Redan i första låten, tutto passa, finns en formulering som sätter tonen för vårt samtal. ”Jag drog mig bort för att jag tröttnar när det funkar”. För vad händer när längtan efter kärlek är stark, men intresset tycks vakna först när den andre inte är tillgänglig?
– Det är inte drama jag är ute efter. Det kanske mer är att ha det som jag inte kan få. Att det bara tänka på vad som finns runt hörnet, i stället för att kunna njuta av det som är. säger Oscar Zia när vi ses ett stenkast från Radiohuset i Stockholm där han snart ska fortsätta att prata om nya EP:n.

Oscar Zia är het just nu. EP: n tutto passa släpps i dag, och på söndag visas det åttonde och sista avsnittet av realitysuccén Boyfriends. Serien som verkligen har låtit tittarna komma nära Oscar, Edvin Törnblom och Sebastian Hammargren, och få en inblick i deras tankar kring kärlek och relationer. För Oscar har inspelningen satt i gång funderingar som letat sig in i musiken.
– Hela den här inspelningsperioden har pushat mig ganska mycket att börja fundera på mina känslor. Börja kartlägga mönster och försöka vara lite ärlig och öppen med känslorna.
Men EP:n handlar inte bara om Edvin?
– Nej, absolut inte.

Låtarna började ta form under sommaren i Italien. Någon färdig plan på att släppa en EP fanns inte. Oscar reste runt, tillbringade några veckor ensam och ville uppleva saker. Runt omkring honom skaffade människor barn eller åkte iväg med sina pojkvänner. Själv såg han en annan sommar framför sig: en strand, en okänd kille, någon som kunde visa honom runt i Italien.
– Men allt blev precis tvärtom. Det hände ingenting överhuvudtaget. Och besvikelsen var enorm.
I stället blev det mycket tid med telefonen och känslan av att alla andra befann sig någonstans där livet pågick.
– Jag hade en sådan fomo för något som jag inte ens visste vad det var.
Ur sommaren växte låtar om kärleken som inte riktigt blir av. Om intresse som väcks för sent, bekräftelse som får orimligt stor betydelse och relationer där man hoppas att nästa möte ska förändra allt.
Oscar beskriver hur han kan fastna för någon utan att ens veta om de har särskilt mycket gemensamt.
– Har vi ens kul ihop? Jag har ingen aning. Men någonstans har någonting kickat i gång. Hur vet man om det är kemi och kärlek?

Vi kommer in på Grindr, på tillgängligheten och på möjligheten att hela tiden fortsätta leta. Att gräset alltid upplevs grönare på andra sidan.
– Det finns spännande relationer att ha, spännande sex att ha och väldigt mycket lust. Men det är ju också sjukt toxiskt.
Oscar berättar hur en kväll kan försvinna i Grindr-scrollande. Hur bekräftelsen från en viss profil plötsligt kan kännas viktigare än allt annat, även när han själv misstänker att kontakten inte kommer att leda någonstans.
– Så när profilen på Grindr inte skriver tillbaka, inte svarar eller blockar en. Då blir det hela min självbild också: ”Okej, jag är helt fel.”
Han tror att det ständiga sökandet kan göra en blind för människor som faktiskt tycker om en som man är.
– Jag tror att vårt community är lite fuckat av möjligheterna. Av att man tror att gräset just är grönare på andra sidan.

Men är du beredd att ge upp scrollandet och jakten för att gå in i en relation?
– Ja, det är jag nog. Men det är som att jag aktivt måste lära om min hjärna.
Framförallt vill han förstå varför någon annans tydliga intresse sällan väcker samma sak i honom.
– Varför blir jag inte kär i den som visar att han vill ha mig? Varför blir jag inte kär i honom?

Olika låtar på EP:n tar upp olika teman. Viktiga tankar kring dejtande, sex och relationer. På låten Salt försöker Oscar döva oron över en kille genom att träffa andra.
– Man kan ligga runt, men är man hjärtekrossad kommer man ju fortfarande att vara det efteråt.
På Airpods & cigg handlar det om en ”helgperson”, som Oscar kallar honom: någon som hör av sig på helgerna, medan Oscar själv vill mer. Och steg för steg tummar på vad man själv vill och behöver.
– Till slut börjar du ifrågasätta dig själv: ”Duger jag inte? Har jag inte kroppen? Är jag inte snygg nog? Har jag fel kläder? Har jag ett konstigt yrke?”. De egna gränserna flyttas, och förhoppningen om vad nästa träff skulle kunna bli får väga tyngre än hur relationen faktiskt känns.

