Hold Me (1998)
Bert Karlsson var ute och letade en ny röst och någon sa ”ni borde kolla upp killen från Göteborg”. Så jag åkte till Skara och spelade in låten Nånting har hänt vilket blev singel nummer ett från Barbados. Men den kom inte ens in på Svensktoppen. Då släppte vi genast Hold Me som blev jättestor och toppade nämnd lista. Jag sjunger den aldrig idag, så den får vila i frid.

Annons
Annons

Kom hem (2000)
Vi skulle ställa upp i TV4:s Dansbandslåten med en annan låt, men så dök den här upp och jag kastade mig in i studion minuter innan inlämning. Jag kände att den var riktigt bra och vi vann hela tävlingen med den. Jag var absolut drivande i att det gjordes en P3-remix eftersom dansband inte spelades i P3 och pop fick inte spelas i P4, så vi ville knäcka den nöten. Det är en lustig jäkel till låt som jag borde tröttna på, men jag gör inte det. Introt gör att folk går bananas.

Se mig (2000)
Den bär spår av Backstreet Boys och jag minns hur coolt det då var att få åka till Stockholm och spela in den med proffsproducenter. Sen gick ju texten hand i hand med mitt liv under den här perioden. Privat hade jag varit öppen i sex-sju år men detta skulle bli vårt stora brejk och jag kände att jag inte skulle orka om jag inte fick vara mig själv fullt ut. Så jag tog kommandot och Elisabeth Ohlson plåtade mig för tidningen Zon där jag kom ut på mina egna premisser i ett stort reportage. Läskigt, men skönt

Allt som jag ser (2001)
Jag visste tidigt att jag ville ha låten och Bert retade mig länge genom att vifta den framför näsan på mig. Carola testade den både på svenska och engelska, men till slut gav Bert med sig och jag spelade in den för Mello 2001. Peter och Nanne Grönvall proddade Mello-versionen och Nanne räknade ner i mina öron varje gång eftersom den börjar a cappella. Så varje gång jag ser henne skojar vi om att hon inledde allt med ”Attention, Barbados!” i lurarna. Det var ju Friends vinnarår, men detta var en vinnarlåt. Detta var andra året i rad vi kom tvåa i Mellofinalen.

Världen utanför (2002)
Låten i sig var ganska klar när vi fick den och jag satte press på skivbolaget att jag ville ha kläder från Lars Wallin. Jag har för mig att han inte gjort så mycket herrkläder innan så jag blev en av de första männen han gjorde scenkläder till! Här blev det en makeover mellan deltävling och final… Bert tyckte att stylingen var lite too much för tv-tittarna i deltävlingen, så när det var dags för final hade jag ny frisyr och Lars hade sytt en ny snygg outfit.

Not a Sinner Nor a Saint (2003)
Den dök upp under hösten 2002 då jag hade jag sagt upp mig från Barbados. Jag var redan med i Alcazar men av kontraktsskäl fick jag hålla en låg profil och på helgerna var det Barbados-gig och i veckorna Melloförberedelser med Alcazar. Bästa sättet att få ett brejk i Sverige då var ju i Mello och det gällde att förena Alcazars nattklubbs-rökare med schlager. Vår producent Anders Hansson stoppade in både pukor och countrygitarrer i mixen. Och då stod det klart: Detta var vår låt. Den är jättebra och vandrar vidare i publikgenerationer känns det som.

Alcastar (2005)
Vi var ju nästan med och tävlade för Storbritannien i ESC 2004, men Pet Shop Boys som specialskrev vår låt hann inte få den klar. Typiskt – när vi skulle varit direktkvalificerade för Eurovision, haha. I Sverige var det prat om att vi skulle göra låten Tango Tango (som senare gjordes av Petra Nielsen, reds anmärkning), men det hanns inte med eftersom vi var ute i Europa och turnerade. Sen kom Alcastar och vi kände alla att det bästa alternativet var att vänta ett år. Vi ville sticka ut som vi gjort med de röda Lars Wallin-kläderna två år innan. Men sen blev det inte helt rätt ändå med Star Wars-inspirerade outfits i delfinalen så vi bytte till vitt och silver till finalen. Vad en Alcastar är, är det dock fortfarande ingen som vet…

Lev livet (2006)
Den specialskrevs till Mello och det finns två versioner av den. Den första var lite mer na-na-na och lägereld, men eftersom jag höll på med en popplatta blev det mer logiskt att köra på en poppigare variant. Den blev mer direkt så här. Och det gick ju bra – min jokerplats blev sen en direktplacering i finalen!

Mellan vitt och svart (2006)
Då jag kommit från Alcazar-disco blev det ett stort steg att släppa Anders Glenmark/Niklas Strömstedt-skivan, som är jäkligt vuxen. Den här var det schlagrigaste på den. Det fanns ytterligare en bra låt som inte kom med på den plattan. Den hette 1,2,3 och handlade rent konkret om att ha kul mellan lakanen. Men skivbolaget stekte den och sa att jag absolut inte kunde sjunga om ”upp och ner, in och ut” (skrattar).

