Jonas Snäckmark ”Snäckan” – Idol  2006

Jonas Snäckmark var 20-årige rockern från Halmstad som stack ut med sitt långa hår och otraditionella Idol-aura samma säsong som Danny Saucedo slog igenom. Säsongen kan även minnas som ”emolugg-säsongen”. I Idol 2006 hade nämligen i stort sett alla deltagare exakt samma frisyr.

I en intervju med QX 2006 blev Jonas en regnbågsfavorit när han öppnade upp om sitt Qruiser-konto och sa att han definierade sig som bisexuell.

Idag bor han kvar i Halmstad med sin fru och två små barn. Han jobbar som musiklärare i en grundskola och spelar bas samt sjunger i rockbandet Honeyburst som är bokade till Sweden Rock 2022.

Hej Jonas! Hur mår du idag?

– Jag mår ganska bra tycker jag, det får jag säga, sover ibland hyfsat. Jag har en tvåårig dotter som lever jävel där hemma, och en sexårig son. Han har fått pappas gener så det är fullt ös medvetslös. Men det de lever i jävel lever de upp till i kärlek.

Hur minns du Idol?

– Nu med facit i hand så det var ett intressant experiment. Jag ser tillbaka på det med skräckblandad förtjusning. Det finns många fina minnen men tyvärr gav Idol mig en avsmak till den industriella delen av musik. Det var så mycket man var tvungen att vara för hela produktionen Idol. Jag fann aldrig min naturliga musiker i det hela, det fanns ett tag efter då jag kände att jag inte ens ville spela mer och inte ville ha med musik att göra. Det var himla tråkigt för det var verkligen många fina stunder också och fina människor som jag lärde känna, hade jag inte haft dom hade upplevelsen varit ännu jobbigare.

Vad har du hållit på med sen sist?

– Jag flyttade tillbaka till Halmstad. Jag är jätteglad för de som har blivit något av att vara med i Idol, men jag passade inte in där. Det var en konstig upplevelse, Att vara 20 bast och så säger någon säger att man ska bli något. Som 20-åring har man ju oftast inte hittat sin person, vem man är och vad man vill kommer sakta med tiden. Jag visste ju knappt vem jag var. Så det har blivit ett par psykologtimmar sedan dess.

Känner folk fortfarande igen dig?

– Ja det händer titt som tätt. Mina elever klippte det ganska fort. De har ju föräldrar som kollade på Idol på den tiden och de visade upp klipp från Youtube. Men generellt är jag ganska restriktiv och håller mig undan offentligheten och är mest med min familj.

Cissi Ramsby – Idol 2006

I samma Idolsäsong som Snäckan fick vi följa den då 20-åriga flatan Cissi Ramsby. Hon sjöng bland annat Dixie Chicks vilket tog henne hela vägen till en hedrande femte plats. Året efter utnämndes hon till Årets homo på QX Gaygala. När QX får tag på henne i dag sitter hon och äter godis på sitt jobb. Hon meddelar att hon är fortsatt lesbisk, kattmamma, singel och jobbar som event-projektledare på ett datorspelsföretag.

Hej Cissi! Hur mår du idag?

– Jag mår jättebra, jag tycker nog att jag har the ‘time of my life’. Att vara 30-plus är fantastiskt. Man bryr sig inte lika mycket och vet att saker ordnar sig. Förut hade jag åldersnoja och funderade mycket över vad jag ville göra. Den stressen släppte efter 30.

Hur minns du ditt deltagande i Idol? 

Jag var ju jätteung då, men jag minns det med glädje. Jag lärde mig mycket om mig själv och om andra människor genom Idol. Såhär i efterhand tror jag att det är det som jag värderar och uppskattar mest från den resan. Det är inget jag ångrar att jag gjorde.

Är det någon speciell deltagare du minns? 

– Jag tänker inte på någon specifik person. Vi levde tillsammans i vår egen lilla bubbla, vi deltagare. Nu har vi glidit ifrån varandra på många olika plan men jag tror att vi alla delade uppfattningen av att vi hade en väldigt fin gemenskap i varandra. Vi fick växa upp tillsammans väldigt snabbt.

Vad har du hållit på med sedan dess?

