Det var faktiskt Peter själv som hörde av sig till Stockholm Pride för att erbjuda sina musikaliska tjänster. Detta efter att ha pratat med Ed Harcourt och Kathryn Williams, som han jobbade med på senaste plattan ”Atlas”.
– Vi pratade om min egen resa, om att vara en del av communityt och jag nämnde True Colours med Cyndi Lauper som en stor favorit. Ur det kom titeln, och hur det vita ljuset går igenom glaset och bildar en regnbåge, och därmed visar ens sanna färger. Jag sjunger till alla, men främst dom som är på väg, som inte vågat bli den dom är.
Peter ville att The Spectrum of Love skulle bli ett dansant anthem och nämner Galantis som en inspiration. Så han tog kontakt Jimmy ”Swidden” Koitzsch (Galantis, Adam Lambert och Miike Snow) som nappade på ett samarbete.
– Det tog 54 år, men det här är min första låt med drop (skrattar). Jag känner också att jag vill vara tydlig med var jag står för. Jag vill vara en gayperson som är öppen, som kan inspirera andra. Det bästa jag gjort i hela mitt liv var att komma ut.
Han berättar att en hel del unga killar hör av sig och hyllar hans öppenhet kring relationen med pappan och övergreppen, men också många tjejer som kommit ut sent i livet har kontaktat Peter genom åren.
Peter har, tro´t eller ej, aldrig blivit tillfrågad om att göra ”Pridelåten”, och har heller inte ofta uppträtt i Pride-sammanhang.
– Jag har ju varit på Pride, men aldrig riktigt känt att att jag blivit inbjuden. Så då tar jag tag tag i det själv. Och jag är så imponerad av vilket otroligt jobb alla volontärer gör, det motiverar mig. Så om jag kan stötta communityt så vill jag göra det.
Är det dansanta ett nytt Jöback-sound?
– 2023 gjorde jag och Benjamin Ingrosso Börja om från noll, vilken var lite åt George Michael-hållet. Den gillade många. Och samarbetet med ”Svidden” var väldigt kul. Man kanske ska släppa en remix-EP med några av mina låtar i ny tappning?
Vilken av dina andra låtar hade funkat bra som Pridelåt?
– Tolkningarna av Melissa Horns Falla fritt och Victor Noréns Slå mig fri, från Så Mycket Bättre kanske? Den sistnämnda gjorde jag till min halvbror som var trans. Han är med mig nu är rätt rolig och har gayanknytning, och Är det här platsen? är en låt som handlar om att hitta sig själv. Och det är inte alla som vet, men Sommarens sista sång handlar om alla kvällar jag gick från Patricia och inte hade fått ragg…
Vad betyder Pride för dig?
– Innan jag kom ut stod jag och smög vid bron vid Hornsgatspuckeln när paraden gick förbi. Nu firar jag friheten över allas rätt att vara den man är. Jag var ju med på 80-talet där det var mycket hysch-hysch och man pratade inte om det. Sedan gick det framåt, men nu händer det så mycket negativt i världen med transpersoners rättigheter och tillbakadragna friheter. Så Pride är viktigare än någonsin, Pride är power. Nu börjar barnen också bli så stora, 11 och 12 år, och vi vill uppleva Pride med dom. I vanliga fall brukar vi se paraden, men i år hänger vi nog på.
Ett Prideanthem du gillar?
– True Colours är min absoluta favorit, jag älskar även Ane Bruns cover. Jag träffade Cyndi under Tony Awards när Kinky Boots hade haft premiär och tackade henne för låten. Tyvärr var jag sminkad som ”fantomen” så hon fick aldrig se hur jag såg ut (skrattar).
En HBTQ+person som inspirerat?
– Harvey Milk, jag älskar filmen om honom. Sen gillar jag personer som inte är queer men som är allierade. Som Jane Fonda. Jag hängde med ett lesbiskt gäng i New York innan Obama valdes till president, där bland annat L-Word-gruppen Betty och Sia ingick, och då träffade vi Jane Fonda. Hon hade en passion, och det var spännande att höra feministsnacket under den tiden som var både intressant och nyanserat.
Slutligen, hur mycket regnbåge finns det i ert hem?
– Det finns en regnbågsflagga på en spegel… men vi är ju själva väldigt regnbåge. Den finns med oss hela tiden. Mitt liv är så berikat av att jag är gay, och sedan jag fyllde 50 känner jag ännu starkare att jag vill visa det.
The Spectrum of Love släpps den 25 juli.
Uppdaterad 2025-06-25