Get-Yoga inledde detta åttonde och sista avsnitt för säsongen, vilket var Ana Diaz val av aktivi..get. Den skeptiska samlingen artister samlades för att göra övningar i hö medan en skock med getter stod intill (och två barn klämt ner sig i hagen för att mest sitta och glo).
Ingen var lika skeptisk som Newkid som framstod som väldigt gnällig över allt som hade med getter, lantliv och sånt att göra. Ingen beskrev Newkid där och då bättre än Tove: ”Newkid… är ett citykid”.

Lunchen startade med att just Tove fått i uppgift att höra efter vem som fått genombrott över en natt, vilket skulle leda oss in på en lång utläggning om hur Jakob Hellman fick sitt genombrott innan Markus sologenombrott kom i fokus via låten Jag är en vampyr. Och ser man på, den skulle Loreen tolka! Äntligen fick man höra vad hon sjöng!
Bästa tolkningen av Loreen, va?

Efter detta gick vi till Newkid som berättade om hur en kontraktstwist fick honom att ta en paus från musiken i sex år. Hade ingen aning om att han startade en influencer-agentur och shoppade märkeskläder, men måste säga att han såg sjukt cool ut med sina flätor och maxade fashionuttryck. Jag hade heller inte hört låten Lakan innan, men blev nyfiken av klippet vi fick höra. Tyvärr gjorde Jakob Hellman den inte alls rättvisa.
Newkid var dock lyrisk. Men visst kändes det som att Hellman var riktigt skakis efter sitt framförande? Men av vad? Var han berörd? Inte nöjd?
Det fick vi aldrig svar på men Newkid gjorde en snygg smekning över Hellmans skakiga aura genom att hylla honom, och snart log Hellman igen.
Newkid tog sig därefter an just Hellmans rätt okända Visa mig, och gjorde ytterligare en solid insats. Gjuten på Spotifylistan, då den verkligen lät som Newkids egen. Men det blir inte inte en brottarhit i klass med hans två första SMB-covers.

Mellan lunch och middag kom sedan inslaget som jag nog håller som den roligaste aktiviteten i år: Tove fixar brudklänningsprovning med bakelser och bubbel. Underbar aktivitet som jag direkt kände att jag vill anamma framöver!
Dessutom var det ljuvligt att se artisterna bjussa på sig själva, och se det roliga i Toves aktivitet. Newkid var hur cool som helst i stor puffig klänning och jag dog för Jakob Hellman som i sin page såg härligt damig ut. Alla bjöd till, men jag undrade varför Loreen bara gjorde det halvdant med byxor under? Att Plura inte var med hade väl en naturlig förklaring då han inte riktigt hade de fysiska förutsättningarna att dela kläder med kollegorna, men produktionen hittade en aktivitet åt honom ändå…
Bilden på gänget i brudklänningar tycker jag snyggt ramar in säsongen förträffligt, och ja, Krunegård såg hemsk ut på bilden men jag älskar att han kunde skratta åt det.
Men. Varför dricks det billig cava när de gör sånt här? TV4 har väl pengar? Kan man ta in en hel finsk manskör i ett avsnitt borde väl artisterna få RIKTIG champagne och inte nån billig cava? Snålt!

Billiga bubblor.

Till fördrinken gjorde Plura sedan en version av Jag hade en gång en båt om säsongen som gått, som aldrig tog slut. Så vi hoppar över vidare reflektioner kring detta och hoppar till middagens första tolkning: Varje sår söker ett sår av Tove Styrke, vilket i sin tur var en Helen Sjöholm-tolkning av Billy Joel. En tårig Tove byggde upp förväntan genom att berätta om hur tufft det är att släppa in någon i sitt liv, och här känner jag ju att hon kunde bjussat på nåt om sitt privatliv. Men nej, detta blev det inget av med, och istället fick vi den här väsande versionen av en urtrist låt.
Alla var tagna och Helen tyckte det var innerligt. Ok, bra, jag tror inte på nån. Detta var ju verkligen musik för ingen.

Ännu mer Plura därefter, då vi fick ännu mer Eldkvarn-historia som skulle bygga upp till ett fint bondande mellan Norrköpnings-sönerna Plura och Markus Krunegård. Och visst, jag har all respekt för Eldkvarns karriär, men kan bara se Kärlekens tunga som en skyhög topp så långt över allt. Den är ju SÅ Mycket Bättre liksom.
Nåväl, jag tycker Krunegårds tolkning var helt rimlig och jag gör hatten av för att han är verkligen ger allt när han brinner för låtarna. Som här, genomsvettig med en klistrig refräng som sätter sig.