– Det var otroligt intensivt direkt efteråt. Idol var en helt annan apparat då än vad det är nu, då fanns ju inte sociala medier till exempel. Först var jag ute på turné i ett och ett halvt år. Det var jättekul och jag fick hålla på med musik ett tag. Sen kände jag att jag inte riktigt själv visste vad jag ville göra av det, vilken typ av musik jag ville göra och vilken artist jag ville bli. Det var en svår och jobbig bransch som inte var något för mig. Jag tycker ändå att jag har ett ganska rimligt självförtroende men inom musiken behöver man stånga sig fram och de ville inte jag göra på det sättet. Så efter två, tre år klippte jag mig och skaffade ett jobb.

Så du har helt släppt musiken idag? 

– Jag sjunger karaoke, om det räknas.

Blir du fortfarande igenkänd?

– Ja ibland, men det är väldigt sällan det händer. Det är lite kul, det är oftast personer som är i min ålder eller snäppet yngre.

Cameron Jai – Idol 2016

Cameron Jai var den 16-årige skåningen som precis berättat för sina föräldrar att han var trans när han kastades in i Idol-cirkusen. Han blev varmt omtyckt av tittarna men åkte ut i den andra direktsända fredagsfinalen. Året efter blev han framröstad till Årets Trans på QX-galan.

Idag jobbar han som låtskrivare tillsammans med producenten Keelah Jacobsen. Och gillar du K-pop kanske du har hört låten ”Mmmh” där Cameron haft sitt låtskrivande-finger med i spelet.

Hej Cameron! Hur mår du idag?

– Jag mår väl bra i livet. Det har ju sina upp och ner men man rullar på det bästa man kan.

Hur minns du Idol-resan? 

– Inte mycket alls faktiskt. Det var så mycket som hände så allt är en blur.  Hela den tiden är som hoppressat till ett minne som är innan scen eller på hotellet, kanske finns med lite från själva scenen också men jag minns inte jättemånga detaljer från det.

Varför tror du att du minns så lite? 

– Jag mådde rätt dåligt under den episoden i mitt liv, så jag har väl förträngt lite grejer. Jag var 16 år när jag var med i Idol. Det är ju en ålder när livet börjar leka med en. Sen kom jag ut som trans det året också, så det var nog mycket med det också. Men säkert mest för att jag var en 16-åring som försökte navigera genom livet.

Det måste ha varit en konstig tid i livet att hamna i rampljuset på det sättet?

– Ja det var det. Först har man ingen uppmärksamhet alls, sen kommer allas uppmärksamhet och sen sex månader senare dör det ut och man är inte alls relevant längre.

Var det jobbigt när strålkastarna slocknande?

– Det var lite jobbigt för det var en till omväxling som jag var tvungen att lära mig. Sen under den perioden hade jag mycket luft också, jag hade väldigt mycket ‘overconfidence’ efter Idol. Jag trodde att jag var bäst i världen. Så det kanske var lite bra att strålkastarna slocknade. Jag har kommit ner på jorden sen dess i alla fall. Men jag har aldrig ångrat att jag var med. Jag har fått jättemånga möjligheter genom programmet, jag jobbar nu som låtskrivare tack vare Idol.

Berätta mer!

– Ett bolag i Malmö skrev till mig sommaren 2017, ungefär ett år efter Idol. De frågade om jag ville vara med på ett ‘writing camp’ för att försöka vara med i mello. Men det blev aldrig av, jag kom inte vidare. Sen ett halvår senare skrev de igen och frågade om jag ville bli ihopsatt med en producent som de hade lärt känna. Så när vi väl sattes ihop så klickade vi jättebra och vi har jobbat tillsammans sen dess.

Bor du fortfarande i Skåne? 

– Ja jag bor fortfarande i Kristianstad tillsammans med mamma. Jag skulle inte kunna ha det bättre. Vi är bästa vänner och vi kommer bara varandra närmre och närmre.

Annie Dowie – Baren 2000

Annie Dowie var år 2000 den lesbiska Malmö-DJ:n som gav den gamla reality-klassikern Baren en flatfaktor. Ni som såg, ni minns. Men för er som kanske inte var födda då så var Baren ett av de hetaste reality-programmen när det begav sig. I programmet fick en grupp människor driva en bar och bo tillsammans i en gemensam lägenhet. Baren var öppen för allmänheten och ett populärt vattenhål för doldisar att gå för en drink och spana på de nya stjärnskotten. För runt millennieskiftet var reality-stjärnor det absolut mest kittlande vi hade.

Hej Annie! Hur mår du idag?

– Jag mår bra, har precis tagit min tredje dos och det känns bra.

