Titeln på albumet kommer av när Daniela för ett par år sedan var ute och festade i Milano och såg en skylt med titeln. Det fick henne att framkalla en bild på en strippa som står på jobbet och ångrar när hon redan är naken. Den liknelsen passade in på hur hon kände efter första plattan.
– Jag visste inte riktigt vad det innebar att prata fritt, att sakerna jag säger finns kvar…Jag tycker att det är jobbigt att folk vet så mycket om mig, saker jag berättar i min musik och i intervjuer, som det är försent att ta tillbaka. Men jag inser att för att kunna fortsätta måste jag fortsätta att klä av mig.
Mycket av materialet på plattan kommer ur dagboksanteckningar. Daniela skriver varje dag, och det materialet har gett att det är en råare, ärligare Daniela vi hör. Hon berättar om det som gör ont, från en kraschad relation som blev singeln, och QX-galanominerade, Fuck ditt liv till hennes favorit just nu, Mangatårar, om behovet av att gråta massor för att komma ut helare på andra sidan.
– Den uppmanar lyssnarna till att ta tag i sina gammelgäddor, sakerna man flyr ifrån. Att inte skämmas för saker man varit med om.
Sedan debuten har hon gått igenom uppbrott, ilska, sorg, och nya förälskelser, men de yttre faktorerna påverkar inte hennes musikskrivande nämnvärt.
– Jag skulle ändå säga att jag kan uppfinna kreativiteten, att jag tvingar in mig själv i den. Det här är ett nio till femjobb för mig.
På ”Where Strippers Go To Die” har Rathana jobbat med Calle Ask, Amanda Cygaeus, Klas Åhlund, Charlie Bernardo och Oskar Linnros, som producerat. Amanda Cygaeus, den queera artisten och låtskrivaren Cy, har QX tidigare skrivit om.
– Amanda och jag, och Calle Ask, har skapat en lekplats. Jag dejtade runt i ett-två år för att hitta rätt team att jobba med. Trygghet är extremt viktigt för mig, att kunna spotta ur sig hundra idéer där en kanske blir nåt. Och Amanda är en otroligt bra lyssnare.
Tittar man på plattans titlar är det en rad popkulturreferenser: Transformer, Manga(tårar), Sagan om Ringen, Playboy…
– Det ingår i min arbetsuppgift att hålla koll på populärkulturen. Att se fenomen som min generation tilltalas av. Just nu är jag väldigt fascinerad av (svensk-italienska) modemärket AVAVAV av Beata Karlsson. De bryter av barriärer, och deras runways innehåller oväntade saker som att deras modeller ramlar. Det är inte ofta jag är en stolt svensk, men när jag ser deras visningar känner jag mig stolt.
Och ”Playboy” då, har du varit en? Och är den tiden över?
– Den handlar om att ha ett ”love addiction” , ett varaktigt beroende. Om man är oförmögen att ge kärlek kan man använda folk i en lek, och när personen sen börjar ställa krav då tar leken slut. Jag är en väldigt skadad kvinna, men vi får se vad som händer. Jag hoppas verkligen att mina playboydagar är över.
I Pillow Princess, ett uttryck för queera kvinnor som ligger still och tar emot, ger Daniela oss ännu ett flatanthem. Där uttrycker hon en längtan efter att se andra sidor av kvinnor.
– Jag känner bara till starka kvinnor och jag kan inte relatera till det. Jag saknar att höra om trötta, ledsna, arga kvinnor. Jag vill inte leva en värld där de inte hörs. Jag måste få vila och lita på att någon annan bär mig.
Är den ett queeranthem?
– Hela jag är en queeranthem. Mina stylister tror att jag är en transman för de får kämpa med att trycka in mig i en bh. Jag är väldigt maskulin i min energi.
Slutligen, du ger intervjuer inför plattans släpp i parti och minut. Vilken fråga vill du ha?
– Vill du ha en swish? (skrattar).
