Erika Vikman har varit en välkänd i Finland i fem år, men artist i tio. Efter att ha kommit tvåa i den finska uttagningen 2020 med gayklassikern Cicciolina, om den italienska tuttvisande politikern från 80-talet, tog Erika Vikman i år revansch och med övertygande marginal säkrade hon Basel-biljetten med låten Ich Komme, om kvinnlig orgasm.
– Jag vill ut i Europa, nu när språket inte ett problem längre. Att sjunga på sitt språk välkomnas och budskapet är viktigare. Och min hook ”ich komme” kan ju alla sjunga med i.
Tror du att det kan vara bra att folk i Europa inte vet exakt vad du sjunger om?
– Haha, nej, jag är stolt över det jag sjunger om. Folk kan se vad jag representerar i mitt liv i sociala medier. Jag står för det.
Men snabbt tillbaka till 2020 och Cicciolina då, som jag älskar, då nådde du inte hela vägen?
– Nej, men jag älskar den. Den låter lite gammal nu för då ville jag att den skulle låta lite 80- och 90-talstil. Men det är en masterpiece, skulle jag säga. Och jag är glad att jag inte vann då. Jag var för ung och för känslig på den tiden, så jag var inte redo. Nu kan jag ta det negativa snacket på ett annat sätt.
Det har varit diskussioner i Finland där folk vänder sig mot din låt, att den är och du spelar för mycket på sex, och att du borde tona ner?
– Ja, men jag känner mig stark nog att stå emot det. Jag har ett jobb att göra. Om en sång om kvinnlig orgasm är ett stort problem för folk, så ligger inte problemet hos mig. Jag känner att det jag gör är viktigt. För världen är full av tabun och dubbelmoral för kvinnor. Jag vill öppna upp lite, och Finland är ett väldigt konservativt ställe, så det är bra att det finns artister som jag.
Gayfansen har alltid älskat det du gör, och du har också en kärlek för dem..
– Ja, jag tror att jag har alltid varit queer. Ända sedan jag var liten har jag känt mig lite annorlunda. Så när jag i högstadiet träffade personer som identifierade sig som gay hittade vi varann. De hade så bra energi, var så öppna. Så jag kände att det här är mina människor. Så när jag började gå ut gick jag bara till gayställen för där spelades musiken vi ville höra, och det kändes som ett safe space för mig. Jag älskar det queera communityt, det är min stora inspiration för allt.
Hon fortsätter:
– De älskar mig, och jag älskar dem. Det är bara naturligt. Och det är inte något som jag säger bara nu för att vinna fans inför Eurovision, det har alltid funnits i mig. Genuint.
Hur kom Ich Komme till?
– Jag var i Tyskland förra året och gjorde en Instastory där jag pratade lite på tyska och då såg en av mina låtskrivare det och skrev: ”herregud, vi måste göra en låt med tysk titel” Så jag sa, förstås, eftersom jag har pluggat tyska i nio år i skolan. Jag pratar faktiskt bättre tyska än svenska. Och Ich Komme är en så bra titel som betyder många saker.
Vad tycker du om KAJ och deras Bara Bada Bastu?
– Jag gillar deras låt, och tror att det blir en stor sommarhit. Jag är glad för dem för de är riktigt fina män. Eller pojkar. Vi är i samma ålder men jag ser dem som pojkar (skrattar).
– Och alla älskar saunahumor och dragspelet. Men vi är så olika så jag tror inte att vi konkurrerar. Vi tilltalar olika grupper.
Tycker du att de bidrar till en klichébild av Finland?
– Ja, det är lite kliché, men finländarna gillar saunahumor. Vi gillar att kunna driva om saunakulturen. Vi är stolta att Sverige har gett oss den här uppmärksamheten och skrattar med Sverige.
Har du någon Eurovision-favorit från tidigare år?
– Jag älskar Celine Dion. Och Abba. Alla älskar Abba, men jag gillar Abba extra mycket. Och Verka Serduchka och såklart, Käärijä. Han är min vän, men han har ju så mycket karisma och attityd.
Ser man dig på scenen så är ju du lite samma, explosiv och utåtagerande, blir du en annan person på scenen?
– Jag känner att jag är samma. Men mer som en karikatyr, lite av ett starkare alter ego. Jag ser ju inte så ut när jag är hemma. Men båda två är i grunden samma galna tjej som älskar det här.