Hur minns du ditt deltagande i Baren?

– Det var roligt, utmanande, och utlämnande. Jag fick träffa jättemånga härliga människor och några mindre härliga människor.

Är det någon du fortfarande har kontakt med?

– Nej inte fysiskt men jag följer några på instagram och Facebook. Till exempel Therese och Marinette.

Hur togs du emot av tittarna?

– Det var väldigt blandat, vi var inte många öppna lesbiska kvinnor då. Jag var verkligen hatad och älskad.

Vad har du hållit på med sedan dess?

– Jag bor utanför en liten stad i ett hus tillsammans med min fästmö Anna och våra två fina katter Ninni och Nea. Jag reser gärna men inte just nu under pandemin såklart. Men ja, bor i hus och trivs med det. Vi håller på att renovera nu. Sen jobbar jag som receptionist på ett företag i Lund. Det har jag gjort i snart elva år och trivs jättebra.

Blir du fortfarande igenkänd från Baren?

– Inte på utseendet, men ibland när någon googlat mitt namn så säger de ‘jag visste att jag kände igen dig någonstans ifrån’. Men ingen känner igen mig på gatan eller så. Men det är många som när de väl vet att det var jag som var med i Baren blir nyfikna och frågar om hur det var. Det var ju lite speciellt faktiskt.

Skulle du kunna tänka dig att vara med i en reality-serie?

– Blankt nej, been there done that.  Den tiden är över kan man tycka. I början av Robinson och de första omgångarna av Big Brother och Baren var kul, men nu är det uttjatat. Jag kollar inte på reality själv. Jag tittar mest på inredningsprogram och Husdrömmar.

Sophie Uppvik – Robinson 1998 och Robinson Revanschen 2012

När Sophie Uppvik tågade in i Robinson 1998 levde hon öppet som lesbisk. Men fick först order om att hålla sin läggning hemlig i förmån för ”bra tv”. Produktionen ville nämligen att hon skulle komma ut på ön som en extra krydda till säsongen. Men QX var tydligen inte med på pr-noterna som vips råkade avslöja att hon var flata lagom till premiären. Så kan det gå.

Hon blev Robinson-Sophie med hela svenska folket och slutade trea. En genuint omtyckt deltagare av svenska folket som efterfrågade hennes återkomst till Robinson så intensivt att tv4 bjöd tillbaka henne till programmet hela två gånger.

När QX får tag på Sophie berättar hon om ett intensivt år. Hon har precis återhämtat sig från en runda maginfluensa och covid, som tog henne över julen. Hon är nygift med frun Sofia, och hon är precis klar med en intensiv cancerbehandling.

Hej Sophie! Hur mår du i dag? 

– Det har varit en intensiv tid med flera dödsfall och sen förra året fick jag äggstockscancer. Det var i mars 2021 som jag kände en knöl i magen. Jag har haft endometrios i hela mitt liv och det var sannolikt det som utvecklats till cancer. Ofta upptäcker man äggstockscancer för sent men jag är så glad att jag är lite smal och snärt så jag kände knölen tidigt. Jag är sjuksköterska och har jobbat med cancerpatienter i livets slutskede, och då vet man ju hur det kan gå.

– 14 dagar efter att jag först upptäckte knölen låg jag under kniven och opererades på Karolinska sjukhuset. Tumören var extremt snabbväxande så de plockade bort allt. Äggstockar, äggledare, blindtarm och lymfkörtlar. Så nu har jag ett halvmeter långt ärr över buken. Och direkt efter körde man igång med cytostatika. Jag mådde så dåligt av cytostatikan och spydde så jag gick ner åtta kilo. Det har varit förjävligt på ren svenska. Jag låg inlagd på sjukhus och fick ju inte ha någon med mig på grund av pandemin, och när man går igenom något sånt så behöver man verkligen ha någon som klappar på en. Det finns alltid de som har haft det värre, men det var inte roligt.

Vilket fruktansvärt år du har haft! 

– Det har varit supertufft. Men vi bestämde oss för att vi ville göra roliga grejer också så den 19 augusti gifte vi oss mitt i allt det här. Vi har levt ihop i tio år och varit förlovade i åtta. Men när jag låg där själv på sjukhuset så var det så tydligt vad som är viktigt i livet. Det är den man lever ihop med, de närmsta vännerna och familjen. Och såklart hälsan.

Var det du som friade?

