Miranda Kilbey och Elektra Kilbey är de svensk-australiensiska tvillingsystrarna som utgör Say Lou Lou. De är födda i Sydney, har bott i USA sedan sju år och pratar flytande svenska. Just nu bor de lite över en timme från tidigare hemorten Los Angeles, som de beskriver som en egen zon, bortkopplat från allt som händer i USA i övrigt.
– USA är liksom inte som ett land, utan mer som Europa, och där vi bor, och i San Francisco och New York, är det väldigt demokratiskt och olikt USA i övrigt.
Systrarna bor inte längre ihop, vilket har gynnat deras skapande där Elektra nu skriver all text och kommer med färdiga låtar, och sen iscensätter Miranda det genom att vara drivande i den musikaliska processen.

Nya EP:n Dust har inspirerats av tidigt 2000-tal och Madonnas plattor Music och Ray of Light. Rent musikaliskt är det akustiska tongångar som möter ett elektroniskt ljudlandskap.
– Det är mer emotionellt och rakt på sak än det vi tidigare gett ut.

Är Madonna en stor inspirationskälla rent generellt?
– Vissa eror fattar man inte och andra är helt fantastiska. Men vad vi tycker är inspirerande är att hon att hon återuppfann sig själv inför varje album, med nya samarbetspartners, ny visuell stil och ny musik. Ray of Light, Music, American Life, Confessions on a Dancefloor... alltså, hon har gjort så mycket bra genom åren. Men nu lyssnar vi inte på henne längre och har så bra koll.

Hur är ett förhållande till svensk musik?
– Vi hade nog bättre koll förut. Nu när det är så fokuserat på att sjunga på svenska snappar man inte upp lika mycket utomlands. Alla är stora i bara Sverige, eftersom de sjunger på svenska. Det finns ju artister vi aldrig hört talas om så är så stora… Det finns nåt som heter epa-dunk och låtar om att supa och festa som vi inte alls har koll på… Vi  är mer inne på Young Lean, Dungen, Slowgold och sånt.

Ni lär ha en stor queer följarskara bland fansen?
– Ja, de har bra smak (skrattar). Vi upplever att främst bögar alltid gillat oss. Där har det alltid funnits en stor kärlek för emotionell pop, dans och ”glitz”. Speciellt i USA hade vi alltid bögar längst fram på konserterna. Det var till och med två killar som började slåss framför scenen för att den ena tyckte att den andra tog för mycket plats.

Om jag frågar er om ett överraskande Say Lou Lou-fan, vem tänker ni på då? 
Peter Jöback. Vi älskar Peter. Men också ett lesbiskt fan från Kuwait som började skriva till oss för över tio år sedan. Hon tog till sig våra texter om omöjlig kärlek eftersom hon inte kunde visa vem hon var öppet. Vi håller fortfarande kontakt med henne idag och idag är hon öppet lesbisk och bor i Kanada. Det är så fantastiskt med musik att alla kan hitta en historia, en tolkning som är sann för den personen.

Vad blir ni oense om?
– Det vanliga, när det brister i kommunikationen. Vi har båda ett ”resting bitch face” och då kan vi störa oss på att den andra ser sur ut fast hon inte är det.

Vilka skulle spela er i filmen om ert liv?
– I dagens AI-värld skulle samma skådis kunna spela oss båda, så vi tar vår favorit Mia Wasikowska.