Å sen kom den.
En av alla tiders största svenska hits fick rimligt nog ett stort och fint utrymme under de sista tolv minuterna av programmet. Loreen berättade om hur hon ratat låten och envist fått in de mörkare elementen, och inlednings-sirenen i vad som senare skulle visa sig vara ett genidrag och bidra till en förändring i inställningen till hur ett Eurovision-vinnande bidrag kan se ut. Kombinationen av den lättillgängliga refrängen och suggestiva verser i ett väldigt mörkt och arty nummer gav ju Sverige vår efterlängtade femte Eurovision-seger 2012, vilket Christer Björkman glatt berättade om framför TV-huset.
En konstig grej mitt i allt var däremot att Plura frågade om Loreen hade dansare och Loreen sa nej? Va?
Alla minns ju Ausben Jordans entré de sista 30 explosiva minutrarna av Euphoria på MF/ESC-scenen!

Justice for Ausben!

Och hallå, Plura-Plurr: ”Du hade inga dansare, det tyder på klass” Vad vet du om det? Sitt ner i din segelbåt, tack.

Helen Sjöholm inledde sedan sin tolkning med bara ett piano som kompade och man insåg att hon redan nu skapat en låt som för alltid kommer att användas i ihopklippta tv-kollage i år framöver.
Jag hade inte svårt att hålla tårarna tillbaka i Helens innerliga visa. Ingen hade kunnat göra monstruösa Euphoria mer rättvisa denna säsong. En avskalad visverson var helt rätt.

Så, då var säsongen i mål och jag måste nog fastslå att det varit en av de absolut bästa. Överlag rimliga tolkningar, flera stora hits, främst tack vare Newkid och Benjamin Ingrosso, och kul återseenden med artister som Lili & Susie och Jakob Hellman. Dessutom Silvana som höll den lesbiska flaggan i topp, och så Ana Diaz som fick mig att upptäcka 100, och gav mig en av favorittolkningarna från i år Fait Accompli.

Tack för i år och nästa år hoppas jag på Molly Sandén, Oscar Linnros, Jessica Andersson, Siw Malmkvist, Måns Zelmerlöw, Norlie & KKV, Takida-Robert, Felix Sandman och Vargas-Largola.

Här är låtbetygen:

QX QX QX QX
”Jag är en vampyr” Loreen (Markus Krunegård)
Äntligen! Fan, vad befriande att höra Loreen göra nåt som inte är massa ljud och plingplong. Jag älskar hur ESC-vinnaren tar i med sin magiska röst, rockar på liksom. En hittig version av Krunis genombrott, och här hoppas jag att en Loreen 2.0 föddes. Möjligheterna att gå andra vägar, och hitta nya samarbeten borde ligga öppna för Loreen nu.

QX
”Lakan” Jakob Hellman (Newkid)
Tyvärr. Tycker fortfarande att det är intressant att se Hellman på scenen, men denna lama version gav mig ingenting alls. Hellman fångar inte alls Newkids desperation i originalet och det blir bara en luftpuff. Nej, detta är själva essensen av mitt favorituttryck ”musik för ingen”.

QX QX QX
 ”Visa mig” Newkid (Jakob Hellman)
Coolt att Newkid tog Hellmans sista-spårs-låt som lät som en blek axelryckning, och flyttade in den i 2020-talet och gjorde den helt till sin egen. Det lät som ett Newkid-original, och vägen mot ytterligare en Spotify-superhit är spikrak. En solid trea, och inte alls en lika stor smash som Starkare eller Du måste finnas. Men ett snyggt avslut på Newkids SMB-svit.

QX
”Varje sår söker ett sår” Tove Styrke (Helen Sjöholm)
Vem är denna väsande nerviga version för? Toves redan etablerade fanskara? För de som gillar Helen Sjöholms tolkning? Billy Joel-fansen? Anyone? Här sätter jag ner foten och blir bara irriterad. Det här vara bara för Tove själv, ingen annan. Detta var så publikfrånvänt att det är löjligt.

QX QX
”Spårvagn genom ljuva livet” Markus Krunegård (Eldkvarn)
Själva sinnebilden för en stark tvåa. Kompetent och rimlig tolkning av Krunegård som gav allt. Hit? Njae, va? Men ett riktigt fint hyllningsavslut från Krunis till Pluris.

QX QX QX QX
”Euphoria” Helen Sjöholm (Loreen)
Ett väldigt fint och värdig avslut på denna säsong. En vacker visa, som mot slutet växlar upp, om det happy place vi alla drömmer om. Helen sjunger innerligt om den plats där vi mår bra och där vi alltid borde befinna oss, och hon menar varje ord hon sjunger. Skulle kunna bli en svensk evergreen.