– Ja det var det. Vi gifte oss på Steam Hotel i Västerås. Vi hade vunnit en stor tävling där man skulle moitvera varför man skulle få bo där, och när vi vann den så tänkte vi att där kan vi ju passa på att ha bröllopet. Det var helt perfekt, vi blev uppgraderade till sviten, vackert väder och firade med 25 personer som var oss nära.

Från det till Robinson. Du var med två gånger första gången 1998 och i revanschen 2012. Hur minns du det? 

– Det var ju ett tag sen. Men det är fortfarande en overklighetskänsla kring första gången. Då var jag med väldigt länge. 46 dagar blev det. Det var väldigt tufft att vara där och jag fick faktiskt frågan att va med i Robinson år 2000 igen. Men då låg det för färskt i minnet hur jobbigt det faktiskt var så jag tackade nej. Sen när jag fick frågan igen 2012, nyfylld 40, kände jag att nu jävlar är det ut på äventyr. Den gången var inte lika jobbigt, dels för att medtävlarna hade ju alla varit med förut och var rutinerade. Det var ingen som fått för sig att packa med en hårtork den gången. Men jag åkte ut efter nio dagar, vilket var synd för jag kände mig stark och tror jag hade klarat mer.

Vad fick du för reaktioner från svenska folket?

– Det var bara positivt och jag blev ju framröstad igen av tittarna för att de ville se mig mer i rutan, så för mig var det inte något större motstånd. Det var många som skrev brev till mig och hörde av sig. Att man var i rutan på bästa sändningstid och var en ganska ”normal” flata, det tror jag var jättebra. Då kunde familjer runt om i Sverige sitta och titta och få förståelse. På den tiden var vi väldigt få öppet lesbiska i offentligheten. Det var ju bara Efva och Eva och Mian på den tiden. Sen efter det har det hänt så sanslöst mycket.

Känner folk fortfarande igen dig?

Ja det är många som fortfarande känner igen mig vilket jag tycket är kul. Robinson var jättestort 1998. Sen när jag och Mian gifte oss 2002 så hängde det journalister från träden vid Årstaviken där bröllopet ägde rum. Det var sanslöst vilken genomslagskraft Robinson hade som format. Reality var nytt och fräscht då och vi hade enorma tittarsiffror på det där. Och eftersom jag var med så länge präntades jag in i folks medvetanden. Det var ‘hemma hos’ reportage och man sprang runt på kändisfester. Så det kanske inte är så konstigt att folk kommer ihåg en. Mycket har man fått varit med om tack vare Robinson, och jag har aldrig fått någon skit. Det har faktiskt bara varit positivt.

Sebastian Löjdkvist – Project Runway Sverige 2012

Den ”paljettälskande schlagernörden” i Sveriges första och enda säsong av Project Runway tog sig hela vägen till finalen. Då 21-årige Sebastian från Uddevalla älskade scenkostymer och hade sett allt som gick att se under Project Runway-flaggen. I dag jobbar han med det han älskar – att designa scenkläder och är nu i full gång med att fixa alla kläder till Melodifestivalen 2022:s mellanakter och öppningsnummer.

Hej Sebastian! Hur mår du idag?

– Jag mår väldigt bra. Försöker vara hoppfull inför att det här året ska bli bättre än det föregående. Både generellt och jobbmässigt. Jag jobbar som kostymdesigner har varit i en ganska nedstängd bransch. Det första corona-året levde jag på sparpengar. Min plan var att jag skulle ha rest jordenrunt 2020. Så blev det inte. Men tur i oturen var att jag hade budgeterat för att inte jobba så mycket det året. 2021 tog jag de små jobb som fanns, men det blev ganska knapert. Sen när restriktionerna började släppa i höstas och hela nöjesindustrin skulle ta in alla förlorade inkomster på en vecka så kände man att ‘nu börjar det’. Och så kom det nya restriktioner igen så nu känner jag mig lite ‘nähe’.

Det blir snabbnudlar ett tag till då?

– Precis. Man överlever och är ganska van nu. Jag reagerar inte så mycket längre. Saker skjuts upp och ställs in hela tiden. Men just nu jobbar jag med mello och jag gör alla öppningsnummer och mellannummer och hittills ligger det kvar. Det är ett av få jobb som man känner att man kan räkna med.

Hur minns du Project Runway? 