Live Forever (2007)
Jag skulle ju inte vara med i Mello igen hade jag tänkt, men sen närmade det sig inlämning och Bert spelade upp den för mig. Jag tackade nej ett par gången men insåg att det vore idiotiskt att släppa ifrån mig den. Den var för bra. Visst, det var snopet att den åkte ut i deltävlingen men jag toppade hitlistorna, den sålde platina och den blev en hit i stora delar av Europa och ända nere i Sydafrika.

I was Born This Way (2008)
Jag ville göra något för gay-communityt, så singeln släpptes som en välgörenhetslåt som drog in pengar till RFSL. Det är en cover av en sjuttiotalslåt som är en klassiker i gaykretsar i USA, men utanför USA kände nog få till den. Den är verkligen inte subtil (skrattar). “Happy carefree and gay, Yes I’m gay” sjunger jag och på maxisingeln skriker jag ”I´m soooo gay” på slutet. Jag gav ut låtar som Another Rainbow, Waves Of Love, Walking In My Shoes och en cover på YMCA. Ett då omedvetet, men så här i efterhand ganska uppenbart regnbågstema.

Feel You (2010)
Då var jag inne i en 80´s era och gjorde ett helt album, ”Pop Galaxy”, med låtskrivargänget Pitchline. De hade gjort bra grejer till Velvet så vi testade först att göra en Erasure-cover och jag älskade deras sound. Feel You kändes som en självklar singel, men är svårsjungen så in i helskotta! I musikvideon stod jag utomhus samtidigt som filmcrewet fullkomligen dränkte ner mig med kallt vatten från brandslangar. Allt för konsten (skrattar)!

Arrival (2011)
En ABBA-låt som blivit en vinterlåt. Jag har ju två parallella skivkataloger: Popen och julen, och Arrival är från julhalvan. ABBA:s originallåt var instrumental men så trillade Sarah Brightman över en text som skulle ha varit med i Mamma Mia! och sjöng in den. Och jag gjorde detsamma.

Glorious (2013)
Det var nära att jag gjorde den i Mello. Den är uppbyggd som en riktig hjälteschlager och jag sjunger lungorna ur mig. Den bär spår av Carolas Evighet och det är såklart G:son som ligger bakom även denna… Det är extra allt med en sjuhelvetes tonartshöjning och jag ska faktiskt sjunga den i nya showen!

Möt mig i Gamla Stan (2015)
G:son Den Allsmäktige! Han kan ju min röst utan och innan. När han spelade upp den första gången sjöng han en lite moloken demoversion som hette Tvillingsjäl. Så nåt saknades helt klart. Vi kom på att man borde göra en text med geografiska kopplingar och Lina Eriksson togs in för texten och då föll allt på plats. Då var det åtta år sedan jag sist var med i Mello och jag kände att jag inte brydde mig om jag skulle komma först eller sist, för låten var så bra. Jag tröttnar aldrig på den och det blir alltid allsång. Det är en av de låtar jag är allra mest stolt över och att som schlagerveteran gå direkt till final tillhör ju inte vanligheterna numer – men så blev det!

Nej nej nej (2016)
I kölvattnet av Mello 2015 blev det en hel platta. Den här uppföljarsingeln skrevs av Jimmy Jansson men jag kände att den var lite för olik Möt mig i Gamla Stan i stil så vi lade på trumloopen från Mellobidraget på singeln och behöll originalversion på albumet. Jag föredrar nog singelversionen lite mer.

Ge mig sommar (2016)
Här har vi G:son igen! Vi tog ett möte och drog upp riktlinjerna för vilken typ av låt vi ville göra. Här ville jag göra en riktigt happy sommarlåt, i samma stil som Möt mig i Gamla Stan. Den har dragit i väg på TikTok och Instagram eftersom folk använder den som musikalisk illustration när vår går mot sommar.

My Freedom (2020)
Ah, min Stockholm-Pridelåt! Ja, detta var under pandemin så det är nog den enda Pride-låt som aldrig sjungits live på scenen i Pride Park men å andra sidan är det en av de mest streamade. Jag brukar dock sjunga den i andra Pridesammanhang. Jag bad Danne Attlerud, som skrev texten till ”Se mig” om hjälp. Han använder ett snyggt och känslosamt språk som jag verkligen gillar. Den är besläktad med Se mig, lite ”jag är den jag är”, något jag tror många kan identifiera sig med.

Day and Night (duett med Helena Paparizou, 2021)
Den skrevs till plattan ”Atmosphere”, och stack ut lite. Jag och Helena turnerade ihop en hel sommar för några år sedan och fann varandra direkt Så jag frågade om hon ville göra den med mig. Vi spelade faktiskt in den på var sitt håll – jag i Stockholm och hon i Aten. Det var en utmaning eftersom de grekiska restriktionerna under pandemin ändrades från dag till dag så hon visste inte om hon kunde åka till studion eller inte. Vi har aldrig sjungit den live tillsammans, men kommer hon till Sverige måste vi göra det!

Salta tårar (2024)
…och singeln ”Samma känsla” är i den musikaliska värld jag befinner mig i idag. Båda var först skrivna på engelska så jag var nyfiken på att testa att sätta svenska ord på dem. Jag frågade då Myra Granberg som jag tycker har en bra känsla för språk inom modern svensk pop, och hon tände till. Det är en snygg balansgång mellan vad jag gjort tidigare och det jag vill göra framöver.