Peaches DJ Extravaganza från Köln. På söndag kör hon en liknande show i Stockholm.

Annons
Annons

2000 var året då Peaches smutspunkiga beats började höras överallt från modevisningar i Milano till svettiga undergroundklubbar i New York och filmer i Hollywood. Söndagen den 20 november kommer hon till Stockholm som dj på queerklubben KG på Kolingsborg.

– Queerrörelsen har alltid stått längst fram i kampen för förändring, och det känner jag att jag också gör. Dessutom är de bäst på att festa, säger Peaches på en telefonlinje där vartannat ord försvinner.

Det blir Peaches första Sverigebesök på fem år, och det är inte mycket hon vet om landet.

– Ni har The Hives och grymma musikproducenter, och det är väl allt man behöver veta?

Kanadafödda Merrill Nisker, som det står i Peaches pass, bor numera i Berlin, en stad vars fattig-men-sexig-atmosfär sammanfattar hennes scenpersona. Sedan debutalbumet Teaches of Peaches kan karriären beskrivas som ett stående inlägg i genusdebatten. Peaches blev en nytappning av 70-talets punkdrottningar, som gjorde vad hon ville och festade med de flesta.

Med sina 45 år beskrivs Peaches fortfarande som sexdrottning av pressen och hennes texter dryper av ”sånt man inte får säga”: fuck the pain away, I’m gonna fill you’re mommy complex och I don’t have to make the choice, I like girls and I like boys.

Efter genombrottet kontrakterades hon av Sony, men samarbetet blev kortvarigt. Videon till låten Set it off, där Peaches gogodansar på en pissoar i bara underkläder medan kroppshåret växer, blev för magstark för musikjätten.
Peaches säger som barndomsidolen Joan Jett sagt före henne: I don’t give a damn about my bad reputation.

– Jag måste få säga och göra det jag vill som artist.

Måndagen 21 november talar hon om yttrandefrihet på Skap-konferensen på Södra teatern i Stockholm.

– Jag har fått göra allt fler föreläsningar på sistone. På ett universitet i Toronto är jag till och med en del av kurslitteraturen på genuskurserna. De studerar mig! säger hon och skrattar.

Att debutalbumet fick namnet ”det som Peaches lär ut” var alltså mer än passande. Innan genombrottet jobbade Merrill Nisker dessutom som dramalärare hemma i Kanada.

– Jag tyckte att drama- och musikundervisningen i skolan var så ordnad och okreativ. Det handlade mer om vuxnas önskan att klä ut barn, inte om att utveckla deras kreativitet, säger Peaches.

Själv gick hon på en judisk skola där hälften av undervisningen hölls på hebreiska, något hon tidigt började ifrågasätta. Hon beskriver sig som klassens clown och avbröt ofta lektionerna med obscena utrop.

– I efterhand kan jag tycka att det var omoget, men jag var en född underhållare som letade efter en scen.

En scen skulle hon få. Under sina tio år som lärare skapade hon sin egen musik vid sidan av i olika musikprojekt. Det var aldrig tänkt som en karriär, men spelningarna blev fler och hennes tabubrytande scenperson växte.

Hur var det beskriva din egen musik för föräldrarna till de barn du undervisade?
– Jag hade inga problem med det, mitt kreativa uttryck var inte deras. De flesta av mammorna tyckte att det var coolt, det jag höll på med.

Det är det flera som tyckt: Christina Aguilera, Karl Lagerfeld och Iggy Pop är några hon samarbetat med. Låtar från hennes fyra fullängdare har spelats i hollywoodfilmer som Lost in translation och tv-serier som 30 Rock, Ugly Betty och The L-word.

Någon som inte imponerats är Expressens Quetzala Blanco, som 2003 sågade skivan Impeach my bush: ”Electroclashen ligger i superkoma … hon går inte vidare utan står kvar i Berlin med samma gamla formel. Trist.”

– Fast jag har aldrig känt mig som en del av någon electroclash-scen, utan alltid gjort min grej och tänker fortsätta med det. Då spelar det ingen roll om electroclashscenen är död, säger Peaches.

Nyligen har hon gjort en musikal om sig själv för utsålda hus i Berlin och satt upp ”Peaches Christ Superstar”, en enpersonstolkning av Andrew Lloyd Webbers prisbelönta föreställning som hon alltid sjöng framför spegeln hemma i sovrummet.
Till Stockholm kommer hon alltså som dj.

– Jag kommer spela mina och andras låtar. Jag har stått i dj-bås i princip varje helg de senaste två åren och jag kan garantera röj. Jag har en asgrym personlighet och … äsch, kolla Youtube så får du se!

I Peaches speldosa:
Nina Simone – Four women
Joan Jett – Bad reputation
Nina Hagen – Unbeschreiblich weiblich
The Stooges – I wanna be your dog
Patti Smith – Rock’n’Roll nigger
Salt’n’Pepa – Let’s talk about sex
Andrew Lloyd Webber – Jesus Christ Superstar
Hole – Teenage whore