När Aftonbladets nosigaste schlagerreportar Tobbe Ek och Stina Dahlgren igår avslöjade att Gunilla Persson är klar för Mello 2024 väcktes det känslor runt om i Sverige. I sociala medier var folk topp tunnor rasande över att Svenska Hollywoodfruar-stjärnan ska vara med i Sveriges största tv-program. Det var ”en förolämpning mot alla duktiga artister och låtskrivare som inte får chansen”, och folk körde den vanliga ”jag kommer inte titta” (trots att alla vet att de visst kommer titta).
För deltävlingen med ”The Gunilla” kommer att vara kattmynta för tv-tittare under årets mörkaste årstid.

Att Gunilla Persson draftats till Melodifestivalen 2024 är ju genialt.
Äntligen tas ett (litet) steg bort från slätstruket radioskval. Hela Sveriges fest måste våga spreta igen, riva och röra om. Jag vill inte sitta ett år till och tycka att nästan alla låtar är ”helt okej”. Det är dags att väcka känslor igen. Jag vill hata eller älska, inte bara rycka på axlarna. Är det någon som ens minns något annat än Loreen från årets festival? Ska Sverige fortsätta att hålla liv i det enda årliga samlande tv-eventet måste vi ta nya vägar. Det räcker inte med att vi vann allt i år. Vi måste då och då också blåsa in ny energi i Sveriges mest älskade tv-tävling. Som Finland gjort. Käärijäs luggprydda lyckokast Cha Cha Cha föddes knappast av att sju låtskrivare fick värka fram en Mello-fierad variant av föregående års mest Spotify-streamade.
Mello ska absolut ge oss starka vinnare som Hold Me Closer och Tattoo, men det ska lika mycket vara en färgstark tv-fest. In med Sean Banan-energi! Randelid-poesi! The Nicole-galenskap! Ja, till och med Ravaillacz-gubbtrallande! Ska vi som nu i år ha in ÄNNU fler låtar än tidigare så måste vi bredda. Äntligen verkar SVT ha släppt trygghetssargen och inför 2024 släpps både Drag Race-donnan Elecktra och energiska duon Samir & Viktor in. Och nu ”The Gunilla”. Bra!

Vi behöver färgstarka utropstecken och vilda vattendelare.
Dessutom, If I Were Sorry-kompositören Fredrik Andersson ryktas ligga bakom The Gunillas schlagerdebut. Mannen som för snart tolv år sen gav oss just Sara Li & Björn Ranelids Mirakel. Så, oavsett om jag blir både ”blind, döv och stum” (för att citera Gunilla själv) över vad som dyker upp på en deltävlingsscenen i februari så är Gunilla-draget genialiskt. Folk kommer att snacka.

Dessutom: Vi ska inte vinna Eurovision på ett tag nu, och året efter en ESC-vinst vågar vi ta ut svängarna lite mer.
Minns bara hur Pernilla Wahlgren 1985 läder- och strassklädd juckade fram positionerna för hur ett schlagerbidrag kan se ut.
1992 sjöng fyra Sommaren i City-tjejer om oralsex, och 2000 gick Roger Pontare ”all in” när han med en urfolksamerikan, en inuit och en samisk jojkare rödtofsklädd sjöng När vindarna viskar mitt namn till seger. Samma år fick vi dessutom en av alla tiders största bögklassiker när Hanna Hedlund Anropade försvunnen med barbröstade astronaut-dansare. Och 2013 fulmimade La Camilla till Rockin The Ride medan avklädda dansare bildade ormgrop på golvet framför Army of Lovers.
Så låt The Gunilla göra sin grej, vi har våra sju vinster.
Låt oss nu bara ha kul i sex veckor i februari/mars. Fan vet att vi behöver det.

Artisterna till årets Melodifestival bekräftas först i början av december av SVT.
Men Aftonbladets Tobbe Ek har en mångårig historia av att i princip inte ha några fel i sina inför-avslöjanden.