Vilka är ni bakom klubben?
– Jag heter Irini och är mångsysslare inom musik och event. Tidigare har jag arrangerat mycket livespelningar och jobbat på festivaler, nu är det främst DJ-management, klubbar och en del marknadsföringsjobb för Nalen. Jag har haft både pojk- och flickvänner men har just nu pojkvän.
Kalle är musikproducent och låskrivare (allt från hiphop till Ace of Base), och har jobbat med de största urbanklubbarna i Stockholm. Han har jobbat med events för bl.a Diddy, Timbaland och Ne-Yo och känner att det är dags ta klubbverksamheten till en ny nivå. Har bara haft flickvänner än så länge (skrattar).

Varför startar ni klubben?
– Jag och min kollega har länge jobbat med urbanklubbar i Stockholm, och idag ser vi ett stort problem. Klubbarna är sjukt segregerade! Både åldersmässigt och stilmässigt. Stockholm är så pass litet att samma folk rör sig till samma ställen år ut och år in. Vi vill göra något nytt där olika människor möts och har kul tillsammans. Lite krockar helt enkelt.

Hur ofta kommer ni att ha den?
– Premiären är den 14 oktober, därefter har vi en stor maskerad den 4 november som heter Creepy Circus, och den 9 december har vi en svettig luciaklubb med ett alternativt luciatåg.

Du har erfarenhet av hiphop/RnB/dancehall-klubbar och inte enbart positiv erfarenhet, berätta!
– Urbanklubbar är väl lite som vilken klubb som helst, om du skiljer dig för mycket från mängden börjar folk att glo. Speciellt i yngre åldrar är både killar och tjejer mer fördomsfulla, det har hänt att folk demonstrativt vände ryggen till om två tjejer har det lite för mysigt. Eller kommer fram och ber en dra till en gayklubb istället. Ibland kan dock responsen bli extra positiv. Många unga inom urbanpubliker lever ofta i ganska isolerade hetero-bubblor, och när något slår hål på bubblan kan reaktionerna bli starka.

Är det hårdare att visa känslor för sin partner på en sån här klubb än om man går ut och dansar till hits eller house?
– I vissa fall. Jag tror det har både med ålder och typ av folk att göra. Folk som lever i sin lilla heterobubbla, ofta yngre förortsfolk, har mer fördomar och kan inte slappna av om två killar står fem meter bort och håller i handen. Men om man klättrar upp i åldrarna till ca 25 +, så har nog dom flesta förstått att HBT-personer är människor dom också. På inneställen som spelar house finns också fördomar, men där handlar mer om att du bör vara trendig och välklädd.

Finns det ett sug bland HBT-publiken efter den här typen av klubb?
– Definitivt. Jag och många av mina vänner älskar musiken, hiphop R&B dancehall ( även om alla låttexter inte är dom mest liberala ) och vill dansa när vi går ut. Jag är säker på att det finns många i Stockholm som föredrar att festa till något annat än schlager, house och kommersiell radiomusik.
Med 100 % säkerhet kan jag säga att det finns ett sug efter att upptäcka nya ställen, nya dj:s, och nytt folk. Människor som festat ihop, på samma ställen, till samma musik, lessnar till sist. Det är dags att pröva något nytt!

Vilka vill ni locka?
– Alla medmänskliga Stockholmare. Vi tycker det är viktigt och att det har stort symboliskt värde både inom urbankulturen och t.ex. gaykulturen, att bevisa att det är fullt möjligt för dessa två grupper att festa tillsammans. Nu har jag generaliserat hej vilt här, men det måste man för att kunna analysera något som trots allt är lite tabu. Humans only!

Studion, Kulturhusets nya klubblokal som rymmer 600 personer. Humans Only kommer under kvällen även ha konstfilm som rullar på en gigantiskt projektorduk, och en konstutställning med temat ”Mellan dig och mig” av Maryam Aljaderi, som anspelar lite på ”komma ut ur garderoben” situationer. T-Bana T-Centralen.