Men jag var på vippen att stänga av under Anders Lundins ”lustiga” intro där han bar risfältshatt och visade lokalbefolkningen hur man bygger en hinderbana. Jag vill ha tyngd och allvar i Robinson, inte klämkäck komedi. Men tack och lov ledde detta inslag bara fram till att Anna ”Farmen” Brolin presenterades som förstaveckas-vikarie för just Lundin, som var tvungen att spela in Allt för Sverige. Brolins Robinson-debut får absolut godkänt. Hon ställde bra frågor och lyfte fram rätt deltagare.
Det är väldigt tydligt att produktionen gnuggade händerna av förtjusning när Flät-David och Energi-Aron skickade in sina ansökningar. En testosteronstinn dj/fotograf som kysser sina biceps vs. en outhärdligt energisk Robinson-fantast och pusselmakare med en övertro på sig själv och sin förmåga att ”spela spelet”. Så klart att det blev en (iscensatt) krock mellan dem direkt. Deras oerhört genanta meningsutbyte efter laguppdelningen bjöd på skämskudde de luxe. När folk inte kan leverera spydigheter med tajming blir det bara jobbigt. En sassy bög hade gjutit guld här, men jaja…låt de straighta(?) munhuggas utan finess.
Att Aron skulle ligga lågt med sina talanger höll i ungefär två sekunder då han snabbt löste rep-kluret och visade sig vara en tillgång i gruppen. Davids barnsliga ”sug min röv”-utbrott gjorde honom däremot mindre populär i sin grupp. Men för mig steg han oerhört när han direkt efter offrade sig själv för en utmaning som kunde riskera hans plats i Robinson. Helt rätt inställning, och ädelt mot stackars Madeleine som verkar vara fysiskt svagast i lag Syd och annars hade varit det givna valet.
Visst tyckte man synd om Anna i den gröna kjolen som snabbt pekades ut som Nord-lagets svagaste länk? Hennes tystnad över hur det kändes att bli utvald var tung. Men empatin svalnade snabbt när det visade sig att hon var helt ”delulu” kring varför laget valt ut henne. Självinsikten packades tydligen inte ner i Filippinerna-bagaget…
Anna fortsatte sedan att få ”the villain edit” (alltså klippas som säsongens skurk) under en konfrontation med Zusana där hon gick på i 180. Visst, att konfrontera Zusana, som snabbt pekat ut Anna som svag, var rimligt men då kanske man ska lyssna på vad vederbörande har att säga och inte bara på ett hotfullt sätt kontra med ”du vet vad du har gjort”.
Med det sagt: Jag ser SÅ fram emot en säsong med Anna och hennes gigantiska glasögon.
Men inte nog med att de svagaste länkarna skulle pekas ut i premiärprogrammet. Nej, dessutom skulle lagen efter mindre än en dag ihop sätta knivar i voodoodockor och inför alla peka ut ytterligare två offer som skulle tävla om sin plats i programmet – mot varandra! Robinson leker INTE den här säsongen. Voodoo-ceremonin blåste upp en del känslor, både i rutan och utanför. För oss i tv-soffan gick greppet från att vara härligt underhållande till att skapa obehag. För när man insåg att de som stöttes ut från lagen alla hade utländskt klingande namn, samt hade annan hudfärg än beige…ouch! Det var allt annat än vackert att se hur Sewit, Leith, Kais och Zusana pekades ut som svagaste länkarna. För där har vi det: Sverige 2025, svart på vitt. Eller vitt före svart. Jag vill tro att det bara var slumpen, men tyvärr: Att alla fyra deltagare som inte hette sånt som Josefine eller Andreas fick kniven i sig ÄR en rejäl tankeställare. Är det sådana här vi är?
Än så länge har vi bara skrapat på ytan i deltagargalleriet så det är omöjligt att ha en åsikt om favoriter, men jag gillar redan 22-åriga norrländska maskinföraren och mjölkmaniska Clara (”jag dricker typ två liter per dag”). Starka unga tjejer har alltid en särskild plats i mitt Robinson-hjärta. Sen ser jag såklart fram emot att se om Simon Hallin kan bli svenska Robinsons andra bögvinnare genom tiderna. I första avsnittet lös han i princip med sin frånvaro. Men jag tänker att produktionen lyfter fram de deltagare som härjar på mest innan de åker ut, för att skapa intresse för säsongen.
För det är aldrig de största karaktärerna eller de mest högljudda som vinner Robinson.
Och tyvärr gäller detsamma för de icke-beiga.
