Söndagen den 29 oktober 1978 var det Grand Opening för det nygamla discoteket TomTom i Stockholm. Inför öppningen hade den driftige Torsten Grafton (uppe till vänster i bilden), annonserat i Dagens Nyheter efter personal. ”Macho Gay Disco söker tuffa, attraktiva killar som servitörer på söndagsnätter 21-01”, stod det.

Budskapet om vilken publik han riktade sig till var knappast inlindat eller PK-anpassat: ”If you want a man be a man” förklaras det i annonsen och entré var det endast för gaykillar. ”Sorry, no dragqueens, girls or straight admitted”.

1978-79 var året då läderscenen hade sin första rejäla uppsving i Stockholm. Torsten Grafton tillhörde de som varit engagerade i de första åren med SLM Stockholm. Men han ville mer och hade hamnat i divideringar med föreningen. TomTom höll de första gångerna till i restaurang Pinocchios lokaler på Sankt Eriksgatan 58. Eller Shazam som deras discoverksamhet hette. Här hade After Dark påbörjat sin fabulösa karriär sommaren 1976 innan de drog vidare till David Bagares Gata. Även då hette gayklubben TomTom med DragShow vid midnatt, och sommaren 1976 med entréavgift på 15 kronor innan 22.00 och därefter 20 kronor.

Men nu 1978 var det alltså ”machokillar” som skulle pröva lyckan. ”När man kommer in i den generöst tilltagna lokalen och ser sig runt är det första som slår en: Kan detta verkligen vara Stockholm?”

I den första recensionen av TomTom i gaytidningen Revolt beskrivs stämningen som ”genuint uppsluppen” och fri från stelhet som de menar annars präglar gayställena.

”På den lilla scenen sker både uppträdanden, solodans, strip tease… På dansgolvet cirkulerar poppersflaskorna, men det är inte enbart därför stämningen är hög”.

Dj Ove står för musiken som ”inte skulle skämmas för sig på innediscoteket i New York eller San Francisco.”

Att Grafton och hans gäng lyckats träffa rätt med i alla fall öppningskvällen framgår av hur tidningen beskriver publiken: ”De flesta killarna ser ut som de hörde hemma på Christopher eller Castro St:s i vanliga fall: Kortklippta frisyrer, rutiga skjortor, som ibland fladdrar från jeanslinningen och avslöjar en naken överkropp, vältrimmade mustascher och gymnastikskor; allt detta hör till bilden lika mycket på Cock Ring i New York som på TomTom, fast man kan i princip klä sig hur som helst; långkalsonger eller bara jock strap skymtar också i vimlet.”

Trots den hyllade öppningen så är det inte många söndagar som klubben lyckas få ihop nog med folk.

Det blir paus under våren 1979 men till hösten görs nya försök. Under rubriken ”discotek”i Dagens Nyheter och i tidningen Revolt annonserar TomTom om att de håller öppet. Men man får ringa ett telefonnummer för att få veta var klubben håller till.

Det testas med lite ruffare källarlokaler på Klara Norra Kyrkogata och med bergsprängare som ljudanläggning för att så till slut hamna på Hartwickska Huset på Sankt Paulsgatan runt hörnet från RFSLs lokal Timmy. När Revolt i april 1980 åter recenserar TomTom är omdömet fortsatt att Ove spelar bra musik och att klubben är ”ett litet stycke Amerika mitt i Stockholm”.

”Det är hit bögarna som vågar och vill vara bögar går”, skriver de om det som nu blivit en fast adress för macho-bög-klubben. Fortfarande öppet söndagar och fortfarande hoppas skribenten att publiken skall räcka, nu när dessutom Skeppet öppnat söndagar.

Men TomTom höll inte länge ens på Söder. Stockholmspubliken svek eller räckte helt enkelt inte till.

Klubben hade dock inspirerat SLM Stockholm att satsa på discokvällar i sina lokaler på Gåsgränd och under sina första Baltic Battle.

Och Torsten Grafton själv tog till slut sitt pick och pack och lämnade Stockholm. I Köpenhamn tog han över gaybaren Mandalay på Teglgårdsstræde 3. Döpte om den till Stable Bar och skapade ett ”vattenhål” för nordiska läderbögar. 1990 tog så Ebbe och John över stället och döpte om det till Men’s Bar.

Den baren ligger fortfarande kvar på samma adress.