Nyfiken på Niello

Till skillnad från andra artister så föddes konceptet och det visuella innan musiken.
– Jag hade en producent som jag ville jobba med, men han var upptagen just då. Så jag började göra allt annat: Jag tog pressbilder, skrev ner hela konceptet, gjorde en teaservideo och visuals till scenen. När vi till slut kom igång med musikproducerandet fick det visuella inspirera soundet, och det kändes jävligt bra, berättar 25-årige Niklas ”Niello” Grahn.
Han har rappat sedan han var fjorton och är uppvuxen i skånska Lindängen och Åkarp, och efter att ha spenderat tonåren i Jönköping kom han till Stockholm i tjugoårsåldern. Han var tidigare med i duon Stockholm Boogie som släppte ett par låtar runt slutet av förra decenniet, men nu kör han solo med sköna svenska texter över klubbiga beats.
I början var artistnamnet hans alter ego, men senare insåg Niklas att Niello alltid har varit en del av honom. En sida som aldrig tidigare fått chansen att blomma ut.
– Niello är den snuskigare, mer flippade delen av mig. Jag försöker fömedla en frihetskänsla, att man kan göra vad man vill, både genom det visuella och i musiken. Det gör att folk har svårt att placera en i ett fack och det känns skönt. Hela min artistgrej är ett uttryck för sådant som jag hållit inne väldigt länge och som jag inte vågat göra. Jag har försökt att anpassa mig till andra, men nu när jag är 25 och har min solopryl känner jag att jag är trygg i mig själv och uttrycka mig som jag vill.
Han nämner Prince som en visuell inspiratör och att det androgyna alltid tilltalat honom. Som liten var Niklas ganska feminin, och därför har folk har ofta dragit slutsatsen att han var homosexuell. Men istället för att låta androgyniteten blomma ut så gjorde han tvärtom och försökte hålla den tillbaka. Men när han nådde tjugoårsåldern slutade han anpassa sig.
– Jag vill inspirera kids att våga vara sig själva. Även om jag är 25 så känner jag att min ungdomstid börjar på riktigt nu, just för att jag hållit inne så mycket tidigare. Jag vill att det ska bli accepterat att sticka ut och att unga ska våga experimentera med vem de är.
Han fortsätter:
– Ta en sån som YOHIO till exempel. Han är skitcool. Fan, vad han inspirerar kidsen att våga gå sin egen väg. Jag tycker om artister som vågar bryta av. Jag följde länge normen, men sen blev jag äldre och insåg att man kan hålla på med hiphop och samtidigt ha tights och paljettjacka.
Störde det dig att folk antog att du var bög?
– Jag funderade själv mycket på det där, om jag var homosexuell eftersom alla sa det hela tiden. Det var frustrerande att alla antog det. Det satte igång tankarna men jag kom alltid fram till att jag tände på tjejer. Däremot står jag fast vi att att man bli kär i personen och inte i könet. Känner man någonting för någon med samma kön så är det ju inga konstigheter över huvud taget. Man vinner ingenting på att vara sluten och enspårig.
I sommar är han ute och spelar över hela Sverige, och i höst kommer en ny singel och lite senare en fullängdare. Men först ska han spela för gaypubliken. Den 12 juli spelar han på Paradise i Stockholm, och han hoppas kunna bjuda på nåt extra.
– Jag har ju bögkompisar som tycker att det jag gör är bra, så det kommer det bli en sjukt kul kväll.
Har du många bögpolare?
– Ja, och många kommer inte från Stockholm. Dom flyttade hit och kom inte ut förrän de var 20-21. Det är lätt att man glömmer bort att det inte är så enkelt utanför storstäderna. Jag har märkt att det inte är helt lätt att åka till mindre städer och gå ut sminkad i fashionabla kläder. Då blir det en del ”jävla bögjävel. Men det rinner av mig. Jag är som som jag är, och stör sig folk på det så är det deras problem.
Många slår ett slag för att våga vara annorlunda och jag är väl en del av den vågen. Men det behövs fler.