Den 28-åriga frilansjournalisten, Parisa Amiri, har jobbat som journalist i tio år och etablerat sig på stora plattformar. Nöjesguiden, programlett SVT:s Kobra, Sveriges Radio, egen talkshow, vinnare av På Spåret 2018, hållit i försnack innan Michelle Obamas talkshow, har podcast ihop med Brita Zackari om nöje och nyheter, allt detta är ett axplock av vad hon gjort. Nyheter, nöje, kultur, politik fyller hennes vardag och i och med det, också väldigt mycket Pride.

När jag hörde av mig till dig om ”Pride i vardagen”, vad var det första du tänkte på då?
– Fan vad kul (skrattar). Detta blir min QX-debut också.

Din Pride i vardagen, hur ser den ut?
– Jag är välsignad med att vara omgiven av människor med alla sorters bakgrund och läggningar. Eftersom jag mer eller mindre levt och lever i kulturen har ”Pride i vardagen” en väldigt hög närvaro. Men det får gärna bli mer.

Hur ser ditt umgänge ut?
– I mitt umgänge är det snarare mer ovanligt att vara helt straight. Om man inte är uttalat homo, så är många bi. Om någon ligger med en tjej ena gången eller en kille andra gången, är det ingen som sätter en etikett på det.

Har du några favorit gay-ikoner inom populärkulturen?
– Jag drar mig för att säga det här, för jag kan tänka mig att det här är det töntigaste exemplet som finns. Men jag backar dem, jag står upp för dem, jag tycker de är fantastiska och jag tycker det är tidlös humor. Jag älskar och har alltid älskat ”Will & Grace”. Det tycker ofta folk är lite töntigt.

Varför tycker folk att det är töntigt?
– I många recensioner står det att det är flamsigt. Den här serien lyckas på ett perfekt sätt visa vänskapen mellan två homosexuella män och mellan en hetero kvinna och en homosexuell man. Karaktären Karen Walker är min själsfrände. Humorn är otroligt bra och de lyckas dessutom ha med allvarliga ämnen som situationen med Donald Trump och om ”omvandlings” läger för homosexuella.

Parisa berättar att hennes intresse för populärkultur uppmuntrades i hennes persiska hem. Film, tv och kultur blev en fristad där hon kunde få inblickar i andra människor liv där hon inte behövde vara blyg eller försiktig. Hennes fristad är nu hennes jobb.

Som kvinna med iranskt ursprung och med sina självsäkra svar upplevs hon som en frisk fläkt riktad mot världen där normen och makten tillhör medelålders, vita, straighta män.

Har du något tillfälle när du kände ”Yes, nu händer det, nu slår jag igenom?”
– Nej, vad skulle det vara? Det är inte som att jag är en popstjärna som ska slå igenom internationellt. Jag jobbar som en etablerad journalist och får arbeta varje dag. Givetvis är det tufft och slitsamt många gånger, men det här är vad jag ville.

Nu ska vi inte snacka bort din popstjärna-status. Du höll i försnacket inför Becoming av Michelle Obama!
– Ja men det är nog lite det jag menar, jag är liksom i det hela tiden. Det finns inget ”när kommer det hända?”.

Har du uppdaterat din egen Wikipedia någon gång?
– Nej och en den är så felaktig. Det står typ en procent av alla produktioner jag gjort. Så om någon där ute vill hjälpa mig att uppdatera den vore det super (skrattar).

Hur gay skulle du säga att populärkulturen är idag?
– Senaste åren har vi haft turen att som mänsklighet få uppleva allt fler nyanserade verk. Filmen Moonlight är ett klockrent sånt exempel, jag älskade den. Den berör giftig maskulinitet, klass och afro-amerikansk gaykultur. Den levde sig kvar hos mig länge. Att den sedan följdes upp av The Favourite med favoriterna Olivia Coleman, Rachel Wiesz och Emma Stone är fantastiskt.

Du nämner filmer där man ser en bredd, en mångfald och att fler minoriteter tar större plats. Ofta speglar kulturen samhället och vice versa. Finns det någon motreaktion på det här?
– Ja verkligen och den här motreaktionen måste tas på allvar. I samhället ser vi olika populistiska utspel, som till exempel Jimmie Åkessons förslag på Almedalen om att Sverige bör stoppa bidrag till länder som förbjuder homosexualitet, samtidigt som det är en het fråga om människor som utvisas till länder där de riskeras att avrättas för att de är just homosexuella. Där tror inte jag att Jimmie håller samma linje. Man måste vara aktsam och kunna sin historia när folk nu försöker få ”the gay vote”. Jimmie gick dessutom ut offentligt och pratade om sina invändningar mot Prideparaden för inte alls många år sen. Det är värt att komma ihåg.

Vart tror du att vi är påväg?
– Jag är orolig för att folk inte kan se igenom populism, från alla partier egentligen. Men jag är också hoppfull. Nu ser vi sånt som när Lil Nas X precis kom ut, trånga normer även för heteros kommer luckras upp och det kan innebära en större tolerans och att fler bli allierade i gayrörelsen!