Oscar Zia mot stenvägg närbild.

Tidigare har Oscar Zia skrivit om mer tydlig hjärtesorg. Den här gången är låtarna snarare ett försök att förstå vad han söker.
– Konkret är det väl viljan att hitta kärleken. Men kärleken som finns är inte intressant. Jag vill bara dit där jag inte har något att hämta, till killar som inte är känslomässigt tillgängliga.
I och med Boyfriends, och EP:n, kom också en annan insikt:
– Men oftast är det ju jag som är den killen! Och det var ett slags uppvaknande.

Genom Boyfriends har en del av Oscars känsloliv blivit offentligt. Vi tittare vet att Edvin var kär i Oscar, som inte var kär i Edvin. Men hade svårt att var tydlig mot sin vän. Att nu släppa musik som vi tittare kan koppla till det vi sett är speciellt.
– Det här är ju mitt sätt att hantera mina känslor. Att skriva om något som betyder något är tillfredsställande. Jag har känt mig väldigt bekväm i Boyfriends och det har alltid varit respektfullt och fint skildrat. Det är mycket svårare att prata om det som hänt under en intervju eller i fem minuter på radio.

Han har fått frågor om huruvida det som skildrats mellan honom och Edvin verkligen varit på riktigt.
– Jag fattar att man tänker så. Det kanske är ovanligt att få se det i en realityserie. Men det hände väldigt naturligt. Vi började filma, och under den perioden var det en stor del av min och Edvins dynamik.

Ångrar du något med serien?
– Jag ångrar väl kanske att jag inte har haft en bättre kommunikation med Edvin. Jag ångrar saker privat, men jag ångrar inget med serien.

När vi nu kommer in på seriens sista avsnitt börjar Oscar fundera över vilken bild tittarna får av hans sexliv. Själv tycker han inte att bilden av honom som någon som ligger mycket stämmer.
– Alltså, jag upplever inte att jag gör det. Ja, jag träffar ju killar.
Han tvekar kring hur han ska svara. Att behöva förklara eller försvara hur mycket han ligger känns märkligt i sig.
– Jag är trettio, jag ligger, ja. Men jag skulle verkligen inte säga att jag är väldigt sexuellt aktiv. Jag vet att Edvin och Sebastian verkligen inte håller med mig. Och ibland kan jag känna att det är väldigt konstigt när jag sitter och försöker svara på det här.

Han erkänner också en liten oro för vad offentligheten gör med möjligheten att träffa någon. Att andra redan ska ha bestämt sig för vem han är innan de lärt känna honom.
– Det är väldigt speciellt att vara offentlig och träffa någon.

Tror du att folk blir avskräckta för att de har en viss bild av dig?
– Jag har svårt att fatta den bilden….
Han blir tyst och tänker.
– Nu blir jag ledsen. Verkligen.

Jag förklarar att frågan inte är värderande, att ett aktivt sexliv inte är något negativt. Men för Oscar är det känsligt att få en stämpel som han själv inte känner igen sig i. Samtalet landar i dubbelheten i att vara så öppen. Det som gör serien nära och personlig innebär också att privata saker blir något andra kan tycka och tänka om.

Jag tycker att det är bjussigt. Det är därför tittarna gillar dig, för att du bjuder på dig själv.
– Men varför är jag så bjussig? Jaja, det är vad det är. Jag läste en krönika som uttryckte att man skulle ta tillvara på den här tiden i livet, och det kanske är det jag gör?

Hursomhelst. Nu får musiken ta vid. Utan att Oscar själv behöver presentera svar på alla frågor den rymmer.
– För första gången känns det väldigt skönt att bara säga: Här är EP;n. Lyssna på den och tolka hur fan du vill. Den kommer i alla fall från en väldigt ärlig plats.