Nej, det är inte lätt att greppa hur den här säsongen av Så Mycket Bättre ska se ut. Magnus Uggla, Miss Li och Petter är med i varje program, okej, det fattar vi. Och att allt utspelar sig återigen på gotländska Grå Gåsen. Men sen?
När man trodde man hade kvällens program klart för sig så dök Timbuktu plötsligt upp som gubben i lådan, men han var bara med under middagen och gjorde ingen egen tolkning?
Och Petter valde att göra en Uggla-låt som redan tolkats av Sylvia Vrethammar?
Och ingen av artisterna vet vem som ska tolka vem?

Den här gången förväntas vi också känna till det mesta om de flesta eftersom vi varken får ”artistvykort”, eller berättelserna bakom hitsen. Det är väl i och för sig helt rimligt eftersom alla av årets artister är folkkära namn och borde vara allmänt bekanta. Och de tolkade artisterna gör ju sitt bästa för att prata om låtarna i programmet, vilket blir mycket mer levande. Vem visste att Miss Lis Aqualung var tänkt till Beyonce liksom?

Lill-Babs-sekvensen var också väldigt rörande. Att se Petter hålla ett tal vid en minnesstund för den folkkära sångerskan som han blev så bra vän med efter att båda var med i just Så Mycket Bättres premiär-säsong värmde. Så fint också att Lill-Babs dotter Malin pratade om Petter som sonen som hennes mamma aldrig fick. Gud, inte ett öga var torrt i min soffa.

Men över till det viktigaste: Tolkningarna (nu när varje Spotifysläppfredag är en så stor besvikelse…)
Jill Johnson inledde med att ge sig i kast med just nämnda Aqualung. En helt okej tolkning, men jag saknade Miss Lis desperation och ”rasp” från originalet. Men Jill fångade upp melodin snyggt i sin lite ”gladare” tolkning så jag ger den ändå två starka QX QX.

Därefter fick vi avsnittets näst största besvikelse där Petra Marklund visade att hon inte alls vill vara den popdrottning hon var för tio år sedan. Nej, nu ska det vara sorgligt och allvarligt om skilsmässor, och man ska sjunga uuuuuut, vilket hon gjorde efter en lång utläggning om Orups Som Isarna (när det blir vår). Orup fattade inte alls att det var den sångerskan pratade om, men blev rejält rörd av tolkningen. Jag satt iskall i soffan och tänkte att en av de artister jag hoppats mest på i år just gjort mig besviken de luxe. Duktigt och tråkigt är inte Petra ”September” Marklund för mig. Och det blev ju inte bättre av att man fick se klipp från kommande vecka där hon verkar göra en lugn låt till! Nej, från mig blir det inga Händer mot Himlen för Petra så här långt och två svaga QX QX.

Petter fick sen en andra chans att tolka Ugglas superhit Kung för en dag (allmänt mer känd som Kung i baren) efter Sylvia Vrethammars jazzigt trista tolkning från 2012. Men det blev ett rejält bottennapp. Petter som kanske är årets skönaste deltagare byggde upp det som att nu, NU, kommer han att fånga Ugglas party-själ i tolkningen. Bah, kalaset blev lika kul som det där i Fucking Åmål när bara hon i rullstolen kom. Hur kan det vara så svårt att tolka en så kul och folkkär låt på ett vettigt sätt? Petters släpiga rap tillförde ju inget till den här partyklassikern. Flopp?
Ett rungande Så klart! på den och ett ynka QX.

Magnus Uggla däremot! Fan, vad härligt det är när han sjunger lugnare låtar! Jag trodde inte alls att han skulle göra nåt så bra som sist då han frälste oss med Svenstopps-långköraren Min Far och jag. Men han gjorde precis rätt: Tog en stor Petter-hit och gjorde den till sin egen. Refrängen var avsnittets mest effektiva, och det var supersmart att flytta fram kören med trumslagare bakom. Gillar man Uggla så gillar man hans Det går bra nu. Årets första hit och tre mycket starka QX QX QX.

Orups tolkning av Jills USA-skrivna ballad I Will never Let You Know? Nja. En fin melodi har den och det fångade Orup också upp i sin svenska version. Men njae, detta var en av kvällens axelryckningar och får två intetsägande QX QX.

Miss Li avslutade kvällen med en Timbuktu-doftande Lev nu, dö sen (Petter) vilket var en passande låt efter Lill-Babs-stunden. Snygg tolkning med bra melodi och driv. Miss Li blir verkligen, som påpekades i programmet, en helt annan artist på scenen. Detta kändes nåt som absolut skulle kunna att bli nåt minnesvärt efter programmet och av mig får den tre starka QX QX QX.

En helt okej start med andra ord, även om det kändes lite som att sju mätta artister satt och blickade tillbaka på schyssta karriärer och skålade över att alla har det rätt bra. Jag vill ha mer hunger i tolkningarna, och framförallt: Inga jävla låtar som redan tolkats!