Du har skrivit flera böcker, men denna gång är det mer personligt och naket än tidigare, hur kommer det sig att du är redo att berätta nu?

– Jag har föreläst om den här historien, min hitta-mig-själv-resa, i några år. Jag har även pratat om den i poddar och intervjuer. Men tanken på en bok har funnits längre än så. Jag har skrivit på boken de senaste fem åren, men nu känner jag mig färdig. Jag är redo att blotta mig. Och jag är redo att ta min revansch och ta kontroll över mina erfarenheter. Jag väljer att använda mig av min historia. Min förhoppning är att boken ska hjälpa andra att inte göra som jag. Jag höll det som gjorde ont inom mig och lät ingen annan hjälpa mig.

I boken berättar Backolars om hur han som 12-åring försökte ta sitt liv, ett agerande som återkom fram till han var 22.

– Jag höll min ångest och mina rädslor inom mig. Mobbingen pratade jag om, men hatet gentemot mig själv höll jag tyst om. Jag såg självmordet som min enda väg ut. Jag såg mig som feg och misslyckad som inte vågade stå upp för mig själv. Och som en lögnare. Jag försökte förställa mig för att godkännas av mina jämngamla. Men de såg hela tiden igenom mina försök att bli ”rätt” och inte ”fel”.

Normerna var starka där du växte upp. Var kommer du ifrån och hur gjorde du för att överleva, vad var din strategi?

Jag växte upp i Västerdalarna, i en ort med knappt tvåtusen invånare. Normerna var lika tydliga som brutala. Som kille skulle vara si och som tjej så. Min räddning blev skrivandet. En gång sa mormor till mig att ”i fantasin är allt möjligt”. Jag tog fasta på det. I tonåren började jag förstå att jag inte skulle kunna förändra mig själv så till den grad att jag passade in i mallen. Men skrivandet kunde jag påverka. Och fly till.

När Backolars skrev kunde han sig fri fri, både från andra och sig själv. Han skapade världar och karaktärer som inte begränsades av normerna. Och redan som 12-åring bestämde han sig för att bli författare.
– Jag bestämde mig att från och med nu skriva ett visst antal sidor varje dag, vecka och månad. Och det höll jag fast vid.
Att älska är att gå sönder, varför den titeln?
– Det är en mening som jag skrev ner när jag var 14 år. Jag hade vid den tiden insett att jag var homosexuell men vågade inte stå för det. Jag var rädd att andra skulle se mig som en lögnare. Gång efter annan blev jag kär och varje gång slutade det med ett brustet hjärta då jag aldrig vågade agera på mina känslor. Jag förknippade kärleken uteslutande med något som gjorde ont.
Du är ju krönikör för QX, och många läser dina texter, får du mycket respons och vad brukar folk skriva?

Ja, och det gör mig väldigt glad. Både att så många läser och att en hel del hör av sig. Många skriver att de känner igen sig i det jag skriver. Jag får även en hel del positiv feedback för min ärlighet, eller gränslöshet som vissa kallar det.

Hur känns det?
– Underbart! I dag är jag verkligen fri. Jag tar min revansch på så sätt att jag inte längre låter mig begränsas. Och jag vill verkligen uppmuntra andra att göra detsamma.
Du är ute och föreläser, hur är det och hur är klimatet ute i landet när du berättar?

– Jag älskar att föreläsa. För varje föreläsning jag gör desto mer gör jag även min historia till något konstruktivt. Jag önskar själv att jag hade kunnat lyssna till någon när jag gick i skolan. Att få inspireras och höra att du ska vara precis sådan som du är. Jag vill vara den förebild jag inte hade. Jag får ofta fin respons på mina föreläsningar.

Du har fått några fina namn att skriva omdömen om boken, varför just dessa?
– Ja. Jag är så tacksam för att Mona Sahlin, Sören Juvas och Ann-Christine Ruuth har läst boken och dessutom skrivit så fina omdömen om den. De är tre viktiga representanter för oss HBTQI-personer som kämpat länge för våra rättigheter. Jag ser upp till dem och känner stor tacksamhet för vad de gjort. Och gör!
Vad händer härnäst för dig?
– Jag kommer ha ett boksläpp på Kompani Kolibri, Köpmangatan 4, i Gamla stan i Stockholm, den 16 maj. Tiden är 18:45 och alla som vill och har möjlighet hälsas varmt välkomna! Och den 12 juni kommer det en ljudbok jag läst in själv. Det skulle kännas konstigt om någon annan läste in min historia.