva. Varför blev de så populära?
– Jag tror att det var för att de är så tydliga karaktärer. Till och med min farsa som är homofob gillade dem. Särskilt gayvärlden hajjade omedelbart och tog dem till sina hjärtan, svarar Lill-Marit.
– Vi sa aldrig att det här är ett lesbiskt par. Marja är ju i första hand feminist så för henne är det naturligt att älska kvinnor och för Agneta är kärleken till Marja självklar. Vi problematiserade aldrig den lesbiska kärleken. Det kan vara en anledning, säger Anna-Lena.
Men de är ju väldigt schablonmässiga. Blida Agneta i bakgrunden och Marja med sitt kortsnaggade hår och fräsande manshat. För tjugo år sen såg ju schablonbilden ut just så, att en är man och en är kvinna. Blev inte flatorna sura?
– Nej, svarar Lill-Marit, det var bara kärlek. De sa att de kände igen dem från sina egna bekantskapskretsar. Och flatorna fick sina första- om än något skruvade- lesbiska förebilder.
– Då blev ju Nancy och Carina mer hatade, säger Anna-Lena. De pratade tvärsäkert om politik fast de var helt okunniga och de var före Madonna med stora behå:ar, underkjolar, gympadojjor och trasiga nätstrumpor. Vi var lättklädda men inte sexiga, det gick inte att runka till oss. Folk blev frustrerade och recensenterna kallades oss skräckkvinnor. I sista avsnittet gifte de sig med varandra i direktsändning. De skulle ju ändå vara med varandra till döddagar och fick aldrig fick till det med killar. Martin Ljung var präst.
– Jag kom ihåg att jag också privat tyckte det skulle vara mer praktiskt om vi var ihop, fyller Lill-Marit i. Jag var ju inte kär i Anna-Lena men försökte kyssa henne en gång. Minns du det? ”Tjejer är mycket skönare att kyssa än killar, slappna av nu bara”, försökte jag. Men du var ju spänd i läpparna som ett rövhål. Det var verkligen äckligt att kyssa Anna-Lena. Sen var du ju inte min typ heller.
– Tack det var skönt att höra, svarar Anna-Lena med ett snett flin.
Läs hela intervjun i QX november här: Ladda ner QX november som PDF
Uppdaterad 2016-11-15