– Herregud det är snart tio år sedan. Jag tyckte att det var skitkul, det var inte alls som jag trodde att det skulle vara. Jag hade följt varenda säsong som fanns och se från USA och trodde att jag kunde formatet. Men det man inte ser när man kollar på tv är allt som är runt i kring. Lika hektiskt som det är när det är igång och filmas, lika lång väntan är det på att produktionen ska fixa med allt. Man kunde få sitta tyst i tre timmar för de vill ju inte att man ska säga något som de kanske behöver få med på film. Sen helt plötsligt ska man in och filma i tre timmar och göra sitt bästa. Det var en konstig växling mellan att sitta helt still och inte göra något till att helt plötsligt vara igång. En psykisk bergochdalbana. När vi spelade in var jag 20 år, inte färdigutbildad och jag kom ändå trea. Det är jag stolt över.

Är det någon look du skäms över nu?

– Ja Gud ja. Jag skäms verkligen över Dita von Teese-utmaningen. Jag kände att det var min grej att göra scenkostym och trodde att det skulle gå hur bra som helst. Sen när vi fick i uppgift att pitcha våra idéer till Dita så valde hon ut min och sa att hon såg mest fram emot att se min. Och sen gick jag och gjorde jag något av det fulaste jag har gjort i hela mitt liv. Hur jag inte fick åka hem efter det är än i dag ett stort mysterium.

Vad har du hållit på med sedan dess?

– Scenkostym i ganska mycket olika former, men Mello är ju helt klart det största och roligaste jag gjort sen dess. Det har alltid varit min dröm att komma in i den världen och nu gör jag det för fjärde året. Jag har också gjort Wallmans salonger, Diggiloo och Jonas Gardells show Queen of fucking everything.

Blir du fortfarande igenkänd?

– Nej det blir jag inte, tack och lov. Det jag tycker är mest cringe att titta på från Project Runway-dagarna är vad jag själv hade på mig.

Det har ju gått bra för dig!

Ja det skulle jag säga, jag är väldigt glad att få jobba med mitt största intresse och det jag brinner för.

Acky Ekchanok – Project Runway Sverige 2012

Den då 24-årige Acky Ekchanok från Lund kom in i Project Runway med en gedigen italiensk designutbildning och en futuristisk designstil. Sen programmet har han hunnit starta sitt eget klädmärke, lagt ner sitt eget klädmärke, träffat kille genom Qruiser och bytt bransch.

Hej Acky! Hur mår du idag?

– Bra tror jag, det blir nog bra. Det kommer bli ett spännande år för jag pluggar nu 3D-grafik till spel. Så nu under hösten kommer jag att praktisera. 3D är den nya grejen och det är ganska kul för då skapar man fortfarande kläder men till spel.

Du har gett upp kläder?

– Fysiskt ja, det blir visuellt istället.

Hur minns du ditt deltagande i Project Runway? 

– Det var väldigt kul och lärorikt. En rolig erfarenhet, men det där kändiskapet.. I dag skulle jag nog inte söka tror jag. Jag kände ganska mycket press på mig själv efter det. Jag kände att behövde göra någonting bra när man blivit lite halvkänd och folk visste vem man var. Att jag måste göra någonting för att visa upp för världen.

Vad har du hållit på med sedan dess? 

– Efter programmet så började jag jobba som frilansare samtidigt som jag pluggade. Jag fick ganska mycket kritik för min sömnad så jag pluggade det och jobbade som frilans. Några år senare startade jag ett eget märke EA 4th och kom med i Swedish Fashion Talent. Varje år väljer svenska moderådet åtta nya brands som de tror på och så får man visa sin kollektion på modeveckan två gånger. Så det gick ganska bra för EA 4th. Men nu är det nerlagt tyvärr. Jag gjorde allting själv så det blev väldigt mycket. Sen modebranschen, det gick inte så bra ekonomiskt. Jag behövde jobba extra hela tiden och gick inte runt. Så jag började jobba i butik i några år under tiden som jag hade mitt märke. Och nu pluggar jag 3D istället.

– Jag ville göra något nytt och fortfarande skapa, 3D tror jag är framtiden, det känns kul och jag kan fortsätta att vara kreativ.

Vart bor du idag? 

– Jag bor i Stockholm. Jag har en kille som jag hittade på Qruiser och vi har varit tillsammans i sju år. Vi har inga barn men massa växter.

Något du skäms över nu i efterhand från Project Runway?

– När man kollar på sina kreationer nu och materialvalet så känns det lite sådär…