Den 12 september släppte Ji Nilsson sitt andra soloalbum Nordic Noir. Artisten, låtskrivaren och producenten har dessutom nyss gift sig med sin tjej som hon delar en treåring med.
– Vi vigde oss i Stadshuset och ”formal denim” var klädkoden så alla gäster hade ”denim on denim”. Sen blev det fest på Lykke där Flatmates har onsdagsklubbar, och 90 procent av gästerna tillhör vår HBTQ+familj. Det var så fint att fira vår kärlek, och att få göra det synligt.
Men tillbaka till Nordic Noir, som föddes ur ett uppvaknande. Hon, som länge skrivit åt andra, hittade brinnet att släppa ett eget album under en stor sorg.
– 2023 fick pappa, som också gjorde musik, diagnosen ALS och dog tre månader efter sjukdomsbeskedet. Det var så chockartat, och jag hade fått barn bara ett halvår innan han blev sjuk. Så allt hände inom loppet av ett år. Chocken och sorgen gjorde att jag skakades om och fick klart för mig att jag måste göra det jag vill göra. Man vet ju inte hur länge man lever. Och pappa gjorde den musiken han ville göra, vilket alltid inspirerat mig. Så jag gick från att inte kunna jobba alls till att gå till studion och verkligen hitta tillbaka.
Vad är den skillnaden mellan första plattan Scandinavian Pain, och denna?
– Att jag den här gången tänkte att ingen förväntade sig att det skulle komma något nytt med mig eftersom jag lagt sologrejen åt sidan i åtta år. Det fanns inga förväntningar på hur det skulle låta så jag kunde göra det jag ville göra på ett väldigt fritt sätt.
Albumet är skrivet och producerat av Ji själv och rör sig mellan ”skimrande pop och filmiskt mörker”.
– Ett par låtar speglas av min sorg efter pappa och några ilskna låtar behandlar hur jag under den här tiden inte behandlades så bra. Men plattan har också flera ljusa stunder. Som den sista låten All Along, en ljus kärlekslåt skriven till min fru.
Förutom att hon är soloartist och skriver låtar till andra ,så är Ji Nilsson såklart också ena halvan i duon Pure Shores som hon har med Marlene Strand. I somras återförenades de för ett gig på FIST under Stockholm Pride.
– Det var chockartat (skrattar). Folk sjöng med och räknade in till refrängerna! Vi hade typ inte spela live sedan releasegiget och kände båda att vi borde göra det oftare. Pure Shores existerar i allra högsta grad, men det vi gör ska vara lustfyllt och när vi känner för det. Och det var verkligen det giget.
Som Pure Shores har ni remixat Sia x Kylie Minogue..?
– Det är helt bananas! Vår amerikanske A&R Charlie har massa kontakter och när Dance Alone släpptes så föreslog han att vi skulle göra en remix. Det var riktigt sjukt! Sia har varit en förebild som låtskrivare eftersom hon skriver det hon tycker är kul. Och Kylie är en ikon man dansat till sedan man började dansa.
Er ”In My Dreams” har hörts i The Sex Lives of College Girls, vilket är extra coolt då seriens Renée Rapp blivit en flatikon .
– Jag har inte kollat på serien än tyvärr. Men det var fett inte och Renée Rapp gör riktigt bra musik. Jag fattade inte hur stor serien var när vi blev kontaktade om detta.
Du har skrivit till queera favoriter som Silvana Imam och Omar Rudberg, är det lättare att ”connecta” med folk inom communityt när man skriver musik?
– Bra fråga! Det är kul att skriva med folk som är queer, men det påverkar inte mitt jobb så mycket. Silvana är väldigt öppen och tydlig i sina texter, och med Silvana hade jag en superlesbisk session.Det var jag, hon och Eva Dahlgren som jobbade ihop i låten Fri. Det var så ikoniskt att skriva en vers till Eva där jag refererar till hennes När en vild röd ros slår ut doftar hela skogen. Det var ett ”full cirlce moment”.
Vi måste toucha att du också var med och skrev Mera Mera Mera till Emil Henrohn i Mello…
– Ja, jag och Marlene har blivit inbjudna till ett Mellocamp ett par gånger i Stockholm. Första gången skrev vi en låt till Tusse som inte kom med, men på tredje försöket fick vi till Mera Mera Mera. Jag visste inte vem Emil när vi träffades men han var så glad och rolig. Han var en sån stjärna i rummet och vi connectade direkt. Han ville göra en modern schlager som handlar om att vilja ha mer av livet, och vi kände i hjärtat att den skulle komma med, och det gjorde den ju. Och blev en liten hit.
Vad är det mest queera du skrivit?
– I många av mina låtar sjunger jag om en tjej, det är tydligt och inte underförstått. På EP:n Blue is The Saddest Colour finns en låt som heter Special Kind. ”They say I´m a Girl, but I´m a Whole New World”. Den raden blev väldigt queer, och många har tagit den till sig. Annars är Nightbus på senaste skivan väldigt lesbisk och All Along är en ultimat kärlekslåt och One handlar om att bli kär i en tjej som har en kille. Det finns en del (skrattar).
