Ni fyller tio i år, berätta om festen, vilka spelar, blir det uppträdanden?
– Det blir extra mycket fokus på häng, ragg och dans! En av de roligaste grejerna med att ha klubb är att höra om hur folk träffat nya vänner, partners eller bara en älskare på våra kvällar så det är ett av målen. Om några år vill vi höra om folk som blev ihop på, eller gjorde slut på grund av, den här festen!
– Men ja, rent praktiskt så är det två dansgolv, ett i Stora salen och ett i Lilla rummet, det finns också ett chill-out rum där vi även kommer visa några verk av queera konstnärer.
För musiken i Stora salen står Amsterdam-baserade DJ:n Fafi Abdel Nour som hoppar mellan genres, och Mavi Blue, en superspännande Göteborgs-DJ som blandar traditionell techno, house och drum&bass-element med influenser från hans syriska rötter. Och öppnar gör DJ-duon it boi och Beauty96 som bokades in efter deras gig bi-klubben Bibi.
– Till det lilla rummet har vi bjudit in tre queera kollektiv att kaosa loss och spela ”back to back” hela kvällen, hela havet stormar style! Raider Room, det lesbiska kollektivet som vi gjorde en Pride-fest ihop med 2018, Göteborgs-legendarerna Feed the Horse och sist men absolut inte minst queerklubben Café Frutti som poppade upp i Stockholm förrförra året och som sen dess kört några riktigt roliga kvällar på bland annat sommarklubben Eden och Side Track.

Hur kommer det sig att ni lyckats hålla klubben vid liv?
– Att det fortfarande känns kul och efterfrågat är definitivt den största drivkraften. Vi var inte alls säkra om folk ens skulle komma ihåg oss när vi satte igång igen förra året efter en delvis covid-motiverad paus, så när vår comeback-fest var en framgång så bidrog det till att vi sen ville köra gasen i botten och göra ännu större fester.

Hur ser en genomsnittlig gäst ut, vem är hen?

– Vi brukar lite skämtsamt säga att det är allt från technotwinks till muskelpullor via konstfacksqueers, men vårt mål är alltid att alla som är det minsta intresserade av att dansa, hänga och hångla ska komma till FIST! Vi har alltid varit en uttalad bögklubb men samtidigt har vår publik varit väldigt blandad, något vi är väldigt stolta över och måna om.

Vilken lokal kör ni på och varför den?
– Vi har ju studsat runt halva stan men har aldrig tidigare varit på Norrmalm, så det känns extra kul att vi på skärtorsdagen kommer inta Nalen, det är en fantastisk lokal med en väldigt kul historia och det känns så himla roligt att vi kommer få böga loss bland paranta pelare i pampiga lokaler. Sen är det någonting med namnet Nalen som känns tacksamt att skoja om, även om vi inte är helt säkra på vad… Kanske kan era läsare skriva en insändare om de kommer på något?
Vilka är ni som står bakom FIST?
– Vi har från första början alla gjort ett medvetet val att inte fokusera på oss som personer utan 100% på klubbens format och innehåll, vilket inte är det lättaste i och med att så mycket av att etablera sig i folks medvetande går ut på personfokus, inte minst genom sociala medier. Samtidigt vill vi inte slå an på något slags Orville Peck:skt frans-förklätt hemlighetsmakeri, det är ingen stor hemlighet vilka vi är om man gräver lite, vi har bara valt att inte agera frontmän. Med det sagt är vi alla såklart jättesnygga och skitroliga och om du går på FIST kommer du bli det med!
Ni säger att det blir ”andra överraskningar”, vad betyder det?
– Eftersom det är jubileum kommer det bli lite extra firande tidigt på kvällen innan det hunnit bli för immigt i lokalen, med värdinna, bra priser i baren och lite tårta, det är viktigt med tårta på kalas!
Vad har varit roligast under dessa tio år?
– Att ha varit på så många olika typer av ställen och lokaler, att ha fått möjlighet att boka så många roliga uppträdanden och nu senast att vi tillsammans med våra kumpaner i bögkollektivet İBNE lyckades fylla tre ställen i slakthusområdet för en otroligt maxad utsåld kväll med nästan 2000 gäster på Pride-lördagen. Något vi planerar göra även i år, så håll utkik efter det.
Största utmaningen under dessa tio år?
– Det är en löpande utmaning att hitta lokaler, speciellt eftersom vi medvetet valt att försöka vara på olika ställen om vi kan. Det kan ibland kännas som att stämningen eller vibben för en klubb sitter lite i väggarna, att då vara på olika ställen känns som att man river upp en del av förväntningarna varje gång, vilket känns spännande!

Men det har också nackdelar, på dessa tio år har till exempel, så vitt vi vet, i alla fall fyra av de ställen vi varit på stängt eller bytt ägare, där hade vi gärna gjort en repris hos en del men varit illa tvungna att börja om från början på nya platser.