I år det 20 år sedan Jack och Ennis gjorde entré på filmduken som cowboys som blev kära i varandra i filmen Brokeback Mountain. Det var en film som bröt ny mark, som flyttade fram gränserna i konservativa Hollywood och som både blev censurerad och i vissa länder förbjuden, men som även blev en av tidernas mest inkomstbringande i relation till vad den kostade att göra. Filmen hade bara en budget på 14 miljoner dollar men spelade in hela in 178 miljoner dollar.
När Brokeback Mountain hade världspremiär 2005 (4 januari 2006 i Sverige) var det få som kunde ana vilken lång livslängd filmen skulle få. 20 år senare är Ang Lees lågmälda kärlekshistoria inte bara en modern filmklassiker – utan ett verk som förändrade hur homosexuell kärlek, maskulinitet och sårbarhet skildras i populärkulturen.
QX hade en förhandsvisning av filmen på Biografen Sture och jag minns hur journalisten Amelia Adamo kramade om mig efter filmen med tårar i ögonen och sa ”tack och lov att vi kommit en bit på väg idag”.
Brokeback Mountain, baserad på Annie Proulx novell, berättar en historia som pågår mellan 1963-1983, om två män som älskar varandra i ett samhälle där priset för att leva öppet är för högt. Ennis Del Mar och Jack Twist möts under en sommar i Wyomings vidsträckta landskap och Ang Lees regi är återhållsam men exakt – tystnaderna, blickarna och naturens närvaro blir lika viktiga som dialogen. Resultatet är en film som drabbar just genom sin enkelhet.
Vid premiären hyllades filmen av kritiker världen över, men den väckte också starka reaktioner och reducerades ibland till en ”gay western” i offentlig debatt, och blev föremål för homofoba skämt – samtidigt som den nådde en bred publik. För många blev filmen en första, allvarlig skildring av en samkönad kärlekshistoria som var djupt mänsklig och i efterhand har Brokeback Mountain ofta beskrivits som en dörröppnare för mer nyanserade HBTQI+-berättelser i mainstreamfilm.
Prisregnet var omfattande. Filmen vann tre Oscar – för bästa regi, bästa manus och bästa originalmusik – och belönades även med flera Golden Globes. Att den förlorade Oscar för bästa film till Crash har blivit ett av de mest omdiskuterade besluten i galans historia och nämns ofta som ett exempel på hur branschen då ännu inte var redo att fullt ut omfamna filmens kärlekshistoria mellan två män.
I huvudrollerna ser vi Heath Ledger och Jake Gyllenhaal, roller som kom att definiera deras karriärer då båda nominerades för en Oscar. Ledgers Ennis är tillbakahållen, plågad och oförmögen att sätta ord på sina känslor, medan Gyllenhaals Jack bär på en mer öppen längtan efter ett annat liv. I efterhand har Gyllenhaal beskrivit arbetet med Ledger som avgörande för honom som skådespelare.
Att just dessa två skådespelare till slut gjorde filmen var långt ifrån självklart. Projektet låg länge i utvecklingsstadiet, och flera etablerade namn var påtänkta för rollerna, däribland Mark Wahlberg, Leonardo DiCaprio, Brad Pitt, Ryan Phillippe. Matt Damon har i efterhand berättat att även han tidigt var aktuell för en roll, men tackade nej eftersom han precis spelat en homosexuell karaktär i The Talented Mr. Ripley och därefter en cowboy i All the Pretty Horses. Skämtsamt sa han till regissören Lee att han inte kunde följa upp det med en roll som ”en gay cowboy”. Senare har Damon sagt att det är ”one of his biggest career regrets,”
Tjugo år efter premiären lever Brokeback Mountain vidare – citerad, analyserad och älskad av nya generationer. Citat som ”I wish i knew how to quit you” har för alltid etsat sig fast i våra minnen. Scenen där Ennis fru Alma, spelad av Michelle Williams, råkar se Jack och Ennis kyssas intensivt på bakgården ger en fortfarande magont och hjärtat går sönder när man minns hur Ennis i slutet av filmen besöker Jacks rum efter hans död och luktar på hans skjorta. När jag intervjuade f.d. diplomaten Sverker Åström för många år sedan kom Brokeback Mountain på tal och Sverker älskade filmen men var oerhört missnöjd med slutet. Han sa: ”Scenen när Ennis luktar på Jacks skjorta borde varit den sista i filmen och att man sedan skulle höra ett skott från huset och därmed förstå att Ennis tagit sitt liv…”
Brokeback Mountain har bevarats i USA:s National Film Registry och 20 år senare fortsätter den att visas, diskuteras och beröra. Det är en film som påminner oss om hur förödande det kan vara att inte få leva öppet, men också om konstens förmåga att förändra samtal, perspektiv och i förlängningen samhället självt. Eller som Jake Gyllenhaal själv säger om filmen så här 20 år efteråt: ”Jag kan inte riktigt uttrycka hur stolt jag är över den, Brokeback Mountain var en plats dit Jack och Ennis kunde åka och där ingen dömde dem… Vi har alla vårt Brokeback Mountain”.
