Vi är två bögar, Anders Öhrman och Marcus Jarl, som älskar Mariah Carey. Men efter det ena trötta albumsläppet efter det andra har frustrationen växt sig allt starkare, även om vi vid varje albumsläpp hoppats att: ”nu kanske hon äntligen ger oss det där albumet med nya fantastiska hits som vi väntat på”. Men nej, vi inser återigen att hennes bästa låtar ligger bakom henne, inte framför. För en vecka sedan släppte hon sitt 16:e studioalbum ”Here for it all” och vi lyssnade, suckade och messade varandra på messenger…

Anders: Tja, lyssnat på Mariah nya album än?

Marcus: Såklart. Eller ska jag säga tyvärr.

Anders: Haha. Du gillar inte heller det?

Marcus: Nej men alltså det finns ju inga hits.

Anders: Jag vet, helt sjukt, finns det någon låt du gillar..?

Marcus: Inte direkt. Så besviken. Jag har liksom svårt för hela soul/funk-viben. Jag vill ha clubhits eller riktiga 90-tals Mariah-ballader. Men tror inte jag tyckt om någonting sedan typ 2014. Så jag är van vid det här laget. Ändå glad över att the 20th anniversary-utgåvan av ”The Emancipation of Mimi” släpptes tidigare i år. Det är en tröst. Sen att det går TJUGO år behöver vi ju inte prata om.

Anders: Haha, men många gillar ju titelspåret ”Here for it all” har jag läst…

Marcus: Kul för dom. Jag tycker mest det är ironiskt att plattan heter ”Here for it all” när jag inte är here for any of it.

Anders: Haha, och ”In your feelings” är ju mångas favorit…

Marcus: Läste också det men jag fattar ingenting. Om jag måste välja något lyssningsbart är det i så fall ”Nothing is impossible”. Den har ändå någonting. Och introt på ”Type Dangerous” ger mig ändå lite liv.

Anders: Pirrar det till lite då? 🙂

Marcus: Haha, nu ska vi inte överdriva.

Anders: Vad tycker du om ”Sweet Sugar” då, den hon släppte på singel?

Marcus: Den är väl lite gullig och radiovänlig. Men åter igen. Är det en hit?

Anders: Nej… Och jag hatar verkligen ”Confetti and champagne”, tror det är bland det mest meningslösa jag hört från henne.

Marcus: Det värsta och sorgliga är att jag avskyr nästan allt. Men ”I won’t allow it” är faktiskt värre än den tycker jag..

Anders: Nej, men den är ju i alla fall lite uptemo. Men alltså, den där Jesus-låten i slutet…Nej tack.

Marcus: Usch.

Anders: Jag vill ju att hon ska ta i lite, allt är som långa ljudkorvar och massa väsande utan refränger.

Marcus: Håller helt med! Jag vill ha refränger som vi vet att hon kan! Jag skulle så gärna vilja se vad som kunde hända om hon fick jobba med riktiga popdemon-producenter som Max Martin, som Celine med ”That’s The Way it Is”. Eller att hon fick en liten clubpop-revival som Nelly Furtado fick när hon jobbade med Timbaland. Man kan ju drömma.

Anders: Eller återgå till att jobba med Walter Afanasieff….Vad håller hon på med? Varför får hon inte till några hits längre?

Marcus: Jag tror på riktigt att hon inte bryr sig om hits längre, för att hon inte behöver det. Hon är en ikon som gör vad hon vill och hon har, enligt mig, fastnat i att göra ”duktig” musik. Vilket är det värsta som finns.

Anders: Ja, lite som ”Play this song”, duktigt men trist… Men redan när du och jag var på henne i Globen 2016 – och vi fick ta bild med henne – så hade hon ju börjat släppa skitlåtar…

Marcus: Vilken kväll det var! Men då hade hon åtminstone relativt nyligen släppt plattan ”Me. I Am Mariah… The Elusive Chanteuse” (Ursäkta men titeln? Only Mariah) Och den hade #Beautiful som ändå kändes som en hit. Och hennes George Michael-cover ”One More Try” som är magisk. Och inte att förglömma ”The Art of Letting go” vars sista minut ger total Mariah-gåshud. Det var den senaste skivan som gav mig något. Och det var 2014, haha.

Anders: Ja, men redan 2009 kom ju bottennappet ”Memoirs of an Imperfect Angel”… Jaja, men vilken är din udda Mariah-favorit av alla hennes låtar, har du nån sån?

Marcus:”Bringing on the heartbreak” från Charmbracelet-skivan som är en cover på Def Leppard. Den är faktiskt helt otrolig. Slutet är Mariah-overload. Dra fram till 03.00 och njut.

Anders: Men den släppte hon ju ändå som singel.

Marcus: Ja, och det gick ju bra…not!

Anders: Men Charmbracelet är ändå ett av hennes sämsta album!

Marcus: Har du nån udda favvo?

Anders: Jag älskar ”Meteorite” och ”I’m that chick”… Borde blivit singlar.

Marcus: Mm, deepcuts. Älskart.

Anders: Men du, vi måste prata om alla dessa klipp på Youtube där hon uppträder live numera, hon rör sig ju knappt, hon står ju helt orörlig som en golvlampa på scenen, vad är grejen med det?

Marcus: Haha. Ingen aning men samtidig är det så divigt att jag bara måste älska det. Älskar memen när hon står still på scen och hennes dansare går loss runt henne med rubriken: ”Me doing absolut bare minimum work in a group assignment”. Klassiker.

Anders: Haha.. men du, om jag säger att julen snart står för dörren, vad säger du då…?

Marcus:” It’s tiiiiiiiiiiiiime….!!”