Midrange Burnout-Niki: ”Punken har historiskt sett vänt sig till outsiders”

Nyligen släpptes EP:n Don’t answer med ”energiska, punkiga raketer och monotont melodiska öronmaskar man inte kan sluta nynna till”.

Bandet rör sig inom postpunken , som bygger vidare på punkens slagordsupprepande treackordslåtar, men är mer experimentell. Den är ofta mörk, tung, melankolisk och texterna poetiska och inte lika provokativa. Så det är inte överraskande att det genomgående temat på EP:n är ensamhet, identitetssökande och oro över tidens gång. Mycket av materialet är hämtat från anteckningar Niki gjort sedan 20-årsåldern, då hon flyttade till Manchester för musikscenens skull.
– Det var en fantastisk tid utifrån ett kreativt perspektiv, samtidigt som den präglades av en ständig känsla av isolering. Jag kände dels en stark hemlängtan till Stockholm, men också ett lika starkt motstånd att återvända till en plats så fylld av negativa minnen. Jag brottades även med förvirring över min sexuella läggning och identitet och jag kände mig redan som en outsider och ville inte sticka ut ännu mer genom att erkänna för mig själv eller andra att jag faktiskt gillade tjejer. Känslan av ensamhet, otillräcklighet och förvirring finns kvar i mig som en obotlig åkomma, och texterna knyter samman dåtid med nutid.

Att som HBTQ+person vara front i ett postpunkband, hur är det communityt när det gäller HBTQ-inkludering?
– Även om jag ännu inte har så mycket erfarenhet av att stå på scenen som frontperson i ett band, har jag rört mig på klubbar och spelningar inom postpunk, synth och dark wave under hela mitt liv. Jag upplever att det är HBTQIA+inkluderande och känner ingen oro inför att själv inta scenen. Punken har ju historiskt sett vänt sig till outsiders och utmanat normer, vilket har skapat ett stort utrymme för queera uttryck. Det finns till exempel en genre som kallas ”queercore”, som bygger vidare på just punk och postpunk. Queercore hade sin storhetstid under 90-talet och handlade om att kritisera det heteronormativa samhället och skapa queer gemenskap, vilket är viktiga ämnen än idag. Däremot har jag saknat kvinnor som är öppet HBTQIA+ i communityt och hade gärna sett fler förebilder inom genren under min uppväxt. Men nu står jag redo med min starka röst att fylla den platsen.