När Alexander Skarsgård kliver in i en ny roll gör han det inte halvhjärtat. I sin senaste film ”Pillion”, 33-årige Harry Lightons regidebut, rör Alexander sig självklart i en manlig kink- och BDSM-miljö. Och för Alexander Skarsgård blev mötet med communityt en ögonöppnare.
– Det som överraskade mig mest var kanske det mest självklara, och det låter kanske dumt att säga, att alla är egna individer. Det finns inget ”one size fits all”, säger Alexander till QX.
– Alla hade sina preferenser, olika sätt att se på makt, intimitet och gränser. Vissa ville ha tydliga kontrakt, andra ett mer utforskande förhållningssätt. Det fanns inget rätt eller fel.
Pillion handlar om Colin, en tillbakadragen och osäker ung man som möter Ray, en karismatisk och dominerande ledare i ett motorcykelgäng. De inleder en tydligt präglad BDSM-relation, där Ray är dominant och Colin undergiven.
I Pillion, som är det brittiska ordet för passagerarsätet bakom föraren på en motorcykel, spelar personer ur den brittiska kink- och bikerscenen medlemmar i gay-bikerklubben GBMCC. Vissa är djupt förankrade i BDSM-kulturen, medan andra knappt identifierar sig som kinky överhuvudtaget.
– Det var en salig blandning. Och det var viktigt för oss att det fick vara just så. Att ingen blev en karikatyr.
Alexander Skarsgård funderade inför rollen kring hur kink ofta skildras på film.
– Ofta blir det just karikatyriskt, exotiskt och farligt, som att man ska vara rädd för den här världen. Mörka källare, hotfull stämning…eller så går det åt andra hållet: ”Titta, de är precis som vi!” Och då blir det nästan avsexualiserat.
Pillion valde en tredje väg.
– Den är smutsig, skev, lite ”awkward”, men på riktigt. Det finns inget behov av att göra det farligare än det är, men inte heller att försköna. Folk som går på orgier i skogen kan också äta söndagsmiddag med sina svärföräldrar, och den kontrasten kändes sann.
Regissören Harry Lighton valde att tidigt involvera communityt i filmskapandet.
– Vi märkte då att det fanns en initial vaksamhet. Och förståeligt, för det här är en kultur som ofta blivit feltolkad. Men när de fattade att Harry ville berätta historien med respekt och nyfikenhet, så släppte det. Lite som att ”Vi får vara oss själva.”
Förstår du varför Ray fastnar för Colin?
– Ja. Han ser ju direkt att Colin har en ”aptitude for devotion”, och det finns någonting lockande i det. Att det här är en oerfaren man som vill lära sig, och som är så tydligt undergiven men kanske inte har förstått det. Och att Ray då på något sätt kan forma honom. Det är ingången i det hela, men sen blir det en mer komplicerad relation. Och det lockade mig att utforska vad som händer under den resan.
Ray är dominant, tänkte du någon gång att ”hade jag varit gay, hade jag varit den här typen av gay”?
– Jo, absolut. Jag tillbringade ju ett par månader som Ray och levde som honom dygnet runt. Lärde känna honom för att förstå den här karaktären. Jag tror jag är lika dogmatisk som Ray, kanske lite mer sökande. Ray vet exakt hur han vill ha saker och ting.
För nästan tjugo år sedan var Alexander Skarsgård aktuell i filmen Kill Your Darlings, där han spelade cross-dressern Geert. Sedan dess har han spelat HBTQ+roller i True Blood och filmen Passing. Och nu spelar han alltså Ray i vad britterna kallar en ”dom com”.
Alexander Skarsgård vill undvika frågor om privatlivet, som hans kända familj, och att han relativt nyligen blev farsa.
Men han berättar att HBTQ+communityt alltid varit självklart närvarande för honom.
– Min farbror är gay, och han är också min gudfar. När jag var liten var det lika självklart att han och hans partner kom på middag som någon annan i familjen kom.
Alexander Skarsgård föredrar också gayklubbar framför straighta, även om han sällan går på klubb.
– Det finns en energi där, mindre aggressivitet, mer livsglädje, säger han.
Och uppmärksamhet kanske?
– Ah, du menar för en narcissistisk skådis (skrattar). Nej, men det finns en… ja, det här är en grov stereotyp, mer oblyg glädje, livskraft och intensitet. Man får vara där och röja och njuta. En lekfullhet bland mycket testosteron (skrattar).
Den lekfullheten har Alexander tagit med sig till röda mattan under höstens Pillion-premiärer. Hans samarbete med stylisten Harry Lambert där läder och tydligt queera referenser tagit plats har väckt uppmärksamhet internationellt.
– Att komma i kostym känns bara så jävla tråkigt. Jag ville vara inspirerad av världen filmen utspelar sig i, men utan att det blir cosplay. Med respekt, kärlek, och stil.
Debatten om straighta skådespelare i queera roller har varit intensiv, men verkar ha mojnat de senaste åren. Alexander Skarsgård har ett nyanserat förhållningssätt till diskussionen.
– För mig handlar det mycket om vilka historier man berättar, och hur. Inte hur vi identifierar oss sexuellt. Autenticitet är avgörande.
För Alexander Skarsgård, som också är Exekutiv Producent till filmen, väger projektets intention alltid tyngst.
– Att få vara med och lyfta en genuin berättelse om en subkultur, tillsammans med människor från den, tycker jag är det viktiga. Och jag såg hur Harry brann för det här projektet.
Pillion innehåller explicit sex och nakenhet, och Alexander Skarsgård har inga problem med sexscener eller att droppa kläderna. Så länge det finns en dramaturgisk poäng.
– Det beror på vad rollen kräver, då är jag öppen för det. Så jag har ingen gräns. Men sexscener som inte berättar någonting är inte intressanta. Jag var supermotiverad att spela in alla sexscenerna i den här filmen, för alla berättar en historia. Alla är viktiga ögonblick i Colins utveckling. Det var aldrig en tvekan varför en viss scen var med. De var aldrig där för att chocka. Kameran ska inte vara blyg, men inte heller stanna för länge.
För Alexander är det centrala att filmen ska kännas sann, både för dem som lever i BDSM-kulturen och för dem som inte gör det.
– Jag hoppas att folk inom communityt känner sig rättvist porträtterade. Och att deras mamma och pappa också kan se filmen. Det finns något universellt i den här berättelsen: första kärleken, makt, sårbarhet…
– Det är inte bara en film om och för en subkultur. Det är en film med hjärta som försöker att skildra relationer och begär på ett nytt och öppet sätt.
